Kung i Danmark och Norge 1588 (1596) -1648. Blev 70 år.
Christian IV av Danmark 1577-1648, porträtt målat 1606 i England.
Copyright: Engstrand 2007
1577-04-12 Danmark, Hilleröd, Frederiksborgs slott. [1]
Danmark, Roskilde, Roskilde domkyrka.
1577-06-02 Danmark, Köpenhamn, Vårfrukyrkan. [1]
1648-02-28 Danmark, Köpenhamn, Rosenborgs slott. [2]
1597-11-27. [3]
1615-12-31 Thorups sätes gård, Skåne. [4]
Kristian IV (på danska Christian IV), 1577-1648, son till Fredrik II. Han var formellt kung av Danmark och Norge från 1588, men till 1596 styrdes riket av en förmyndarregering.
Utrikespolitiskt sökte Kristian hävda Danmarks traditionella ställning som ledande makt i Norden. Nu var emellertid Sverige på uppgående, och det hade vad Danmark saknade: utrymme för expansion. Uppgiften kom därför att på sikt visa sig omöjlig. I början vann han vissa framgångar. Han tvingade fram riksrådets samtycke till Kalmarkriget 1611-1613, och freden i Knäred 1613 blev betungande för Sverige, som bl.a. måste betala lösen för att återfå Älvsborgs fästning. Försöket att ingripa på den evangeliska sidan i trettioåriga kriget slutade emellertid olyckligt. Danskarna led ett förkrossande nederlag mot Wallenstein vid Lutter am Baremberge 1626.
Konflikten med Sverige 1643-1645 blev en katastrof. Kungens insats i sjöslaget vid Kolberger Heide i Kielbukten 1644 hjälpte inte. Det var här - "kong Christian stod ved højen mast i røg og damp" - och ett splitter tog synen på hans ena öga. I freden i Brömsebro 1645 måste Danmark avträda Jämtland och Härjedalen, Gotland och Ösel samt (på 30 år) Halland. Maktbalansen i norr hade definitivt ändrats.
Inrikespolitiskt var Kristian en duglig regent. Han upphävde skråtvånget 1613, främjade näringar och sjöfart och höll strängt efter oredliga ämbetsmän. Han hyste stort intresse för Norge, seglade i sin ungdom ända upp till Vardø och lät bygga ut Oslo, som sedan kallades Kristiania. Han grundade Kristianstad i Skåne som en fästning mot svenskarnas härjningar, och likaså Kristianopel i Blekinge.
Den högre utbildningen främjades, och forskningsexpeditioner sändes till Grönland. Kristian hade äkta kulturella intressen. Den store John Dowland var några år hans hovlutenist. Men framför allt var han en stor byggherre, och ofta nog sin egen arkitekt. Den holländska renässansstilen fick här en dansk prägel (Kristian IV-renässans).
Efter drottning Anna Katarinas död gifte Kristian om sig med den 16-åriga adelsflickan Kirsten Munk på nyårsafton 1615. Hon födde 13 barn åt honom. Kristian hade totalt 23 barn med två hustrur och tre älskarinnor. De oäkta barnen fick namnet Gyldenlöve. Efter att Kirsten varit otrogen blev det skilsmässa.
Kristian dör stilla den 28 februari 1648 i Köpenhamn på sitt älskade slott Rosenborg. Han dör i fast förtröstan på Herren Gud, eftersom han tycker sig alltid ha gjort sitt yttersta för riket. Hans valspråk var RFP, "Regna Firmat Pietas", det vill säga "Fromhet Styrker Rikena". Mot slutet av hans regering tyckte många säkert att "Riget Fattes Penge" var en tolkning i bättre överensstämmelse med verkligheten...
(Källa: Bl. a. Gunnar Wetterberg - Kanslern Axel Oxenstierna och Håkan Håkansson m fl - Tycho Brahe och renässansen).