Hertig av Östergötland, kung i Sverige 1872-1907, i Norge 1872-1905. Blev 78 år.
Oscar II Fredrik Bernadotte 1829-1907, porträtt från oljetryck.
Copyright: Engstrand 2007.
1829-01-21 Stockholm, Stockholms slott. [1]
I boken Eva Helen Ulvros - Oscar I - en biografi anges födelsedatum till 29 januari.
1829-01-26 Stockholm. [1]
1907-12 Stockholm, Riddarholmskyrkan. [2]
1907-12-08 Stockholm, Stockholms slott. [2]
Enligt dödsattesten hade Oscar fridfullt somnat in till följd av förkalkning i hjärnans och hjärtats blodkärl.
1856-09-09. [3]
1857-06-06 Tyskland, Wiesbaden, Biebrich. [1]
Oscar II, född 21 januari 1829, död 8 december 1907, kung av Sverige från 1872, till 1905 också av Norge, yngre son till Oscar I.
Under brodern Karl XV:s regering ägnade sig Oscar åt flottan och åt att skriva bombastisk poesi (diktcykeln Ur svenska flottans minnen, 1858), det senare under pseudonymen Oscar Fredrik.
Under sin brors Karl XV regering hade han trots sin position som kronprins ett mycket obetydligt politiskt inflytande. Som kung orienterade han sig åt Tyskland, där han sökte stöd mot Ryssland och den norska unionsfientliga vänstern. I detta hade han stöd från Sveriges ledande skikt, som var klart tyskorienterat. Han motarbetade parlamentarismen; 1905 tvingades han ändå utnämna Karl Staaff till statsminister. Han var fientlig mot arbetarrörelsen men verkade för en patriarkalisk sociallagstiftning i Bismarcks anda. I både Sverige och Norge sökte han hävda resterna av den personliga kungamakten, men förgäves; tiden hade gått förbi den, oavsett regeringsformens bokstav. Han motsatte sig envetet norrmännens självständighetssträvanden, men den 7 juni 1905 förklarade stortinget i Norge att Oscar II inte längre var kung av Norge. Detta var ett hårt slag för Oscar som med detta såg sin farfars Karl XIV Johan verk upplösas. I sina memoarer skrev han om unionsupplösningen: "den har gifvit mitt hjärta ett djupt, ja oläkligt sår". Sitt valspråk "Brödrafolkens väl" fick han ändra till "Sveriges väl".
Trots sitt främlingskap inför tidens strömningar vann Oscar II en viss popularitet och står för eftervärlden som en symbol för sitt "oscarianska" skede. Det var det sista då det gamla bonde-, ämbetsmanna- och överhets-Sverige ännu stod orubbat, om än ifrågasatt. Många undersåtar fick också se hans ståtliga gestalt och höra hans pompösa retorik under tidens många jubileer och järnvägsinvigningar (blodigt parodierade i Strindbergs Det nya riket), liksom under hans somrar i Marstrand och på kungajakten Drott.
Oscar II var dock inte lika folklig som sin företrädare, Karl XV. Vid ett tillfälle påstås han ha frågat den dåvarande ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg hur hans bror bar sig åt för att bli så populär. Svaret löd: "Han bar sig inte alls åt, ers majestät". Det gjorde däremot Oscar II. Mån om sin värdighet har han kallats "den siste sagokungen". Hans memoarer utgavs 1960-1962.
Oscar förkroppsligade den victorianska andan med dubbelmoral och förljugenhet. Officiellt angrep han med stor indignation och upprördhet Strindberg och andra ”moralens förstörare” medan han hemma hade en av Sveriges största pornografiska samlingar och var en lika notorisk kvinnojägare som brodern Karl XV, fast han var mer diskret och höll sig till en mindre krets av damer: hovpersonal, grosshandlarfruar och kvinnor knutna till operan och teatern, som skådespelerskan Marie Friberg, som födde Oscar två söner. Flera barn födda vid sidan om fick periodvis diskret underhåll från slottet.
På somrarna kryssade han med kungaskeppet Drott vid Västkusten och brukade ankra utanför dambadhuset i Marstrand, "Kjolaholm" kallad, med kungen sittande på däck vid långkikaren.
Oscar var från 1857 gift med Sofia av Nassau; de hade sönerna Gustav (V), Oscar, Carl och Eugen. Ett oljetryck med en gruppbild av kungligheterna spreds vid förra sekelskiftet av firman Åhlén & Holm i Insjön ut över landet och bidrog till att göra huset Bernadotte mer bekant för den stora allmänheten.
Oscar II avled strax efter nio på morgonen den 8 december 1907 på Stockholms slott, nästan 79 år gammal. Sina sista år var han sjuklig och led bland annat av prostatabesvär. Omgivningen lade märke till en tilltagande trötthet och även talsvårigheter, något som läkarna tolkade som åderförkalkning. Den direkta dödsorsaken lär ha varit lunginflammation.
Om Huseby
Att lyssna på: Sveriges radio P4 Dokumentär i 2 delar :
Skandalen på Huseby del 1 (28 min) sverigesradio.se/avsnitt/1682506
Skandalen på Huseby del 2 (36 min) sverigesradio.se/avsnitt/1685627