Amiral, riksråd, riddare och greve. Blev ca 66 år.
omkring 1685. [1]
1751-10-30 Stockholm. [1]
1710-03-11. [1]
Edvard var son till amiralen och friherren Evert Fredrik Taube af Odenkat, och därmed av den friherrliga ätten nr 110 (friherrlig 1692, introducerad 1719).
Edvard Didrik Taube inskrevs vid unga år i flottan. Han utnämndes till viceamiral 1715, amiral 1719, överamiral 1734 och blev greve 1734. Han var befälhavare för Stockholmseskadern 1718, president för amiralitetskollegium 1731–1734 och riksråd 1734–1739. Taube var serafimerriddare.
Han gifte sig 1710 med Christina Maria Falkenberg (1685–1753) och fick med henne nio barn.
Hedvig Ulrikas mor, Kristina Maria motsatte sig dottern kärleksförbindelse med kungen, men hennes far, greve Edvard Didrik "sålde sin dotter till kungen för en nog dryg penningsumma. Hans gäld betalades och befordringar för hans söner och släkt betingades" (Fredrik Axel von Fersen).
Greven och generalen Edvard Didrik Taube hade köpt gården Kungs Hatt av sin mormor, grevinnan Magdalena Clerc för 2400 daler kopparmynt och här bodde han med hustrun Christin Maria Falkenberg i närheten av klippan med hatten på toppen. Hatten hade funnits ända sedan Gustav II Adolfs tid. Här kunde han vila ut från sina uppdrag som riksråd och amiral. Han var en känd spelare och fanns ofta vid Faraospelarnas bord på kvällarna. Att han hade ansvar för arméns upphandlingar var ett frestande faktum, som han i skymundan utnyttjade och kunde sålunda fortsätta sitt spelande.
Källa: Svante Norrhem - Kvinnor vid maktens sida 1632-1772, Anteckningar om Svenska Qvinnor, biografiskt lexikon från 1864, utgivet av P. G. Berg och Wilhelmina Stålberg (projekt Runeberg) och artikel i Ledungen nr 2-3 2010, tidskrift för Stockholms läns hembygdsförbund och Stockholms läns museum, text Ulla Idestrand.