Olav (Olof) "den helige" av Norge (Haraldsson)
Vikingakung, kung i Norge 1015-1028. Blev högst 35 år.
Olav "den helige" Haraldsson av Norge.
Copyright: Engstrand 2006.
Far:
Mor:
Född:
995 Norge, Ringerike. [1]
Begravd:
Norge, Trondheim, Nidarosdomen. [2]
Död:
1030-07-29 Norge, Trondheim, Stiklestad. [3]
Äktenskap med Astrid Olofsdotter (- >1035)
Vigsel:
1019 Norge, Sarpsborg. [4]
Barn:
Barn med Alvhild
Barn:
Noteringar
Olav (Olof) Haraldsson, Olav den helige, Olav digre (den tjocke), 995-1030, kung av Norge från 1015.
Olav kämpade i vikingahären i England och Normandie och lät döpa sig i Rouen. Han bor över en vinter som gäst hos hertig Richard II av Normandie (1013-1014). Rouen var huvudstad i Normandie, som ligger i nordvästra Frankrike. Normandie hade norska och danska vikingar erövrat redan 881. Till en början var de i krig med den franske kungen, men senare fick de behålla Normandie på villkor att de skulle försvara landet mot fientliga makter. Vikingarna lät sig också kristnas - inte bara till namnet utan även till sinnet.
Efter hemkomsten 1015 hyllades han som kung i sin egenskap av ättling till Harald Hårfager. Genast påbjöd han Norges kristnande, vilket ökade den inhemska oppositionen mot honom. Mot Knut den store av Danmark-England, som ville vinna Norge, sökte Olav stöd hos ärkestiftet Hamburg-Bremen och i Sverige. Olav och den svenske kungen Anund Jakob besegrades emellertid av Knut den store vid Helgeån 1026, och Olav fördrevs från Norge 1028.
Efter två år på flykt försökte Olav återta makten. Den 29 juli 1030, fjorton år efter att han blivit kung och två år efter förlusten av kronan föll han vid Stiklestad (nära Trondheim) i ett slag mot en tröndsk bondehär stödd av Knut den store.
Olavs historia fortsätter dock. En kort tid efter hans död skapade en ny konflikt, denna gång mellan Knut och lendermännen, ett behov hos den norska eliten att samlas kring en gemensam symbol. Olav blev denna symbol, och han förklarades helig och etablerades som Norges "rex perpetuus" - evig kung.
Olav vann kyrkans bevågenhet genom att uppträda som fiende till hedendomen. Kring honom utformades efter hand helgonlegenden. Han blev Norges skyddshelgon, trots att han aldrig kanoniserats, och dyrkades i hela Norden (Sankt Olof). Kulten knöts särskilt till domen i Nidaros (Trondheim), där Olav enligt legenden skrinsatts och dit vallfärder gick, bl.a. genom Jämtlandsfjällen. Hans grav i Nidaros blev under medeltiden ett av Nordeuropas viktigaste pilgrimsmål och senare byggdes en katedral, där hans kropp förvarades.
Olav gifte sig med Olof Skötkonungs dotter Astrid. Att Olav Haraldsson tyckte om kvinnor, antyder Snorre Sturlasson när han berättar att kungen hade en tjänsteflicka, som följde med i kungens hird. Hon hetter Alvhild och var "mycket vacker". Så hände det en vår att "Alvhild blev med barn och kungens närmaste vänner visste helt säkert att han var far till barnet". Barnet, som föddes, var hans "oäkta" son, Magnus. Snorre nämner bara denna otrohet mot kungens hustru, drottning Astrid.
(Källa: Olav den heliges saga, Snorre Sturlason, kap. 1-4)
Bilder av honom är vanliga i svenska kyrkor, och han framställs oftast med en yxa som attribut (han skall ha huggits ner med en yxa); på vissa bilder visas han sittande med ett odjur under fötterna. En berömd bild är den senmedeltida träskulpturen i Sankt Olofs kyrka på Österlen i Skåne, dit lokala vallfärder gick. Yxan, av silver, kan tas loss och ännu under 1900-talet ansåg många att den botade sjukdomar vid beröring.
Slaget vid Stiklestad
Slaget vid Stiklestad den 29 juli 1030 är ett av de mest berömda slagen i Norges historia. I detta slag, vid Stiklestad i Verdals kommun, miste kung Olof Haraldsson livet. Han blev två år senare helgonförklarad, och slaget representerar idag införandet av kristendomen i Norge och att rikskungadömet slog igenom i landet, på bekostnad av lokala hövdingadömen. Slaget stod mellan kung Olofs styrkor och storbönder från Tröndelagen. Kungens här bestod för övrigt till en del av svenskar. På kungens sida fanns också hans unge halvbror Harald Hårdråde.
På morgonen innan slaget började sov Olof en stund. Han skall efteråt ha sagt att han hade drömt att han klättrade uppför en stege till himlen. Detta blev en viktig del av Olofslegenden, då detta sågs som ett tecken på att Olof hade fått veta att han skulle lida martyrdöden.
Bondehären visade sig vara den starkaste, och Olof omringades av sina fiender. Snorre säger att han dräptes av tre sår: Torstein Knarresmed högg honom i låret med en yxa, Tore Hund stack ett spjut i magen (i nacken enligt en annan källa) på honom och Kalv Arnesson högg honom i halsen med sitt svärd. Legenden säger att han fick hugget i låret först, och då skall ha kastat ifrån sig sitt svärd. Banesåret höggs antagligen i halsen, och han dog kort därefter.
Det finns även en legend som säger att Olof gick ensam fram mot fienden och sade att deras strid var mot honom och inte mot hans män men att fienden utnyttjade detta med ett flankanfall mot hans stridslinje.
Vid slaget stupade även den nyss kristnade Arnljot Gelline från Jämtland, huvudpersonen i Wilhelm Peterson-Bergers opera Arnljot.