Joséphine (Josefina) Maximilienne Eugénie Napoléone (Napoleona) av Leuchtenberg
Sveriges drottning 1844-1857, hertiginna av Galliera. Blev 69 år.
Josefina Maximiliana Eugenia Napoleona av Leuchtenberg 1807-1876
(Bilden färglagd med AI)
Copyright: Engstrand 2023
Far:
Mor:
Född:
1807-03-14 Italien, Milano.
Begravd:
Stockholm, Riddarholmskyrkan. [1]
Död:
1876-06-07 Stockholm, Stockholms slott. [2]
Äktenskap med Oscar I Joseph François Bernadotte (1799 - 1859)
Vigsel:
1823-05-22 Tyskland, München, Leuchtenbergska palatset. [3]
Som ombud vid den katolska vigseln fungerade Joséphines morbror Carl av Bayern. Brudparet vigdes sedan även i Stockhom den 19 juni.
Vigsel:
1823-06-19 Stockholm, Stockholms Storkyrka. [3]
Barn:
Noteringar
Drottning Josefina (Joséphine) av Leuchtenberg 1807-1876. Hon var dotter till Italiens före detta vicekung Eugéne de Beauharnais och Augusta Amalia I av Bayern. Josephines far var son till kejsarinnan Josephine av Frankrike i hennes första äktenskap med Alexandre de Beauharnais, och hade adopterats av kejsar Napoleon. Josefinas mor kom från den ansedda ätten Wittelsbach, en av Europas äldsta fursteätter. Sålunda förenades ätterna Bernadotte, Beauharnais och Bonaparte. Hennes namn var Joséphine (efter sin farmor, Napoleons första kejsarinna), Maximilienne Eugénie Napoléonne (en tydlig påminnelse om den mäktige gudfadern). Det sista namnet ströks omgående vid hennes ankomst till Stockholm, eftersom den anknytningen - som hade varit mer än åtråvärd bara några år tidigare - var inte alls något som passade in eller skulle framhållas i det omvälvande, snabbt och starkt föränderliga 1800-talet.
Josefina var den äktenskapskandidat som Karl XIV Johan framhöll som sin favorit när sonen kronprins Oscar skulle ge sig ut i Europa för att finna en lämplig brud. De skulle visa sig att Karl Johan vetat precis vad han talat om för då Oscar första gången får se den vackra unga prinsessan trollbinds han av hennes skönhet. Josefina och Oscar tycks ha blivit förälskade när de möttes, trots att äktenskapet också var ett politiskt önskemål från Karl Johans sida.
Josefina av Leuchtenberg gifte sig vid sexton års ålder med kronprins Oscar, Karl XIV Johans ende son. Genom giftermålet mellan Josefina och den svenske prinsen, knöt ätten Bernadotte viktiga band med ett ansett furstehus och stärkte relationen med Napoleon. Förbindelsen med dennes familj var redan etablerad genom att Karl Johans svägerska Julie var gift med Napoleons bror Joseph.
Josephine anlände den 13 juni 1823 till Sverige tillsammans med sin blivande svärmor Desideria. Sex dagar senare, den 19 juni, vigs Josephine vid kronprins Oscar i Storkyrkan i Stockholm. Hennes namn som Sveriges kronprinsessa blir Josefina och hon fråntas det mellannamn hon fått efter sin farmors make, Napoleona.
Josefina imponerade med sina språkkunskaper. Redan vid ankomsten till Sverige kunde hon en del svenska och efter ett halvår i landet uttryckte hon sig ledigt på språket. Engelska talade hon flytande liksom - förstås - modersmålen franska och tyska, och hon behärskade även italienska.
Den 3 maj 1826 föds Josefinas och Oscars första barn, Karl. Efter Karls födelse utsätts kronprinsessan för starka påtryckningar från den svenska kyrkan som kräver att hon nu ska övergå till den lutherska läran. Men Josefina vägrar och det går så långt att hennes svärfar Karl Johan på det skarpaste gör klart för prästerskapet att "Karl kommer att uppfostras till en god protestant. Men, av en katolsk mor."
Under fem år, 1826-31, födde Josefina fem barn: Karl, Gustaf, Oscar, Eugénie och August. Vid tjugofyra års ålder var hon alltså redan fembarnsmor! Oscar hade strax efter giftermålet upptagit sina förbindelser med andra kvinnor, och bedrog i tio år sin hustru med den kända skådespelerskan Emilie Högqvist. »Kvinnan bör lida i tysthet», skrev Josefina uppgivet i sin dagbok. Hon fick ta sin tillflykt till tålamodet och religionen, och skulle nog vinna till slut, trodde hon. Män tog så lätt på vissa saker, noterade hon sorgset.
Josefina var mycket konstnärligt intresserad och målade och musicerade gärna. Hon ägnade sig också åt en omfattande privat välgörenhet. Hon hade för sin tid nya idéer om hur de fattiga skulle hjälpas. De då rådande sättet att de fattiga skulle vara beroende av kyrkans barmhärtighet ansåg kronprinsessan inte vara bra. Hon menade att det istället var statens skyldighet att se till att de fattiga fick den hjälp de behöver.
Josefina skapade och understödde många inrättningar med samma syfte: bättre villkor för fattiga kvinnor och barn. Sällskapet för öm och sedig modersvård, Sällskapet de fattigas vänner, Välgörande fruntimmerssällskåpet och Sällskapet till arbetsamhetens uppmuntran delade målsättningen att skaffa arbete, mat och kläder åt utsatta kvinnor och deras barn. Att hjälpa till med utbildning och arbete låg bakom instiftandet av Kronprinsessan Josefinas slöjdskola för i fattiga flickor. Sällskapet till dugligt och troget tjänstefolks belönande inrättades av Josefina för detta ändamål, och Sällskapet för inhemsk silkesmaskodling instiftades med målet att ge arbete åt nödställda kvinnor och fortsätta den tidigare drottningens Lovisa Ulrika försök med denna nya näringsgren i Sverige. Det visade sig emellertid att klimatet var för kallt, och verksamheten fick läggas ner efter ett antal år.
Två dagar i veckan tog Josefina emot hjälpsökande i audiens på slottet, och hennes attityd mot dem beskrivs av ögonvittnen som empatisk och aldrig nedlåtande. "Ingen gick ohjälpt därifrån." På eftermiddagarna besökte Josefina nödlidande och sjuka och tog ofta med sig sina barn. Hon ville väcka deras medkänsla och intresse för samhällets vanlottade.
Josefina utmärkte sig även för sitt engagemang för katolicismen. Josefina var emot den lag som påbjöd att varje svensk medborgare som bekände sig till en annan religion än den lutherska skulle utvisas ur Sverige. I Stockholm fanns dock en grupp katoliker som fått tillstånd att bilda en församling. I en tid när de flesta såg med stor misstänksamhet på katoliker, strävade hon efter att öka respekten för den katolska tron. Alla svenska medborgare tillhörde vid denna tid den lutherska statskyrkan, och de som ville konvertera till katolicismen fick lämna landet. Utländska katoliker hade dock tillåtits invandra 1781 och både Karl Johans maka Desirée och Oscars hustru Josefina behöll sin katolska tro i Sverige. Tillsammans med sin biktfader Lorenz Studach tog Josefina initiativet till den första katolska kyrkan i Sverige sedan reformationen, S:ta Eugeniakyrkan i Stockholm, som invigdes 1837. I Kristiania (Oslo) invigdes S:t Olavs katolska kyrka 1856 och i Göteborg S:t Josephskyrkan 1865. Kronprinsparets barn uppfostrades dock i den lutherska läran - enligt svensk grundlag ska regenten tillhöra den evangelisk-lutherska kyrkan.
I mars 1844 avlider kung Karl XIV Johan och Oscar I blir kung av Sverige och Norge. I september drottningvigs Josefina på drottning Kristinas silvertron. Kritiker hade inför detta krävt att endast Oscar skulle vigas då de ansåg det fel att en katolik skulle vigas till Sveriges drottning. Men då Oscar fick bud om detta ställde han ett ultimatum: båda eller ingen.
Både Josefina och Oscar intresserade sig mycket för barnen och hela familjen musicerade gärna tillsammans. Man sjöng arior, duetter och kvartetter ur operor och oratorier, spelade olika stycken på piano och gick ofta på Operan. Oscar komponerade också, liksom senare Gustaf och Eugénie. Josefina skrev sångtexter och dikter.
Sveriges folk var mycket entusiastiska över det nya kungaparet och de blev en symbol för den nya tidens arbetsanda och samhällsförbättringar. Både Josefina och Oscar var liberaler och hade mycket lika åsikter i reformarbetet. Josefina och Oscar delade ett starkt engagemang för socialt arbete. Båda brann för en förbättrad folkundervisning, fattigvård och fångvård. När Oscar blivit kung 1844 närmade sig makarna åter varandra privat, och det berättas att Oscar gärna drog sig tillbaka med sin hustru för samtal också i politiska frågor. Lagen om lika arvsrätt för män och kvinnor 1845, och om förbättrad fattigvård 1847 låg både Josefina och Oscar bakom.
1852 dör sonen Gustav och även Oscar I:s hälsa försämras. Allteftersom Oscar blir sämre står Josefina allt oftare vid hans sida. Hon blir till slut helt oumbärlig för honom. När han ville ge upp och låta sonen Karl ta över var det Josefina som drev honom framåt och i det närmaste förbjöd honom att abdikera. Men mot slutet av 1857 insåg även hon hur sjuk Oscar verkligen var och i september överlät Oscar tronen till sin son, Karl XV.
Josefina stod troget vid Oscars sida in i det sista, då han avled efter flera års sjukdom i juli 1859. Som änka fortsatte hon sin filantropiska och religiösa verksamhet. Hennes livs största önskan går i uppfyllelse 1874 då hon ur påven Pius IX:s hand får mottaga den heliga nattvarden. Hon dog 1876, 69 år gammal, och hennes sista ord på dödsbädden var: "Nu går jag hem. Jag är mycket lycklig." Hon sågs av alla som en varm och älskvärd människa, begåvad, stark och med stor empati för de svaga i samhället.
Josefina begravdes i Serafimerkyrkan. Begravningsakten hölls enligt katolsk sed.
Josefina gav det nyskapade kungahuset Bernadotte en länk till den svenska historien, för genom sin mors släkt Wittelsbach var hon faktiskt släkt med Gustav Vasa: hennes mormors fars mormors mormors mor hette Katarina och var dotter till Karl IX, som i sin tur var son till Gustav Vasa. Josefina var således Gustav Vasas sondotters dotterdotters dotterdotters sondotters dotterdotter...
(Text (delvis): Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet.)
Om ätten Leuchtenberg
Leuchtenberg, furstlig ätt som härstammar från den franska adelsätten Beauharnais. Eugène de Beauharnais fick av sin svärfar Maximilian I Josef av Bayern 1817 hertigdömet Leuchtenberg i Oberpfalz, Tyskland. Han blev svärfar till Oscar I av Sverige.
Josefina av Leuchtenberg medförde till Sverige de Leuchtenbergska safirerna: diadem, halsband, örhängen, hårnålar och brosch av safirer och briljanter. Smyckena tillverkades ca 1805 i Paris för hennes farmor kejsarinnan Joséphine av Frankrike. I dag används de med högtidsdräkt av kvinnliga medlemmar av det svenska kungahuset.
En rysk gren av ätten Leuchtenberg blev furstlig 1852 med namnet Romanovskij.