Tsar i Ryssland 1894-1917. Blev 50 år.
Nikolaj II av Ryssland 1868-1918.
Copyright: Engstrand 2008.
1868-05-18 Ryssland, S:t Petersburg, Tsarskoje Selo. [1]
Nikolaj föddes i Tsarskoje Selo, 2 mil sydväst om Sankt Petersburg
1918-07-17 Ryssland, Jekaterinburg. [2]
1998 Ryssland, S:t Petersburg, Peter-Paulkatedralen.
1894 Ryssland, S:t Petersburg, Vinterpalatset.
Nikolaj II 1868-1918, rysk tsar 1894-1917, son till Alexander III, kallad "Nicky".
Tsar Nikolaj II var en svag natur, helt undergiven sin maktfullkomna hustru, kejsarinnan Alexandra. Tsaren kallades ibland för "Lille-Far" i Ryssland och han var mycket populär trots att han var så undergiven sin hustru. Många ryssar älskade tsaren medan kejsarinnan Alexandra var avskydd, hon kallades ibland för enbart "tyskan". Det gick till och med rykten om henne att hon var tysk spion.
Som härskare strävade Nikolaj påverkad av rådgivare som den reaktionäre Pobedonostsev, hustrun Alexandra och mystikern Rasputin (se text nedan!), efter att bevara autokratin och den traditionella sociala strukturen i en tid av industrialisering och revolutionär oro i Ryssland.
Trots försök att bibehålla makten med både repressiva metoder (blodiga söndagen) och politiska eftergifter (duman) tvingades Nikolaj 2 mars 1917 efter motgångar som överbefälhavare i den ryska armén under världskriget och tilltagande sociala spänningar att abdikera till förmån för brodern Michail som i sin tur överlämnade makten till en provisorisk regering.
Under inbördeskriget mördades Nikolaj, hustrun och fem barn i juli 1918 i Jekaterinburg på Lenins order av retirerande bolsjeviktrupper. Tillsammans med Tsarfamiljen avrättades också deras läkare, en hovdam och två tjänare. Kommendanten för huset, där tsarfamiljen hölls fångna, var en tjekist vid namn Jakov Jurovskij. I hans nyligen upptäckta hågkomster kan man läsa om händelseförloppet, då de elva personerna mördades i husets källare i Jekaterinburg. Nikolaj sköts av Jakov Jurovskij själv. Den unge Aleksej, som låg på golvet i en blodpöl men fortfarande andades, avlivades av Jurovskij med två skott i huvudet.
Efter avrättningen lastades kropparna på en lastbil och kördes ut ur staden till en tidigare utvald plats. Man hällde svavelsyra och fotogen över kropparna och brände dem sedan. Kvarlevorna begravdes i en grund grav, som inte upptäcktes förrän 1989. 1998 begravdes tsarfamiljen i Peter-Paulkyrkan i S:t Petersburg. Sonen Alexejs och dottern Marias kvarlevor förblev försvunna fram till 2007 då de hittades i en skog utanför Jekaterinburg.
Det förefaller av indicier, som om Lenin gav order bara om att döda ex-tsaren. Beslutet att även mörda hans familj och de fyra i uppvaktningen med dem förefaller ha fattats lokalt.
Under många år har tsarens ättlingar lobbat för att få avrättningarna klassade som överlagt mord. De har tidigare fått avslag i flera domstolar med motiveringen att Romanovs inte blev avrättade av politiska skäl. Men efter beslut i Högsta domstolen 2008 gick rättens talesman Pavel Odintsov ut och förklarade att tsarfamiljen föll offer för ogrundat politiskt förtryck.
(Lästips: Den ryska revolutionen av Richard Pipes, förlag Natur & Kultur).
Om Rasputin:
Felix Jusupov mördade Rasputin 1916 i S:t Petersburg. Mordet planerades genom en sammansvärjning i hovkretsarna i Ryssland.
Furst Felix Jusupov, som studerat vid Oxford och var son till den rikaste kvinnan i Ryssland, vilken också var en svuren fiende till tsaritsan, organiserde sammansvärjningen, där han drog in storfurst Dmitrij, en ung kusin till tsaren, och Vladimir Purisjkevitj, en av de mest reaktionära ledamöterna i duman.
Jusupov lockade natten mellan den 16 och 17 december 1916 (andra källor anger annat datum) Rasputin till sitt luxuösa palats i S:t Petersburg och tillsammans med Purisjkevitj sköt han honom. Man band kedjor om kroppen och kastade den i en kanal, där den upptäcktes några dagar senare.
Mordet var tänkt att driva in en kil mellan tsaren och tsaritsan, i stället blev effekten den motsatta. De kände sig isolerade och omgivna av förrädare. Nikolaj var mycket illa berörd av att en ung kusin hade varit delaktig i brottet. "Jag skäms över Ryssland", skrev han "över att mina släktingars händer är fläckade med denne enkla mans blod". Och när en grupp storfurstar och furstinnor bad homom att ine straffa Dmitrij svarade han: "Ingen har rätt att begå mord"
Felix Jusupov förvisades på grund av mordet till södra Ryssland, men frigavs av den provisoriska regeringen 1917. Vid ryska revolutionen lyckades paret undkomma via Krim till England. De levde sedan ett kosmopolitiskt liv i bl a Frankrike och USA.
(Källa: Richard Pipes - Den ryska revolutionen).
Rasputin, Grigorij Jefimovitj, född 23 januari 1869 (10 januari enligt gamla stilens datum - 13 dagar efter västeuropas datum), död1916, rysk bonde "muzjiken" från Sibirien. Han föddes i byn Pokrovskoje i Tiumenhäradet, Tobolskguvernementet, vid stranden av den strida floden Tura.
Han gifte sig med Praskovja (Paraskeva) Fjodorovna från grannbyn 1895. Bådas familjer försörjde sig med jordbruk och alla var analfabeter, även Gregorij. I familjen föddes en son och två döttrar.
1907 kom Rasputin till kejsarhovet som undergörare. Genom att förespegla tsar Nikolaus II och hans gemål Alexandra att deras ende son genom hans förböner skulle få bot för sin blödarsjuka kom Rasputin efter hand att utöva ett ödesdigert inflytande, som underminerade kejsarparets ställning.
Rasputin skaffade sig många fiender vid hovet genom sitt obildade och arroganta uppträdande. Han ägde en ovanlig makt över kvinnor och förmådde även väcka stark religiös tilltro. Han mördades 1916 i S:t Petersburg.
Hans efternamn, Rasputin, kommer från det nedsättande ryska ordet "rasputa", som betyder "otyglat levene". En "rasputa" är en lättsinnig, utsvävande, osedlig människa - ordet användes ibland i Ryssland som manligt förnamn. När Rasputin etablerat sig som uppskattad rådgivare hos tsarfamiljen ändrades namnet genom tsarens försorg till Novych ("den nye").
(Lästips: Edvard Radzinskij - Rasputin, Rysslands svarte eminens).
Mer om Raputin
I hela Sankt Petersburg talade man om Rasputin, en helig munk som kommit vandrande från Sibirien till Rysslands huvudstad. Det sades att han kunde bota alla slags sjukdomar. Anna Vyborova, som var kejsarinnans vän och förtrogna, gick flera gånger och hörde på den karismatiske munken. Rasputin blev av Anna Vyborova ombedd att följa med till Tsarskoje Selo. Palatsvakten ville inte släppa honom men Anna tog kontakt med kejsarinnan som lät släppa in honom. Rasputin följde med kejsarinnan till tsarens arbetsrum där kejsarinnan frågade sin make: ”Vill Du träffa en sibirisk bonde?”.
Rasputin påstod att han kunde bota alla slags sjukdomar, så även blödarsjukan. Det hände märkliga saker med tsarevitj Aleksej när Rasputin var på besök. Vid flera tillfällen utförde Rasputin saker som lindrade Aleksejs plågor. Anna Vyborova kunde alltid kalla på Rasputin när plågorna var för stora.
Rasputin hade gåvan att kunna berätta fantastiska historier från Sibirien till en andäktigt lyssnande pojke som då kunde glömma sina plågor. Ingen vet resultatet av undergörelserna från Rasputins sida, men kejsarinnan trodde blint på sin nyfunne vän. Hon kallade honom nu för sin vän i alla brev som hon skrev till kejsaren när han var ute i fält under kriget.
Inrikespolitiskt blev Rasputins samröre med kejsarfamiljen första klassens sprängstoff. Rykten om sexuella orgier i palatset cirkulerade i alla tidningar och Rasputin utmålades som kejsarinnans älskare. Det var avlägsna släktingar till tsarfamiljen som lyckades rädda hela Rysslands ära. Den 29 december 1916 (andra källor anger annat datum) bröt sig fursten Felix Jusupov med några medhjälpare in i Rasputins bostad och sköt honom till döds. Senare kastade man liket i floden Neva i Sankt Petersburg.
Lästips: Simon Sebag Montefiore - The Romanovs