Bona Sforza

Milanohovet var under Bona Sforza barndom inte bara ett av Italiens främsta renässanshov, utan också platsen för intriger, maktkamp och ett och annat giftmord. Eftersom Bonas far var sjuklig och dog (möjligen giftmördad) vid tiden för hennes födelse uppfostrades Bona av farbrodern, den kände renässansfursten Lodovico Moro. Ätten Sforza regerade hertigdömet Milano innan det gick ut på manssidan 1535.

Drottning Bona var således en högt bildad dam, som med sitt hov bidrog till att bredda vägen för den italienska renässanskulturen i Polen och Litauen; de båda länderna upplevde under Sigismund I och Sigismund August vad som kallats för en kulturell guldålder.

Därmed kom Bonas dotter Katarina att tillsammans med sin bror Sigismund August och tre systrar Isabella, Sofia och Anna att växa upp i en italiensk-polsk renässansmiljö. När fadern kung Sigismund I, kallad "den gamle", dog 1548 besteg Sigismund II August den polska tronen.

Sigismund August gifte sig tre gånger, men två av hans hustrur dog tidigt och i båda fallen skvallrade samtiden om att de förgiftats av svärmodern Bona Sforza. Föga förvånande blev spänningen stor mellan mor och son. Var det härifrån Johan III fick inspiration till att låta döda sin egen bror Erik med arsenik?

Bona Sforza lämnade Polen 1557 och lät lasta alla sina rikedomar på 24 vagnar, som innehöll myntat guld, smycken och konstverk. I Italien blev glädjen för Bona kort, eftersom hon dog samma år i november, enligt vad som uppges förgiftad av en habsburgsk agent, som tydligen ville hämnas den oförätt, som den habsburgska familjen ansåg sig ha lidit genom det förmodade giftmordet på Sigismund Augusts första maka, den unga Elisabet av Österrike.