Corfitz Ulfeldt

Ulfeldt, Corfitz, 1606-1664, dansk greve.

Genom sitt giftermål 1636 med Kristian IV:s dotter Leonora Christina blev han Danmarks främste man näst kungen. Under de lyckliga åren bodde Corfitz och hans maka på Gråbrödretorv i Köpenhamn. Kungen gjorde dock Ulfeldt ansvarig för det misslyckade kriget mot Sverige och freden i Brömsebro 1645. Efter tronskiftet 1648 blev hans relationer till Fredrik III än sämre, och 1651 flydde han först till Nederländerna och därefter till Sverige, där han sökte asyl.

Ulfeldt gick 1657 i svensk tjänst och under tåget över Bält 1658 var han Karl X Gustavs viktigaste rådgivare. Vid underhandlingarna före Roskildefreden var han den inflytelserikaste och gentemot Danmark hårdaste förhandlaren. Ulfeldt försökte sedan uppträda som den skånska adelns ledare men fängslades 1659 efter en brytning med Karl X och dömdes till döden. Han lyckades emellertid 1660 fly till Danmark. Där greps han men benådades sedan han frånträtt alla sina privilegier och egendomar.

Därefter reste han till Nederländerna, där han inledde stämplingar mot Fredrik III (han försökte bl.a. göra kurfursten av Brandenburg till kung i Danmark). I Danmark dömdes han till döden i sin frånvaro. Han lyckades dock, till skillnad från hustrun, hålla sig undan och dog i landsflykt ombord på en båt på Rhen i Tyskland, trött, sjuk och ensam.

Det lyckades Ulfeldts tre söner att få myndigheterna i Neunburg utanför Basel, att få stoftet efter fadern utlämnat, innan de danska agenterna hann fram, och betala dyrt. De var sedan noga med att hemlighålla den nya graven. I Köpenhamn misstänkte man först att Ulfeldts död var ett nytt trick, och det skulle dröja mer än ett halvår innan man godtog beskedet från Schweiz. Ett år tidigare hade Ulfeldt dömts till döden i sin frånvaro, och vid ett stort spektakel i Köpenhamn avrättats "in effigie" (halshuggning av en docka föreställande den dömde). Skenavrättningen högtidlighölls den 2 augusti 1663, då alla kyrkor i Danmark och Norge befalldes att hålla en tacksägelsebön för att "Gud uppenbarat den före detta greven Corfitz Ulfeldts förrädiska anslag mot vår allranådigaste herre och kung".

Ulfeldt var en lysande konversatör, behärskade sex-sju språk och var väl orienterad i samtidens alla frågor av vikt. Med stor charm och blaserade aforismer, hämtade från den latinska världen, dolde han delvis sin stora fåfänga. Ett av hans favorituttryck var: "Världen är en fars och den styrs av idioter". En variation på samma tema lär Axel Oxenstierna ha använt.

I asylen i Stockholm blev han god vän med drottning Kristina och frotterade sig med utländska dignitärer, däribland katolska präster som åtnjöt diplomatiskt skydd, fredsdelegater, lycksökare och charlataner, men också med vittra vetenskapsmän och konstnärer, de senare inbjudna och avlönade av drottningen. Det visade sig senare att Corfitz Ulfeldt var katolik.

Corfitz och Leonora Christina hade tillsammans åtta barn.