Margareta I Valdemarsdotter
Regent i Danmark från 1387 (1377), i Sverige från 1388, unionsdrottning 1388-1396 (1412). Blev högst 59 år.
Margareta I Valdemarsdotter, drottning Margareta, 1353-1412, målning av okänd konstnär.
Copyright: Engstrand 2006
Far:
Mor:
Född:
1353 Danmark, Själland, Söborg. [1]
Begravd:
1412 Danmark, Sorö, Sorö klosterkyrka. [2]
År 1413 begravdes Margareta i Roskilde domkyrka.
Död:
1412-10-28 Tyskland, Flensburg. Dog av pesten. [3]
Begravd:
1413-07-04 Danmark, Roskilde, Roskilde domkyrka. [3]
Äktenskap med Håkon VI av Norge (Magnusson) (1340 - 1380)
Förlovning:
1359. [4]
Vigsel:
1363-04-09 Danmark, Köpenhamn. [3]
Barn:
Noteringar
Margareta Valdemarsdotter, 1353-1412, dansk, norsk och svensk drottning, dotter till Valdemar Atterdag.
Margareta bodde huvudsakligen på Akershus slott (i dagens Oslo) under sin uppväxttid. Hon uppfostrades av Märta Ulfsdotter, dotter till den heliga Birgitta. Margareta var förlovad redan vid sex års ålder och giftes bort 10 år gammal med den 22-årige kung Håkan Magnusson av Norge och Sverige, som var yngste son till den svenske kungen Magnus Eriksson.
Tillsammans med Håkan fick hon sonen Olav. År 1376 fick Margareta sin son Olof vald till kung i Danmark. Hon regerade där, och efter makens död 1380 även i Norge, som förmyndare för sonen. Efter sonens död 1387 valdes Margareta till riksföreståndare i Danmark och Norge. Margareta valdes i slutet av mars 1388 till drottning även i Sverige. Valet skedde på Dalaborg i Dalsland och hon kallades Sveriges "fullmäktige och fru". Öknamnet "kung Byxlös" fick Margareta av kung Albrekt av Mecklenburg.
Med stöd av svenska stormän besegrade hon Albrekt av Mecklenburg vid Åsle nära Falköping den 24 februari 1389 och vann därmed även Sverige. Strax före slaget vid Åsle, utanför Falköping, lär Albrekt ha sänt en två tum lång brynsten till Margareta, "så att hon kunde vässa sina nålar och saxar istället för att regera", samt även en fana i vadmal. Brynstenen och rester av fanan finns i Uppsala domkyrkomuseum. De båda föremålen togs av svenskarna som krigsbyte i Roskilde domkyrka 1658.
Efter slaget vid Åsle i februari 1389 togs Albrekt och hans son Erik tillfånga och fördes först till Bohus slott och senare till Lindholmens kungsgård i Skåne. Enligt traditionen hämnades Margareta för brynstenen och fanan genom att klä Albrekt i en narrkåpa och hätta med ett nitton alnar (ca 5,7 meter) långt släp. Som en extra påminnelse om att han en gång friat till Margareta lät hon honom bunden till händer och fötter få tillbringa en natt i hennes säng på Lindholmen. Sedan fördes Albrekt till Danmark, där han hölls fången i sex år innan han släpptes fri och återvände till Mecklenburg.
För att trygga sitt väldes fortbestånd var Margaretas tanke att förena de nordiska länderna till ett rike. Detta förverkligades vid ett möte i Kalmar i juli 1397 i samband med adoptivsonen Erik av Pommerns kröning till kung i alla tre rikena. Margareta behöll dock större delen av regeringsmakten till sin död. Från mötet i Kalmar finns två brev bevarade Kröningsbrevet och Unionsbrevet. Kröningsbrevet är daterat den 13 juli 1397 med 67 vidhängande sigill från biskopar, prelater, riddare och svenner.
Margareta avled på sitt skepp i Flensburgs hamn 28 oktober 1412, troligen i pesten. Staden hade plötsligt invaderats av pestbärande svartråttor. Hon begravdes först i Sorö cistercienser-klosterkyrka, där hennes son, Olof och far, Valdemar Atterdag och farfar Kristoffer låg begravda. Men redan efter ett år flyttades hon till Roskilde domkyrka. Gravmonumentet i alabaster (vit lätt genomskinlig finkornig gipsmineral) visar den döda drottningen i helfigur, vilande med knäppta händer på magen.
Utrikespolitiskt hävdade Margareta unionens makt mot de tyska Östersjömakterna. Inrikespolitiskt sökte hon på allt sätt stärka kungamakten genom att skapa ordnade finanser och en pålitlig fogdestyrelse. Margareta, vars uppfostran letts av den heliga Birgittas dotter, var hängiven den birgittinska rörelsen.
I den medeltida Karlskrönikan står följande att läsa om Margareta: "En kvinna som drottning Margareta Får man vida i världen leta. En klokhet sådan hon företett, Då hon, en kvinna, förente till ett Sveriges, Danmarks och Norges rike, Söker i varje tid sin like".
--------------------------------------------------------------------------------------
Lite historik om Dalaborgs slott i Dalsland
I mars 1388 hyllades drottning Margareta "såsom sin och Sveriges rikes fullmäktiga fru och rätta husbonde" på Dalaborg. Intiativet till mötet hade tagits av svenska stormän, som med oblida ögon såg kung Albrekt av Mecklenburgs växande maktambitioner efter stormannen Bo Jonsson Grips död. Man undertecknade den så kallade Dalaborgsöverenskommelsen, som i praktiken gjorde Margareta till regent även över Sverige. Unionen fullbordades senare i Kalmar. Marsken Erik Kettilsson Puke, befälhavare på Dalaborg, avgav en lojalitetsförklaring till drottning Margareta och han blev en av de män, som fick i uppdrag av drottningen att styra Sverige. Samtidigt bestämdes att man skulle avsätta Albrekt av Mecklenburg som svensk kung.
Borgen tros har varit en tvåvånings, ca 20 meter lång timmerbyggnad, en s.k "träborg" byggd på en kraftigt murad källargrund av sten. Östra delen av grunden låg på en klippvägg. Överst i borgen var troligen en stor sal belägen. Det fanns även en vallgrav och en mur, krönt med palissader. Övre våningen sköt ut över den nedre och bildade ett skyttegalleri eller svalgång. Borgen byggdes av de båda hertigarna Erik och Valdemar Birgersson i samband med deras uppror mot sin bror kung Birger Magnusson 1304. I Erikskrönikan sägs att närboende allmoge plågades svårt med olidliga bördor innan borgen stod färdig. Förhållandena måste ha varit sällsynt vidriga eftersom medeltida rimkrönikor normalt inte brukar bry sig om arbetsfolkets villkor. Borgen kallades av folket för "fogdenästet":
Dalaborg brändes ner under Engelbrektsfejden på 1430-talet. Där huserade då en av kung Erik av Pommerns fogdar, Palne Jönsson, illa omtyckt för sina brutala metoder. I september 1434 attackerades Dalaborg av en styrka med värmlänningar och dalbor, ledda av väpnaren Peder Ulfsson Roos till Ervalla. I tre dagar belägrades borgen under stor manspillan efter försvararnas kanoneld. Till slut fick bondehären eld på huset, som brann ner till grunden. Den samtida Karlskrönikan berättar hur bondeplågaren Palne Jönsson i slutändan bad för sitt liv. Lite förvånande beviljades detta, trots att Engelbrekt folk inte var kända för att lägga fingrarna emellan. Peder Ulfsson beordrade honom att fly, men han fick inte ta med sig mer än han gick och stod i.
I dag återstår endast stenmurarna. Dalaborg ligger vid Vänerns västra strand på en klippudde i Dalbosjön, ca 1 mil sydöst om Mellerud. Borgen grävdes ut och konserverades 1938-1939. En modell av borgen finns att se på Melleruds museum.