efter 1319. [1]
Torsten blev stamfar för den släkt som långt senare skulle ta sig namnet Oxenstierna. Torsten förde själv ett annat vapen, men sönerna tog över oxpannan.
Torsten hade en bror, Håkan (död tidigast 1295), som var kanik i Linköping och prost i Njudung, ett av de ursprungliga "smålanden".
(Källa: Gunnar Wetterberg - Kanslern Axel Oxenstierna).
Torsten Vigolfsson omnämnes endast tre gånger i källorna, första gången 3 mars 1292 då han byter :
Wigholfstorp samt Svenshult med kvarn, del av skogen "Wethebärgshult", 10 mark, 12 kor och oxar, en
häst, 12 getter och får, fem bolstrar med 10 lakan, fyra mattor och bänkkläden, två väggbonader, sju fulla mått med spannmål och mjöl samt diverse husgeråd (fat, tunnor, kittlar, yxor, skäror, liar m.m.) mot
Fallnafors med kvarn, ca 12 km söderut i Malmbäcks socken med Gjurd Petersson. Fallnafors är en
betydligt större gård, belägen vid Malmbäcksån 245 m.ö.h. Detta brev är närmast unikt då det innehåller den första bevarade beskrivningen av en bondgårds inventarier i Sverige.
1307 beseglade Torsten sin hustrus farbror Gjurd Nilssons nedan nämnda brev. Sista gången Torsten
omnämns är 1319 då han beseglar ett pantebrev åt Eskil Nilsson (2 varghuvud på snedbjälke) tillsammans den nedan nämnde Johan Sonesson (3 liljor i trekant). Hans egenartade vapen är bevarat på detta brev.
Torsten är begravd i Malmbäcks kyrka, enligt sonen Håkans testamente 1369. Torsten var med stor
sannolikhet gift med Lucia Matsdotter av den äldre oxenstierna-ätten. Lucia Matsdotter var förmodligen
först gift med en okänd Abjörn (sparre, eventuellt kusin till drotsen Abjörn Sixtensson, † 1310).
Källa: Oxenstiernas släktkrönika