Prinsessa av Brandenburg, drottning i Sverige 1620-1632. Blev 55 år.
Maria Eleonora av Brandenburg 1599-1655 - porträtt på Nationalmuseum i Stockholm av holländaren Michiel Jansz van Mierevelt.
Copyright: Engstrand 2010.
1599-11-11 Ryssland, Kaliningrad (Köningsberg). [1]
1655 Stockholm, Riddarholmskyrkan.
1655-03-18 Stockholm, Stockholms slott. [2]
1620-06-19 Tyskland, Berlin.
1620-11-25 Stockholm. [3]
Maria Eleonora, 1599-1655, drottning i Sverige, gift 1620 med Gustav II Adolf. Hon föddes i Köningsberg, Preussen (nuvarande Kaliningrad, Ryssland). Maria Eleonora var dotter till kurfursten Johan Sigismund av Brandenburg, och äktenskapet ingicks av politiska skäl.
Äktenskapet blev dock knappast lyckligt - drottningen var nyckfull, slösaktig och obegåvad enligt många källor - och något än värre i kungens ögon: hon födde honom inte någon manlig tronarvinge. Hon var känd för sin skönhet och sitt temperament. Hon gynnade konst och kultur i en tid och på en plats som inte hade tid och råd med annat än krig.
Hon var dock lidelsefullt fästad vid Gustav Adolf trots att han med tiden blev "tämligen fet" och hängav sig efter hans död vid Lützen 1632 åt en vild sorg som visade att hon hade en labil personlighet. Liket var länge kvar i Tyskland och i samband med balsameringen tog hon hand om hans hjärta, som hon sedan förvarade i en gulddosa. Först på sommaren 1633 fördes den döde kungen hem till Sverige. I ytterligare ett år stod kistan i änkedrottningens eget, helt i svart dekorerade sovrum på Nyköpingshus. Hon vägrade att låta jordfästa sin make så länge hon själv levde och beställde en dubbelkista, så att hon även efter döden skulle få ligga i samma bädd som han.
Efter mycken övertalning från riksrådens och biskoparnas sida kunde begravningen äntligen äga rum i juni 1634, men redan dagen efter fordrade Maria Eleonora att få gå ner i gravvalvet i Riddarholmskyrkan och beskåda den döde.
Regeringen förvisade henne till Gripsholms slott, som hon erhöll som änkesäte. Motsättningar till förmyndarregeringen, bland annat rörande uppfostran av dottern Kristina (senare drottning), ledde till att hon förklädd rymde 1640 tillsammans med en hovdam och till 1648 levde hon i frivillig exil i Danmark och Brandenburg. Sedan Kristina blivit regerande drottning återvände hon till Sverige.
På Maria Eleonoras 50-årsdag i november 1649 framfördes i Stockholms slotts nya balettsal Georg Stiemhielms hovbalett "Then Fångne Cupido" där Kristina själv medverkade. Baletten hade arrangerats av dansmästaren Antoine de Beaulieu som inbjudits till Stockholm av Maria Eleonora 13 år tidigare och som stannat kvar vid dotterns hov.
1655, året efter dotterns abdikation, avled Maria Eleonora i Stockholm och fick sin sista vila brevid sin älskade make - men i en egen kista.
(Lästips: Maria Eleonora - drottningen som sa nej - av Moa Matthis 2010)