Kung i Danmark 1559-1588. Blev högst 53 år.
Frederik II av Danmark 1534-1588.
Copyright: Engstrand 2007
1534-07-01. [1]
1588-04. [2]
1572 Danmark, Köpenhamn, Vårfrukyrkan. [2]
Frederik (Frederik) II, 1534-1588, dansk kung 1559 efter sin far Kristian III.
Frederik II har ofta framställts som en ”krigarkonung”, föga duglig för boklig och intellektuell bildning framför allt till följd av sin dyslexi, men också till följd av en allmän avsaknad av takt och ton. Han kom också tidigt att omge sig med en grupp av likasinnade. Några av dem hade under det nordiska sjuårskriget och i synnerhet under vinterfälttåget framträdande positioner bakom Daniel Rantzau. Tillsammans utgjorde de ett ”krigsparti” som fick sin vilja igenom gentemot de mer moderata krafterna.
Frederik II hade redan som kronprins mot slutet av 1550-talet vid ett besök hos svågern, kurfurst August av Sachsen kommit in i en krets av unga, äregiriga tyska officerare, som i krigföring och legosoldatuthyrning såg en chans att profilera sig och vinna både ära och rikedom på den europeiska krigsscenen.
Frederik erövrade Ditmarskenmen, men vann i nordiska sjuårskriget mot Sverige 1563-1570 endast ringa framgång. Under den följande fredstiden förbättrades landets finanser.
Frederik var ärelysten, odlade ridderliga ideal, satt väl till häst och svingade bägaren med stor fermitet. Att Frederik därtill var ordblind, bidrog till att historiker länge underskattade hans intellektuella kapacitet. Därtill var han svårt alkoholiserad.
(Källa: Lars-Olof Larsson - Arvet efter Gustav Vasa och Focus 98)
---------------------------------------------------------------------------------
Anna Hardenberg, trolovad med kronprins Frederik i 14 år
Den danska adelskvinnan Anna Hardenberg var brorsdotter till hovmästaren vid kronprins Frederiks hov. År 1557, sjutton år gammal, kom hon som hovdam till danska drottningen Dorothea. Anna knöt goda relationer med hovet. Hon var begåvad, musicerade och skapade fina handarbeten. Hennes käresta var Oluf Krognos, en välbeställd adelsman. Ett äktenskap var påtänkt.
Men snart hände det sig att kronprins Frederik blev häftigt förälskad i Anna som inte kunde motstå den milde och vänlige kungen. Annas trolovning och kommande äktenskap med Oluf sköts upp. Hon blev kronprins Frederiks käresta och de var trolovade i fjorton år. De bodde mestadels på Malmöhus slott.
År 1559 dog kungen och Frederik efterträdde sin far. Det ändrade på allt för det förälskade paret. Adeln opponerade sig mot förhållandet: Anna var inte tillräckligt högättad. Till och med änkedrottningen och Frederiks syster Anna av Sachsen var motståndare till alliansen. Med tungt hjärta tvingades Frederik avsäga sig Anna. Trots sin kärlek till honom gav Anna honom fri.
Sommaren 1572 gifte sig Frederik med sin unga kusin, den sjuttonåriga prinsessan Sophie från Mecklenburg. Ett halvår senare, i början av januari, gifte sig Anna med Oluf, som troget väntat. Bröllopet stod något förvånande i Vor Frue Kirke i Köpenhamn, samma kyrka som Frederik och Sophie vigdes i.
Anna drabbades åter igen personligen när hennes Oluf dog i difteri efter bara ett halvårs äktenskap. Anna levde som änka resten av sitt liv. Mesta tiden tillbringade hon på sitt änkesäte Bregentved, samtidigt som hon i alla år förvaltade stora egendomar, gods och gårdar.
Frederik, som offrat sin kärlek for landets skull, uppfyllde sina plikter till fullo i hela sitt liv. Men man kan ana att han aldrig glömde sin Anna utan dövade sin smärta med mat och dryck. Redan vid femtiotreårs ålder dog han i april 1588.
Anna fick hålla tillgodo med Oluf. Det kände han. Han hade inga upprörda eller hårda tankar och känslor gentemot Anna – det var bara ett förlopp, historiskt eller samhälleligt. Sommaren 1573 avled han. Anna var ledsen och sörjde hans bortgång. Sin Frederik glömde hon aldrig. Och han glömde inte heller henne.
(Text: Ulla Broström - Röster ur renässansen)