Karl V (Carlos) av Habsburg-Spanien

Karl V, Karl I (Carlos av Spanien), 1500–1558, tysk-romersk kejsare från 1519, av ätten Habsburg, son till Filip I av Spanien och Johanna den vansinniga.

Karl föddes i Flandern och växte upp i Nederländerna, som kommit under Habsburg genom gifte tillsammans med det övriga ”burgundiska arvet” och såg sig själv livet ut som nederländare. Han ärvde successivt Nederländerna, Spanien med de nya kolonierna i Amerika, Neapel-Sicilien och de österrikiska arvländerna, som han dock lät brodern Ferdinand regera. Som kejsare efterträdde han sin farfar Maximilian I.

Karl V gifte sig med sin kusin, den portugisiska prinsessan Isabella, som förde med sig 900 000 dukater i boet. Prinsessan var dotter till Portugals kung som då betraktades som världens rikaste monark, han kontrollerade sjövägarna till Guinea och Ostindien. De unga tu möttes första gången i det vackra mudejarslottet Alcazár i Sevilla och tillbringade smekmånader i Alhambras gemak och trädgårdar i Granada. Följande år föddes sonen Felipe, som gått till historien som Filip II.

Karl var sin tids mäktigaste härskare, men den nya tiden utsatte det löst sammanfogade habsburgska väldet för sociala och religiösa påfrestningar. Ett borgaruppror i Kastilien 1520–22 (comunerosupproret) slogs dock ned. Franska angrepp avvärjdes och segern vid Pavia 1525 över Frans I gav Karl hegemonin i Italien. Allvarligast var likväl splittringen i Tyskland.

Protestantismen gynnade de tredskande tyska furstarna: Karl tog alltså ställning mot Luther på riksdagen i Worms 1521. Han tog 1546 upp kampen mot protestanternas politiska organisation, schmalkaldiska förbundet, som besegrades. Karl sökte därefter bilägga stridigheterna genom Augsburgsinterimet. Då han senare ville utvidga kejsarmakten besegrades han av protestanterna under Moritz av Sachsen och av fransmännen under Henrik II. I religionsfreden i Augsburg 1555 måste han erkänna furstarnas religionsfrihet. Metz, Toul och Verdun avträddes till Frankrike.

Efter dessa motgångar abdikerade Karl 1556 till förmån för brodern Ferdinand (I). Denne fick kejsarvärdigheten och de österrikiska arvländerna, medan sonen Filip (II) fick Spanien med dess kolonier, Nederländerna och Neapel-Sicilien. Nu fanns därmed två habsburgska riken och två härskarätter, den österrikiska och den spanska. Själv drog sig Karl tillbaka till ett kloster där han tillbragte sina två sista år.

Barbara Blomberg var, enligt de flesta historiker, en 18-årig tyska som Karl V träffade i Regensburg i Bayern. Kejsaren var då 46 år och hade varit änkling i många år. Barbara var förmodligen dotter till en krogvärd eller till en spetsmakare. I ett testamente erkände Karl faderskapet för en pojke, Jeromino, som i hemlighet hade uppfostrats av en av hovmästarna. Karl ville att pojken skulle bli munk men han blev i stället en av sin tids stora härförare, Don Juan av Österrike, som också kallats Europas vackraste prins.

Han ligger begravd i El Escorial, ett kloster- och slottskomplex i Spanien, ca 50 km nordväst om Madrid.