Grevinna, hovfröken hos drottning Lovisa Ulrika. Blev högst 40 år.
1723-04-05. [1]
1763. [1]
1748. [1]
”Taube, Catharina Charlotta, en grefvinna, som utom skönhet egde många förträffliga egenskaper. Hon är isynnerhet namnkunnig för sin välgörenhet och omsorg för det lägre folket. Hon var född d. 5 April 1723, dotter af riksrådet Edvard Diedrik Taube och blef 1744 utnämnd till hoffröken hos drottning Lovisa Ulrika. År 1748 blef hon gift med generalen Fredrik Pontus De la Gardie.
Under en resa till Dalarne, 1758, blef hon vittne till den tortyr några dalqvinnor måste utstå, hvilka af illasinnade menniskor blifvit angifna för trolldom. En oförnuftig yngling, som kom att sitta domare, lät dem undergå olagliga och pinsamma förhör, till dess grefvinnan De la Gardie åtog sig deras försvar. De blefvo frikända, fingo upprättelse och skadestånd för sitt lidande, men domaren måste frälsa sig genom flykt.
Öfver denna ädelsinnade handling lät ridderskapet och adeln slå en medalj, på hvars ena sida man ser hennes bröstbild, krönt med en lagerkrans och med omskrift: Catharina Charlotta Taube, comitissa De la Gardie, och på den andra sidan en grönskande stubbe, som är Taubeska vapnet, med öfverskrift: Fulcrum infelicibus (de olyckliges stöd), samt nederst: Ob XII ab injuria servatos cives Ordo R. Equ. 1761 (af ridderskapet och adeln för tolf från orättrådighet frälsade medborgare).
Hon förmådde några bönder att öfverlemna sina barn åt henne för att ympas och bidrog mycket att utbreda koppympningen. Nämnda barn lära varit de första bland allmogen, som här i Sverige blifvit ympade. Erinras att denna ympning skedde med vanliga smittkoppor, emedan vaccinkoppor den tiden ännu voro okända. --
Grefvinnan dog år 1763.”
Citat och källa: Anteckningar om Svenska Qvinnor, biografiskt lexikon från 1864, utgivet av P. G. Berg och Wilhelmina Stålberg (projekt Runeberg)