Vladimir av Ryssland (Alexandrovitj)

Storfurste och chef för armén. Blev högst 62 år.

Äktenskap med Maria Alexandrine Elisabeth av Mecklenburg-Schwerin (Pavlovna d. ä.) (1854 - 1920)

Noteringar

Vladimir hade en kraftig stämma och en frisk ansiktsfärg och var även för ryska förhållanden ovanligt burdus och kunde skrämma livet ur oförberedda personer; en sann broder till Alexander III. I själva verket var han antagligen ännu fränare. Samtiden beskriver honom som den mest reaktionäre av alla storfurstarna. Han behandlade de yngre storfurstarna med understruken ringaktning och nedlät sig inte till samtal med dem annat än möjligen om konst eller om fransk gastronomi.

Vladimir, tredje son till Alexander II och farbror till Nikolaj II, hörde till den reaktionära gruppen bland storfurstama. Han förde högsta befälet i Petersburg "den blodiga söndagen" och ångrade ingenting av vad som hände, enligt en intervju i tyska "Neue Freie Presse". Petersburgsboma hade sin åsikt klar om storfursten. "Röd är Vladimirs dag. Men vår dag kommer och vi skall bära storfurstens färger när den kommer!"

Storfurst Vladimir älskade de sköna konsterna, han målade själv, han var president i konstakademin och omgav sig med skådespelare, sångare och konstnärer. Han stödde den nya och djärva ryska baletten, inte bara balettdansöserna utan hela ryska balettens triumfartade gästspel i Paris - det tyder på att han hade en vida mer än konventionell smak. I Paris jagade han livet ur hovmästare och kypare, klagade på brister i menyn och fick nerverna att dallra ända ute i köket. När han efter måltiden lämnade restaurangen dallrade personalens händer i gengäld av dricks.
Källor: Simon Sebag Montefiore - The Romanovs, Staffan Skott - Romanovs och Lars Engklou - Tsarernas Ryssland)

Personhistoria

Källor