Kung i Norge 1035-1047, i Danmark 1042-1047. Blev ca 23 år.
omkring 1024 Norge. [1]
1047-10-25 Danmark, Skibby. [1]
Magnus den gode, Magnus I, c:a 1024-1047, kung i Norge från 1035, i Danmark 1042-1047, son till Olav den helige.
När Olav hade dött år 1030 övertog drottning Astrid ansvaret för tronföljaren Magnus. Han var inte Astrids egen son, utan var född av en slavinna, Alfhild, som Olav enligt tidens bruk hade lägrat. Astrid skickade Magnus till sin halvsyster Ingegerd i Kiev för att fostras i en annan anda än den som rådde i Norge. Magnus återvände som elvaåring och kröntes till kung över både Norge och Danmark. Han regerade med kraft och besegrade sin danske rival Sven Estridsson. Han kallades Magnus den Gode.
Magnus omkom plötsligt i en olyckshändelse under egendomliga omständigheter och efterträddes i Norge av farbrodern Harald Hårdråde, som han redan i sin livstid gjort till sin medregent. I Danmark efterträddes han av kung Sven Estridsson, på vars berättelser Adams krönika bygger.