Olga av Ryssland (Alexandrovna)

Olga var yngsta barnet till tsar Alexander III. Hon var konstnärligt lagd och målade hela sitt liv, speciellt akvareller. Hon gladdes över att årligen resa till Köpenhamn för att träffa sina släktingar. I Köpenhamn kunde tsarfamiljen känna sig mycket friare och säkrare än hemma i Ryssland.

Peter av Oldenburg gifte sig 1901 med Olga. hennes hemgift bestäms till 1 miljon rubel; bara hennes brudutstyrsel kostar 340 000 rubel.

Peter var en välkänd spelare och rucklare och, som det ibland taktfullt formuleras, "inte intresserad av damer". I alla händelser tillbringade brudgummen bröllopsnatten vid spelbordet tillsammans med sina officerskamrater. "Under de femton år som äktenskapet bestod var prins Oldenburg och jag aldrig man och hustru!" sade Olga femtio år senare.

Äktenskapet blir olyckligt, eftersom Peter var homosexuell och 1916 skiljde sig paret. Redan efter några år begärde Olga skilsmässa, men Peter gick inte med på detta. Olga hade träffat en icke-adlig officer, Nikolaj Kulikovskij, som hon förälskat sig i. Efter skilsmässan från Peter av Oldenburg gifte sig Olga med Nikolaj 1916.

Peter kände till Olgas förhållande till Nikolaj och utnämnde honom till sin personlige adjutant och beordrade honom att bosätta sig i prinsens hus på Sergijevskajagatan. Därmed bodde de unga älskande under samma tak, och prinsen lade sig visligen inte i vad tsarens lillasyster hade för sig, så länge ingen annan heller visste om det. Detta var en remarkabel "ménage á trois", dessutom okänd för omvärlden. Frågan är nu förstås: hur fungerade det i praktiken? Mot slutet av 1950-talet förklarade den nästan åttioåriga och mycket religiösa Olga att det förekom "ingenting sådant" mellan henne och Nikolaj fram till 1916, då de vid 34 och 35 års ålder äntligen kunde gifta sig.

I samband med den ryska revolutionen 1917 flydde Olga med sin make och mor, Dagmar, till Krim och senare till Kaukasus. Två söner föddes, den ene på Krim. Genom kungen av England ordnades en båttransport för flyktingarna och de anlände så småningom till Köpenhamn, där de bosätte sig i Hvidöre utanför Köpenhamn. Relationen mellan Olga och hennes mor, Dagmar, var spänd eftersom modern aldrig accepterade Olgas make Nikolaj. Modern dog 1928 och Olga med familj bosätte sig på en gård i byn Ballerup, där familjen livnärde sig som bönder. Sönerna gifte sig på 1940-talet med döttrar från trakten.

Efter andra världskrigets slut anklagas Olga för att skydda flyktingar från Sovjet och förse dessa med förfalskade pass, så de inte behöver återvända till Sovjetunionen. Danska undersökningar visade, att beskyllningarna var grundlösa, men Olga och hennes familj kände sig så osäkra i Danmark, att de beslöt att fly vidare 1948, nu till Toronto i Kanada.

I Kanada bosatte sig familjen på landet utanför Toronto. Man flyttar senare till Cooksville, där maken Nikolaj dör 1958. Olga bosatte sig därefter i Toronto, där hon hyrde en liten lägenhet ovanpå en tvättinrättning. Få visste vem hon var förutom några förtrogna ryska vänner, som hon umgicks med,

Det blev stor uppståndelse då drottning Elisabeth II skulle avlägga besök i Toronto 1958 i samband med hennes samväldesresor som ny drottning. Kungajakten Britannia lade till vid honnörskajen i Toronto och till lunch inbjöds stadens borgmästare och honoratiores. Men på kvällen meddelade hovet att drottningen skulle ha bara en gäst. Många blev förvånade då en kunglig vinrödsfärgad Rolls Royce körde upp vid tvättinrättningen och skulle hämta Olga.

Vid Britannias landgång mötte drottningen Olga och kallade henne prinsessan Olga. Drottningen blev tillrättavisad av Olga som sade att hon inte var prinsessa utan storfurstinna, grand duchess, och att det är högre rang än prinsessa. På kvällen tog drottningen med Olga till sin privata salong, där hon visade sina dyrbara juveler och tiaror. Olga sade då att alla dessa dyrbarheter tillhört hennes mor, änkekejsarinnan Dagmar, som varit tvungen att sälja dessa för en ringa summa för att bekosta sitt uppehälle i Danmark.

Olga, som var den siste tsarens syster, dog i Toronto den 24 november 1960.

Under sina sista år har hon blivit indragen i en rättslig process i Tyskland, där en brorsdotters identitet, Anastasia, skall fastställas. Redan på 1920-talet framträdde en kvinna, Anna Andersson, i Berlin och påstod sig vara Anastasia. Olga vittnar och fastslår att kvinnan inte är hennes brorsdotter Anastasia, som kvinnan hävdar. Den västtyska domstolen fastslog 1957 att kvinnan inte var Anastasia. Kvinnan avled i USA 1984. När tsarfamiljens kvarlevor återfanns 1987 saknades två av medlemmarna, nämligen tronföljaren Aleksej och systern Maria, men alltså inte Anastasia.

Olgas minnen - memoarer - finns nertecknade av en journalist och utgivna.
Källa: Staffan Skott - Romanovs