Kung i Sverige 1362-1364, kung i Norge (1343) 1355-1380. Blev högst 40 år.
1340. [1]
I boken "Den svenska historien" anges födelseåret till 1339.
1380 Norge, Oslo. [1]
1359. [2]
1363-04-09 Danmark, Köpenhamn. [1]
Håkoan Magnusson 1340-1380, kung i Sverige 1362-1364, kung i Norge 1343-1380.
Håkon (Håkan) var yngste son till Magnus Eriksson och blev som treåring utsedd till norsk kung. Håkon var först i förbund med sin fader, men vände sig 1361 mot honom, fängslade honom och valdes året därpå till svensk kung.
Redan 1359 hade förlovning ingåtts mellan den nittonårige kungen Håkon och den sexåriga prinsessan Margareta. Men ett par år senare var förhållandet mellan deras fäder inte lika hjärtligt, bland annat på grund av Valdemar Atterdags brandskattning av Visby.
Magnus Eriksson lovade därför sin son Håkon åt Elisabet, en syster till greven Henrik av Holstein. När denna nya, tilltänkta brud sjövägen skulle forslas till Sverige, blev hon kidnappad av Valdemars förtrogne, biskopen i Lund. Hon hölls så länge i förvar att Valdemar hann arrangera ett bröllop i Köpenhamn 1363 mellan Håkon och Margareta, som hunnit bli tio år. Margareta var dotter till Valdemar Atterdag i Danmark. Hon skulle senare regera över de nordiska rikena.
En grupp stormän gjorde uppror mot Håkon och inkallade Albrekt av Mecklenburg, som utsågs till kung 1364. Sverige hade då i princip tre kungar: Magnus Eriksson, Håkon Magnusson och Albrekt. Ett slående exempel på turbulensen under folkungatiden! År 1371 slöts fred och Albrekt behöll kronan.