Eugén Napoleon Nicolaus Bernadotte
Prins i Sverige och Norge, hertig av Närke, målarprinsen. Blev 82 år.
Eugén Napoleon Nicolaus Bernadotte 1865-1947 foto från ateljen på Waldemarsudde 1912-13 av Oscar Halldin.
Copyright: Engstrand 2011.
Far:
Mor:
Född:
1865-08-01 Stockholm, Drottningholms slott. [1]
Begravd:
Stockholm, Valdemarsudde.
Död:
1947-08-17 Stockholm. [1]
Noteringar
Eugen, 1865-1947, svensk prins, hertig av Närke, målare, kallad "målarprinsen", Oscar II:s och drottning Sofias fjärde son.
När prins Eugen 1885 vid tjugo års ålder med nyligen avslutad såväl student- som officersexamen framförde till sin far, kung Oskar II, att han ville ägna sitt liv åt i huvudsak konstnärliga aktiviteter, väckte det förtrytelse både hos monarken och hovet. Kung Oskar ville se en annan bana för sin son och sitt yngsta barn, en livsbana med militär glans och representativt ståt. Konstnärskap är förströelse, tyckte kungen, men unge Eugen stod på sig; han stöddes av sin mor, drottning Sofia och sin faster prinsessan Eugénie.
Man kom till en kompromiss: Eugen skulle sommartid få ägna sig helt åt att utveckla sin konstnärliga talang genom studier och eget målande, vintertid skulle han dock stå till hovets förfogande och fullgöra de plikter som ankom honom som arvfurste.
Eugen hade tidigt i sitt liv visat tendenser att inte trivas i sin prinsroll, han ogillade särbehandling och uppmärksamhet. När fadern 1872 blev kung och kungafamiljen inklusive sjuårige Eugen alltmer kom i fokus, tyckte han att det var närmast plågsamt. Hans mor, drottning Sofia, ömmade för lille Eugen och bidrog till att han fick en för tiden och sin ställning tämligen liberal uppfostran.
Moder Sofia med tyskt ursprung ivrade också för att unge Eugen för sin bildning borde se och lära av världen. Så blev det också, i nära två år reste Eugen genom Europa över Italien till Egypten, sedan Palestina och Syrien. Hemfärden till Sverige gick från Konstantinopel.
Väl hemma i Sverige sökte Eugen under namnet Eugen Oskarsson elevplats vid en skola för konstnärlig utbildning i Paris. Han blev antagen och på nyåret 1887 kom han till Paris och inledde där som monsieur Oskarsson sina studier, vilka kom att pågå i fem olika omgångar. Efter studier i Paris återvände han hem till Stockholm.
Eugens konstnärskap utvecklades och mognade. Han älskade friluftsmåleri och naturens scenerier, han fascinerades av ljusets växlingar och himlens atmosfäriska skådespel. I det svenska landskapet fann han temat för sin nationellt romantiska konst, så småningom övergick hans måleri i en impressionistisk anda. Han skildrade t.ex. dagsljus- och sommarnattsmotiv i dekorativa målningar med en personlig, vekt lyrisk ton: Våren (1891), Det gamla slottet (1893), Molnet (1895) och Sommarnatt (1895). Prins Eugen representerade nittiotalismen och stod Konstnärsförbundets landskapsmålare nära. Sommartid hyrde han bostad på skilda platser nära naturen för att ensam eller tillsammans med vänner kunna skapa.
Från 1900 var han ägare till Waldemarsudde på Djurgården, där han 1903-1904 lät Ferdinand Boberg uppföra det slott som genom testamente blev statligt museum (där är han också begravd). Där tolkade han Stockholm och stadens natur i en mer impressionistisk anda. Senare märks ett inslag av jugend och kubism i hans måleri, men de sista tjugo åren blev det åter mer naturalistiskt. Han gjorde åtskilliga monumentalmålningar, bl.a. till Operan, Dramaten och Stadshuset. Känd som den frisinnade "röde prinsen" samlade han konstnärer och intellektuella i sitt hem. Han var en betydande mecenat och konstsamlare. Eugen utgav Breven berätta (1942) och Vidare berätta breven (1945).
Eugen var darwinist, antinazist och har kallats arbetsnarkoman. Han visade tidigt konstnärliga anlag, men fick välja den för kungligheter traditionella soldatbanan. När han avslutade sin militära bana 1898 sade han att orsaken var "både för det konstnärligas och för det militäras skull". Eugen var även påtänkt som kung av Norge, något som han kommenterade på följande sätt: "Bevara mig för denna fasa".