Kung i Danmark, Island och Norge 1670-1699. Blev 53 år.
1646-04-15 Danmark, Flensborgs slott.
1699-08-25 Danmark, Jaegersborg Dyrehave. [1]
1667.
Kristian V (på danska danska Christian V), 1646-99, dansk-norsk kung 1670; son till Fredrik III.
Redan som fyraåring (1650) valdes han till tronföljare på riksdagen i Köpenhamn, och hyllades som tronföljare i Danmark 1655 och i Norge 1656.
När han var 24 år gammal dog hans far och han blev därmed kung över Danmark och Norge, och han kröntes samma år. Redan från början i sin regering visade han stor iver att, precis som franska kungen Ludvig XIV, utveckla ett lika praktfullt hov omgiven av lysande adel. Han gav därför den 25 maj 1671 ursprunget till en ny länsadel av grevar och friherrar, som skulle stå särskilt nära kronan och de fick dessutom företrädesrättigheter just för att tjäna det kungliga hovet. Samtidigt instiftade han två nya riddareordnar, Elefantorden och Dannebrogsorden.
Under de första sex åren hade han Peder Griffenfeld (1635-1699) som rådgivare, och han förbättrade landets ekonomi och hjälpte Kristian att komma i besittning av grevskapen Oldenburg och Delmenhorst (1676).
Kristian hyste ett uppriktigt hat mot Sverige och hoppades genom krig få tillbaka det förlorade Skåne. 1674 ingick han ett förbund med kurfursten i Brandenburg, att hjälpa dem om Sverige skulle gå till anfall, vilket också skedde 1675. I juli 1676 landsteg han med en här på 15.000 man vid Råå söder om Helsingborg. I norra Skåne fick han stöd av lokalbefolkningen och även av snapphanarna. Kort därefter gick en dansk här också in i Halland, men Karl XI och hans armé slog tillbaka och omkring 1000 danskar dödades och 1500 togs till fånga. Efter detta drog sig danskarna tillbaka.
Kristian V avled 25 augusti 1699 i sviterna av en jaktolycka i Jaegersborg Dyrehave.
Kristian V och älskarinnan Sofie Amalie fick fem barn; två söner och tre döttrar vilka alla fick namnet Gyldenlöve. Kristian hade således minst 12 barn.
(Källa: Bl. a. Focus 96)