Adelskvinna i Danmark, trolovad med kronprins Frederik i 14 år.
1540.
1573-01 Danmark, Köpenhamn, Vårfrukyrkan. [1]
Den danska adelskvinnan Anna Hardenberg var brorsdotter till hovmästaren vid kronprins Frederiks hov. År 1557, sjutton år gammal, kom hon som hovdam till danska drottningen Dorothea. Anna knöt goda relationer med hovet. Hon var begåvad, musicerade och skapade fina handarbeten. Hennes käresta var Oluf Krognos, en välbeställd adelsman. Ett äktenskap var påtänkt.
Men snart hände det sig att kronprins Frederik blev häftigt förälskad i Anna som inte kunde motstå den milde och vänlige kungen. Annas trolovning och kommande äktenskap med Oluf sköts upp. Hon blev kronprins Frederiks käresta och de var trolovade i fjorton år. De bodde mestadels på Malmöhus slott.
År 1559 dog kungen och Frederik efterträdde sin far. Det ändrade på allt för det förälskade paret. Adeln opponerade sig mot förhållandet: Anna var inte tillräckligt högättad. Till och med änkedrottningen och Frederiks syster Anna av Sachsen var motståndare till alliansen. Med tungt hjärta tvingades Frederik avsäga sig Anna. Trots sin kärlek till honom gav Anna honom fri.
Sommaren 1572 gifte sig Frederik med sin unga kusin, den sjuttonåriga prinsessan Sophie från Mecklenburg. Ett halvår senare, i början av januari, gifte sig Anna med Oluf, som troget väntat. Bröllopet stod något förvånande i Vor Frue Kirke i Köpenhamn, samma kyrka som Frederik och Sophie vigdes i.
Anna drabbades åter igen personligen när hennes Oluf dog i difteri efter bara ett halvårs äktenskap. Anna levde som änka resten av sitt liv. Mesta tiden tillbringade hon på sitt änkesäte Bregentved, samtidigt som hon i alla år förvaltade stora egendomar, gods och gårdar.
Frederik, som offrat sin kärlek for landets skull, uppfyllde sina plikter till fullo i hela sitt liv. Men man kan ana att han aldrig glömde sin Anna utan dövade sin smärta med mat och dryck. Redan vid femtiotreårs ålder dog han i april 1588.
Anna fick hålla tillgodo med Oluf. Det kände han. Han hade inga upprörda eller hårda tankar och känslor gentemot Anna – det var bara ett förlopp, historiskt eller samhälleligt. Sommaren 1573 avled han. Anna var ledsen och sörjde hans bortgång. Sin Frederik glömde hon aldrig. Och han glömde inte heller henne.
(Text: Ulla Broström - Röster ur renässansen)