Alexandra (Alix) av Hessen-Darmstadt (Fjodorovna)
Tsaritsa i Ryssland 1894-1918. Blev högst 46 år.
Alexandra Fjodorovna (Alix) av Ryssland 1872-1918.
Copyright: Engstrand 2017
Far:
Mor:
Född:
1872. [1]
Död:
1918-07-17 Ryssland, Jekaterinburg.
Begravd:
1998 Ryssland, S:t Petersburg, Peter-Paulkatedralen.
Äktenskap med Nikolaj II av Ryssland (1868 - 1918)
Vigsel:
1894 Ryssland, S:t Petersburg, Vinterpalatset.
Barn:
Noteringar
Alexandra Fjodorovna, 1872-1918, rysk kejsarinna (tsaritsa), maka till Nikolaus II.
Alexandra (Alix, Alicky, Sunny) var prinsessa av Hessen och dotterdotter till drottning Victoria av England. På grund av sonen Aleksejs blödarsjuka kom kejsarparet under inflytande av munken Rasputin.
Tsar Nikolaj II var en svag natur, helt undergiven sin maktfullkomna hustru, kejsarinnan Alexandra, Tsaren kallades ibland för "Lille-Far" i Ryssland och han var mycket populär trots att han var så undergiven sin hustru. Många ryssar älskade tsaren medan kejsarinnan Alexandra var avskydd, hon kallades ibland för enbart "tyskan". Det gick till och med rykten om henne att hon var tysk spion.
Alexandra var mycket ensam och hade få vänner utanför familjen. Men hon de hade en vän som skulle få stor betydelse för utveckingen i Ryssland. Kejsarinnans mystiska vän hette Anna Vyborova och var av tysk släkt. Hur de lärde känna varandra är höljt i dunkel, men de hade en nära relation. Anna Vyborova var också mycket ensam och på grund av sitt tyska påbrå avskydd av de flesta precis som kejsarinnan. Ofta satt kejsarinnan och Anna Vyborova och handarbetade på däcket på lustjakten när familjen var ute till havs. De kunde sitta i timmar utan att säga något till varandra. Det var en blandning av tysta samtal och djupa funderingar. Ibland kom tsaren med en tidning och sin pipa och gjorde sällskap.Anna var ofta med på de stora banketterna i Vinterpalatset men hon sade nästan aldrig någonting vid bordet. Sade hon någonting så var det av samma ordalydelse som kejsarinnan hade uttalat en stund tidiare.
Under inbördeskriget mördades Nikolaj, hustrun och deras fem barn i juli 1918 i Jekaterinburg på Lenins order av retirerande bolsjeviktrupper. Tillsammans med tsarfamiljen avrättades också deras läkare, en hovdam och två tjänare. Kommendanten för huset, där tsarfamiljen hölls fångna, var en tjekist vid namn Jakov Jurovskij. I hans nyligen upptäckta hågkomster kan man läsa om händelseförloppet, då de elva personerna mördades i husets källare i Jekaterinburg. Nikolaj sköts av Jakov Jurovskij själv. Den unge Aleksej, som låg på golvet i en blodpöl men fortfarande andades, avlivades av Jurovskij med två skott i huvudet.
Efter avrättningen lastades kropparna på en lastbil och kördes ut ur staden till en tidigare utvald plats. Man hällde svavelsyra och fotogen över kropparna och brände dem sedan. Kvarlevorna begravdes i en grund grav, som inte upptäcktes förrän 1989. 1998 begravdes tsarfamiljen i Peter-Paulkyrkan i S:t Petersburg.
(Lästips: Den ryska revolutionen av Richard Pipes, förlag Natur & Kultur).
Om Rasputin
Felix Jusupov mördade Rasputin 1916 i S:t Petersburg. Mordet planerades genom en sammansvärjning i hovkretsarna i Ryssland.
Furst Felix Jusupov, som studerat vid Oxford och var son till den rikaste kvinnan i Ryssland, vilken också var en svuren fiende till tsaritsan, organiserde sammansvärjningen, där han drog in storfurst Dmitrij, en ung kusin till tsaren, och Vladimir Purisjkevitj, en av de mest reaktionära ledamöterna i duman.
Jusupov lockade natten mellan den 16 och 17 december 1916 (andra källor anger annat datum) Rasputin till sitt luxuösa palats i S:t Petersburg och tillsammans med Purisjkevitj sköt han honom. Man band kedjor om kroppen och kastade den i en kanal, där den upptäcktes några dagar senare.
Mordet var tänkt att driva in en kil mellan tsaren och tsaritsan, i stället blev effekten den motsatta. De kände sig isolerade och omgivna av förrädare. Nikolaj var mycket illa berörd av att en ung kusin hade varit delaktig i brottet. "Jag skäms över Ryssland", skrev han "över att mina släktingars händer är fläckade med denne enkla mans blod". Och när en grupp storfurstar och furstinnor bad homom att ine straffa Dmitrij svarade han: "Ingen har rätt att begå mord"
Felix Jusupov förvisades på grund av mordet till södra Ryssland, men frigavs av den provisoriska regeringen 1917. Vid ryska revolutionen lyckades paret undkomma via Krim till England. De levde sedan ett kosmopolitiskt liv i bl a Frankrike och USA.
(Källa: Richard Pipes - Den ryska revolutionen).
Rasputin, Grigorij Jefimovitj, född 23 januari 1869 (10 januari enligt gamla stilens datum - 13 dagar efter västeuropas datum), död1916, rysk bonde "muzjiken" från Sibirien. Han föddes i byn Pokrovskoje i Tiumenhäradet, Tobolskguvernementet, vid stranden av den strida floden Tura.
Han gifte sig med Praskovja (Paraskeva) Fjodorovna från grannbyn 1895. Bådas familjer försörjde sig med jordbruk och alla var analfabeter, även Gregorij. I familjen föddes en son och två döttrar.
1907 kom Rasputin till kejsarhovet som undergörare. Genom att förespegla tsar Nikolaus II och hans gemål Alexandra att deras ende son genom hans förböner skulle få bot för sin blödarsjuka kom Rasputin efter hand att utöva ett ödesdigert inflytande, som underminerade kejsarparets ställning.
Rasputin skaffade sig många fiender vid hovet genom sitt obildade och arroganta uppträdande. Han ägde en ovanlig makt över kvinnor och förmådde även väcka stark religiös tilltro. Han mördades 1916 i S:t Petersburg.
Hans efternamn, Rasputin, kommer från det nedsättande ryska ordet "rasputa", som betyder "otyglat levene". En "rasputa" är en lättsinnig, utsvävande, osedlig människa - ordet användes ibland i Ryssland som manligt förnamn. När Rasputin etablerat sig som uppskattad rådgivare hos tsarfamiljen ändrades namnet genom tsarens försorg till Novych ("den nye").
(Lästips: Edvard Radzinskij - Rasputin, Rysslands svarte eminens).
I hela Sankt Petersburg talade man om Rasputin, en helig munk som kommit vandrande från Sibirien till Rysslands huvudstad. Det sades att han kunde bota alla slags sjukdomar. Anna Vyborova, som var kejsarinnans vän och förtrogna, gick flera gånger och hörde på den karismatiske munken. Rasputin blev av Anna Vyborova ombedd att följa med till Tsarskoje Selo. Palatsvakten ville inte släppa honom men Anna tog kontakt med kejsarinnan som lät släppa in honom. Rasputin följde med kejsarinnan till tsarens arbetsrum där kejsarinnan frågade sin make: ”Vill Du träffa en sibirisk bonde?”.
Rasputin påstod att han kunde bota alla slags sjukdomar, så även blödarsjukan. Det hände märkliga saker med tsarevitj Aleksej när Rasputin var på besök. Vid flera tillfällen utförde Rasputin saker som lindrade Aleksejs plågor. Anna Vyborova kunde alltid kalla på Rasputin när plågorna var för stora.
Rasputin hade gåvan att kunna berätta fantastiska historier från Sibirien till en andäktigt lyssnande pojke som då kunde glömma sina plågor. Ingen vet resultatet av undergörelserna från Rasputins sida, men kejsarinnan trodde blint på sin nyfunne vän. Hon kallade honom nu för sin vän i alla brev som hon skrev till kejsaren när han var ute i fält under kriget.
Inrikespolitiskt blev Rasputins samröre med kejsarfamiljen första klassens sprängstoff. Rykten om sexuella orgier i palatset cirkulerade i alla tidningar och Rasputin utmålades som kejsarinnans älskare. Det var avlägsna släktingar till tsarfamiljen som lyckades rädda hela Rysslands ära. Den 29 december 1916 (andra källor anger annat datum) bröt sig fursten Felix Jusupov med några medhjälpare in i Rasputins bostad och sköt honom till döds. Senare kastade man liket i floden Neva i Sankt Petersburg.
Lästips: Simon Sebag Montefiore - The Romanovs