Magnus Vasa (Gustavsson)
Hertig av Östergötland och Dal. Blev 52 år.
Magnus Vasa (Gustavsson) 1542-1595
Osäkert om porträttet föreställer Magnus Vasa, kan möjligen vara Erik Sture (1546-1567).
Copyright: Engstrand 2025
Far:
Mor:
Född:
1542-07-25 Stockholm, Stockholms slott. [1]
Begravd:
1542-11-22 Vadstena, Vadstena klosterkyrka, Östergötland. [2]
Död:
1595-06-20 Kungsbro, Östergötland. [2]
Barn med Valborg Eriksdotter
Barn:
Barn med Anna von Haubitz (- 1572?)
Barn:
Noteringar
Magnus, 1542-1595, son till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud.
Magnus fick i faderns testamente hela Dalsland och delar av Östergötland, Närke, Småland och Västergötland som hertigdöme. Han var högt begåvad, hade läshuvud, var musikalisk och trakterade både klaver och luta. Han älskade jakt, fiske, kägelspel och bollsporter. Han uppskattade mat och dryck, ställde gärna till gästabud och umgicks otvunget även med "vanligt" folk. Men kampen om kronan fick honom ur balans. Inte för att Magnus själv hade några speciella maktambitioner. Tvärtom förblev han hela livet lojal mot sin äldste bror, som efter faderns död kunde titulera sig Erik XIV. Efter faderns död bröt en sinnessjukdom ut 1563 och den blev senare permanent och från 1574 kunde han inte längre förvalta sitt hertigdöme.
För Magnus planerades ett giftemål med Anna, som var äldre syster till Katarina Jagellonica. Magnus bror, Johan, var en ivrig förespråkare för ett sådant giftemål mellan Magnus och Anna. Orsaken var nog bl.a. det faktum, att detta skulle göra det möjligt för honom själv att gifta sig med systern, Katarina. Men trots att Magnus och Anna inte gifte sig blev det giftemål mellan Johan och Katarina.
När storebror skulle segla till England för att fria till drottning Elisabet, följde Magnus med på skutan (som dock tvingades vända på grund av storm). Lika stöttande var i sin tur Erik när Magnus friade till den skotska drottningen Maria Stuart. Att båda fick nobben kändes förstås tufft. Så Magnus förblev ogift.
Magnus, som stod brodern Erik (senare Erik XIV) mycket nära, vistades mest i Vadstena på Vadstena slott, till vilket sägner om hertig Magnus och havsfrun blev knutna. Han vistades de sista åren före sin död på kungsgården Kungsbro vid Roxen i Östergötland. Svårt ansatt av bråck var han ofta sängliggande, men linkade då och då ner till sjön för att meta.
Magnus är begravd i Vadstena klosterkyrka. Kistan med hans stoft hissades upp i kedjor för att, som sed var, skydda liket mot spindlar...
"O Magne, Magne, du är mig kär och har intet förtörnat mig", skall fadern Gustav Vasa ha sagt på sin dödsbädd.