Kung i Norge ca 1047-1066, Oslos grundare. Blev högst 51 år.
1015.
1066-09-20 England, Stamford Bridge. [1]
omkring 1044. [2]
1048. [2]
Harald Hårdråde, 1015-1066, norsk kung 1047 (1045) -1066.
Harald var halvbror till Olof den helige. Han deltog i slaget vid Stiklastad 1030, där Olof stupade. Han var då bara 15 år gammal.
Harald var åren 1034-1045 i den bysantinske kejsarens tjänst i Konstantinopel, eller Miklagård, och hade med sig fem hundra nordbor. Han återvände till Norden 1046 och blev medregent till Olofs son Magnus den gode och blev vid dennes död 1047 ensam kung.
En källa uppger att Harald år 1048 gifte sig med Thora Thorbergsdotter och att Olav III "Kyrre" var deras gemensamma son.
Harald fick sitt tillnamn p g a sin hårdhet mot stormännen och benämns ibland som en superpsykopat. Harald skickade oavbrutet norska vikingaflottor att förhärja Danmarks kuster, och Svend Estridsson, som en augustikväll 1062 angriper honom vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust, lider själv ett förkrossande nederlag. Harald Hårdråde lyckas personligen erövra hans skepp sedan Svend själv med nöd klarat sig i land. Fred sluts i alla fall till sist på norsk-danska gränsen i Göta älv.
Harald Hårdråde har fått större bragder i tankarna; det ödesdigra året 1066 seglar han till England med alla sina män och stupar vid Stanford Bridge den 20 september, onsdagen före S:t Matteusdagen. I striden med den engelske kung Harold Godwinson dödas han av en pil i strupen. Ett år senare skickades Harald Hårdrådes kvarlevor hem till Norge och begravdes på en plats i Trondheim.
Harold Godwinson förlorar nitton dagar senare sitt land och sitt liv i strid mot Vilhelm Erövrarens normandiska vapen i slaget vid Hastings.
Slaget vid Stamford Bridge i England år 1066 brukar betecknas som slutet på vikingarnas erövringar i västerled.
---------------------------------------------
År 1066 ägde två stora fältslag rum i England: slaget vid Stamford Bridge den 25 september och slaget vid Hastings den 14 oktober. I det första slaget besegrade anglosaxarna den norske kungen Harald Hårdråde. I det senare slaget led de nederlag mot normanderna under hertig Vilhelm.
Slagen föranleddes av att kung Edvard Bekännaren av England avlidit i januari 1066. Den man som lät utropa sig till kung efter Edvards död, Harold Godwinson, tvingades ta itu med först norrmännen och därefter, när dessa hejdats, hasta tvärs genom England till Hastings, där han stupade mot Vilhelm Erövraren.
Det fanns flera potentiella tronkrävare, bland annat den danske kungen Sven Estridsson, varför det lätt hade kunnat bli ännu fler drabbningar redan 1066. Sven bidade dock sin tid och anföll England vid ett senare tillfälle, när han bedömde Vilhelm Erövrarens situation som så svag att en invasion hade goda chanser att lyckas. I slutet av sommaren 1069 fick den anglosaxiska oppositionen i England kraftigt stöd av en dansk flotta, utsänd av Sven, som härjade i södra och östra England och förenade sig med de upproriska i norr.
Stora delar av regionen Northumbria gick förlorade för Vilhelm, och på många andra håll i England reste sig förbittrade anglosaxare mot främlingsväldet. I slutänden var dock normanderna överlägsna på samtliga fronter. I syfte att en gång för alla tämja Northumbria for Vilhelm fram med stor våldsamhet under ett vinterfälttåg 1069–1070, refererat till som Harrying of the North. Sven Estridsson köptes bort med en större penningsumma 1072.
Därmed gick ridån ned för de danska vikingatågen. Svens son Knut förberedde visserligen en stor invasion av England i mitten av 1080-talet, men krigståget blev aldrig av, och kungen dödades innan han hunnit förbereda en ny expedition.
För Norges del kan man dock räkna med ytterligare några kungliga krigståg med vikingaprägel. I synnerhet Harald Hårdrådes sonson Magnus Barfot framstår i källorna som en typisk vikingakung – han härjade ofta i Skottland och på Irland och stupade på sistnämnda ö.
Text: Dick Harrison Svenska Dagbladet 30 mars 2019
------------------------------------------------------------------------------
Slaget vid Nissan år 1062.
Hallands centrala läge mellan Sverige, Norge och Danmark. gjorde att Halmstad blev en naturlig mötes- och handelsplats, både för fredliga och krigiska ändamål. Den danske kungen Sven Estridsen och Norges kung Harald Hårdråde var bittra fiender.
På eftermiddagen den 9 augusti år 1062 fick Halmstad uppleva ett av Nordens största vikingatida sjöslag – slaget vid Nissan. Sägnen säger att krigsskådeplatsen omfattade 300 danska vikingaskepp medan den norska vikingaflottan endast bestod av 150 skepp. Som brukligt när det gällde vikingaslag började det med att vardera sidan lade sina skepp bredvid varandra och band ihop dem, så att de skapade varsin stor flytande krigsplattform. Man mot man kämpande de sedan för livet med svärd, yxor och pilbågar på denna gungande estrad. Målet var att övermanna fienden och skära loss skeppen från sina förtöjningar för att splittra slagordningen och kasta motståndarna överbord.
Det blodiga slaget fortsatte till långt in på natten och slutade mot alla odds med att det danska kungaskeppet erövrades. Danske kungen Sven Estridsen lyckades ensam fly iland där han fick hjälp av bonden Karl i Söndrum. Kvar till havs stod de segervrålande norrmännen med en ärelysten kung Harald Hårdråde i spetsen.
Sjöslag vid den här tiden lämnade väldigt få spår efter sig. Målet var ju att göra slut på fienden, inte att sänka deras skepp, så några skeppsvrak lär inte finnas. Berättelserna om slaget vid Nissan är nedtecknade långt efter de faktiska händelserna, och skrevs i mer eller mindre uttalade politiska syften. Att slaget faktiskt ägt rum är högst sannolikt men vad som egentligen hände kan vi nog aldrig bli säkra på.