Ulrik Christian Gyldenlöve

Blev 28 år.

Noteringar

Ulrik Christian Gyldenlöve var en dansk krigare, "oäkta barn" till Kristian IV av Danmark och dennes kammarpiga tillika älskarinna Vibeke Kruse.

Gyldenlöve tjänstgjorde 1644-45 som ryttmästare i kriget i Jylland och utmärkte sig 1648-1654 i spansk tjänst i Flandern, där han lärde krigskonsten under Turenne och Condé. Ulrik Christian Gyldenlöve fick i februari 1645 överta Skinnerups gård av sin far, men han var inte tillfreds med dess namn och gården var fallfärdig. Han byggde om gården till ett gods och gav det namnet Ulriksholm. Med Ulriksholm gavs Ulrik Christian Gyldenlöve titeln greve.

Gyldenlöve var riksgeneral och var överbefälhavare för den danska hären under Karl X Gustavs första danska krig. Han red i spetsen för den danska studenthären som 1658 angrep den svenska armén, vilken tog betäckning i skyttegravar runt Köpenhamn. När svenskarna stormade Kallebodstrand i Köpenhamn, där Gyldenlöve hade sitt huvudkvarter, utkämpades en blodig strid mellan den dansk-holländska hären och den svensk-tyska. I striden dödades Ulrik Christian Gyldenlöve.

Gyldenlövesgade i Köpenhavn och Odense är uppkallade efter honom.

Redan 1630 blev Vibeke mor till kungens son, Ulrik Christian Gyldenlöve och fick egendomen Bramstedt samt ett vältilltaget underhåll. Trots sin bristande utbildning lyckades hon få ett stort inflytande vid hovet. Troligen var hon släkt med den danske adelsmannen Enevold Kruse, medlem i riksrådet och före detta riksståthållare i Norge. Denne medverkade säkert till hennes upphöjda position.

Staden Glückstadt i Holstein-Schleswig vid Elbes östra strand grundade kungen Christian 1617 och namnet skulle visa att i staden var han lycklig. Hans första residens låg vid hamnen, Am Hafen 40, och där bodde han vid sina besök i staden ända fram till 1630, då han flyttade till det just färdigbyggda slottet i stadens utkant.

Han skänkte huset vid hamnen 1638 till Vibeke. Den tre våningar höga vita byggnaden med torn på taket kallas Wibeke-Kruse-Turm och är numera privatägt.
(Text: Wikipedia och Ulla Broström - Röster ur renässansen)

Personhistoria

Källor