Sophia Wilhelmina Mariana Henriette av Nassau-Weilburg
Prinsessa av Nassau, drottning i Sverige 1872-1907, i Norge 1872-1905. Blev 77 år.
Sophia Wilhelmina Mariana Henrietta av Nassau 1836-1913, porträtt oljetryck.
Copyright Engstrand 2007.
Far:
Mor:
Född:
1836-07-09 Tyskland, Wiesbaden, Biebrich.
Död:
1913-12-30 Stockholm. [1]
Begravd:
1914-01 Stockholm. [2]
Äktenskap med Oscar II Fredrik Bernadotte (1829 - 1907)
Förlovning:
1856-09-09. [3]
Vigsel:
1857-06-06 Tyskland, Wiesbaden, Biebrich. [4]
Barn:
Noteringar
Drottning Sophia av Nassau 1836-1913, dotter till hertig Wilhelm av Nassau och Pauline av Würtemburg. Hon växte upp på slottet Biebirch vid Rhen.
När Oscar kommer till Nassau och lustslottet Monrepos för första gången var Sofia nyss fyllda 20 år, själv var Oscar 27. Första gången han såg Sofia satt hon vid pianot draperad i en hellång, svart slöja. Eftersom hon spelade "Adelaide", tonsatt av Beethoven (opus 46), stämde prins Oscar in i sången med vacker tenor och stor känsla. Texten är skriven av Friedrich von Matthisson och handlar om vännen som vandrar i dimhöljda skogar sökande efter den ouppnåeliga Adelaide. Det kunde inte vara mer romantiskt upplagt...
Den 6 juni 1857 vigdes hon vid Sveriges arvprins Oscar hemma på Biebrich i Hessen. Den 19 anlände de nygifta till Sverige och mottags av ett jubel som "aldrig verkade ta slut". Sophias och Oscars hem blir arvfurstens palats.
Sophias uppträdande beskrevs som enkelt och behagligt och det ansågs vila lugn och måtta över hela hennes väsen. Hon var ytterst välutbildad, hon talade tyska och franska, men hade tidigt lärt sig även engelska, som hon talade nästan flytande för att hennes far, liksom många av furstarna vid Rhenlandet, var Englandsvänlig.
Den 16 juni 1858 föds Sophias och Oscars första barn, prins Gustaf. Året därpå föds Oscar och på vintern 1861 kommer Carl. Fyra år senare, 1965, föds Eugen.
Sophia och Oscar levde ett stilla familjeliv med prinsarna i arvfurstens palats. Sophia lär öppet ha sagt att hon inte hade mycket till övers för det konstlade och intrigerande hovlivet. Det hov som hennes svåger Karl vid denna tid förde var utsvävande och ibland vilt. Sophia väckte en viss sensation när hon beslutade att hennes söner skulle gå tillsammans med vanliga barn i en offentlig pojkskola. Tidigare hade alla prinsar undervisats av privatlärare hemma på slottet.
Prinsessan börjar allt mer engagera sig i väckelserörelsen. Pastor Gustaf Beskow vinner ett mycket stort förtroende hos Sophia. Med insamlade medel, främst gåvor från Sophia, låter han bygga Blasieholmskyrkan. Det är för övrigt han som driver Beskowska skolan i vilken Sophias söner sätts.
Långsamt börjar Sophias hälsa att svika henne. Hon lider av blodbrist, olika former av kramper, värk i benen och obehag åt hjärtat. Detta tvingar henne att ofta ligga och vila. Under dessa perioder av långvarig vila får hon tillfälle att läsa en hel del. Varje dag läser hon både böcker och tidningar från olika länder med olika åsikter. Oscar lär ha sagt om sin hustru att få kunde mäta sig med henne i allmänbildning och omdöme och han inhämtade ofta information och råd från henne.
I september 1872 avlider Karl XV och Oskar II blir kung av Sverige. Sophia kröns till Sveriges och Norges drottning tillsammans med sin man den 12 maj 1873.
Sophia var mycket imponerad av Florence Nightingale och hade läst mycket litteratur av henne. Hon hade också besökt sjukhus i London. Ur detta växte idén fram hos henne om att ge unga bildade kristna kvinnor en bra sjuksköterskeutbildning. Den 1 januari 1884 startar hon "Hemmet för sjuksköterskor" där fyra sjuksköterskor utbildas helt på bekostnad av drottningen. Föreståndarinna på hemmet blir Alfhild Ehrenborg som fått sin utbildning av Florence Nightingale och dessutom försetts med lämplig litteratur för undervisningen av denna.
Men då hennes sjuksköterskor möter ett hårt motstånd inom den etablerade sjukhusvärlden och drottningen fått nog av alla samarbetssvårigheter lägger hon tillsammans med Oscar den 14 december 1887 grunden till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem, Sophiahemmet. Hemmet planerades och inreddes efter den senaste vetenskapen men samtidigt hemtrevligt. Tio år senare hade 6 557 patienter vårdats på hemmet och 166 sjuksystrar fått den två år långa utbildningen och erhållit skötersketecknet.
Sophia tillbringar helst sina somrar i Norge och från 1892 bor hon på gården Skinnarböl nära Kongsvinger. Drottningen var mycket omtyckt i Norge och 1904, den sista sommaren hon tillbringade där, lär hon på sin makes fråga vad hon önskade till sin födelsedag ha svarat, "fred mellan folken".
Drottning Sophia har även blivit förknippad med slottet Sofiero utanför Helsingborg. Slottet byggdes i mitten av 1860-talet av hertigparet Oscar och Sofia. De ville, precis som senare Victoria med Solliden, få en plats i sin smak nära havet och med en lugn omgivning. På andra sidan Öresund kunde man se Kronborgs slott.
Sofiero var först ett enkelt envåningshus, som gavs kunglig status genom tinnar och torn. På 1870-talet byggdes slottet om med ytterligare en våning och anpassades till kunglig standard. Gustaf V och hans bröder tillbringade sin barndoms somrar på Sofiero och man levde fram till dess Oscar blev kung ett relativt enkelt familjeliv - avbrutet med många besök av andra kungligheter, framför allt danska. Sofiero utnyttjades därefter av Gustaf VI Adolf som sommarslott och efter hans död 1973 testamenterades Sofiero till Helsingborgs stad.
Efter sin makes död 1907 drar sig Sophia tillbaka från offentligheten. Sitt sista offentliga framträdande gjorde hon den 3 december 1913 då 15 elever skulle invigas som Sophiasystrar, däribland hennes barnbarn, Oscars dotter, Maria.
På sin fars sida var Sofia länkad till Gustav Vasas sondotter Katarina, dotter till Gustav yngste son, Karl IX, och var därmed Vasaättling.
Drottning Sophia avled den 30 december 1913 omgiven av sin stora familj. Dödsorsaken var lunginflammation.