Kung i Danmark 1376-1387, kung i Norge 1380-1387. Blev högst 16 år.
1370-12. [1]
Danmark, Sorö, Sorö klosterkyrka. [1]
1387-08-03 Falsterbo, Falstebohus, Skåne. [1]
Olaf, 1370-1387, kung av Danmark och Norge, son till Håkon Magnusson och drottning Margareta.
Olaf blev redan som sexåring vald till dansk kung på Danehoffet i Slagelse den 3 maj 1376 efter sin morfar, kung Valdemar Atterdag. När Olafs far, kung Håkon, dog 1380, ärvde Olaf även den norska tronen, med sin mor, Margareta, som förmyndare och styreskvinna. Olaf blev myndig 1385, men modern var regent fram till hans död 1387.
Den 3 augusti 1387 hade Olaf ridit i väg mot Falsterbo, vägen dit från Ystad är ungefär sju mil. Den unge kungens eskort hade varit mycket liten, vilket i efterhand kan tyckas egendomligt lättsinnigt med tanke på hur dyrbart den unge kungens liv var. På vägen till Falsterbo hade Olaf drabbats av "plötslig sjukdom" och oförmodat dött. Det berättades att han utandats sin sista suck i armarna på en av Danmarks främsta stormän, riksrådet Folmer Jacobsen Lunge.
Den stora sillmarknaden i Falsterbo surrade av spekulationer kring detta egendomliga, fatala och oförmodade dödsfall. Det gick rykten im att drottning Margareta av rädsla för att släppa ifrån sig makten själv låtit döda sin son. Andra påstod att Olaf inte alls hade dött utan var sjuk och hade gömts undan i ett kloster. Som ett svar på alla rykten som var i svang lät drottning Margareta ställa ut sin döde sons kropp på lit de parade i Sankt Gertruds Kyrka i Falsterbo. För att det inte skulle råda något tvivel om saken låg den döde Olaf med ansiktet blottat, vilket annars inte var brukligt. Ett stycke tyg brukade läggas över ansiktet för att förhindra att den döde skulle gå igen. Nu kunde alla med egna ögon se och förstå att det ofattbara var sant: den unge kungen var verkligen död. Men trots detta skulle ryktena om att han ännu var i livet leva vidare under många år och en dag hugga Margareta i ryggen med oanad kraft.
Efter likvakan i Falsterbro blev hans kropp uppskuren och balsamerad, enligt förebild av Ludvig den Heliges begravning. Hjärtat och inälvorna placerades mitt i Lunds domkyrka framför den Heliga jungfruns altare, medan resten av kvarlevorna fördes till Sorö kloster. Där låg Olafs morfar Valdemar Atterdag begravd och här hade Margareta stöd av sin biktfar Nicolaus Clemensen.
(Källor: Danmarks Nationalmuseum - Unionsdrottningen - Margareta I och Kalmarunionen och Margareta Skantze - Drottning Margaretas historia)