Riksföreståndare 1512-1520. Blev ca 28 år.
omkring 1492. [1]
1520 Stockholm, Svartbrödraklostret. [2]
omkring 1520-02-03 Mälaren, Björkfjärden. [3]
Sten Sture dog på Mälarens is den 3 eller 5 februari 1520 på väg till Stockholm efter slaget på Åsundens is i Västergötland den 20 januari. Källan Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852 - anger dödsdatum till 9 februari 1520.
I samband med Stockholms blodbad senare samma år lät Kristian 9 november 1520 gräva upp Sten Stures lik ur sin grav på Svartbrödraklostret och på Södermalm bränna det tillsammans med övriga avrättade personer.
1509-10-21. [4]
1511-11-16 Stockholm. [5]
Källan David Lindén - Stockholms blodbad anger att bröllopet ägde rum 16 september 1511 i Stockholm.
Sten Sture d. y, född 1492, död 1520, riksföreståndare 1512-1520. "Sten Sture till Ekesjö och Penningeby var riksråd och hövitsman på Nyköpings slott 1497, hövitsman på Västerås och riddare 1499, hövitsman på Örebro 1510 och i Stockholm 1511, efter faderns död föreståndare i Sverige 1512".
Redan i tonåren ledde Sten Sture med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans. Vid faderns död satte han sig i besittning av dennes slottslän och vann allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manöverera ut rådets kandidat i riksföreståndarvalet - Erik Trolle.
Han tillhörde släkten Natt och Dag men antog namnet Sture och anslöt också till den tidigare förda sturepolitiken- en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin. Hans styre kan karaktäriseras som "folklig diktatur". Sten Sture lät avsätta oppositionens ledare, ärkebiskop Gustav Trolle, och riva dennes borg Stäket. För detta blev han och hans anhängare bannlysta av påven.
Den nye unionskungen Kristian II:s invasion stoppades i slaget vid Brännkyrka 1518. Kristian återkom 1520 genom Halland och i slaget på Åsundens is vid Bogesund (nuvarande Ulricehamn) den 20 (19?) januari sårades Sten Sture svårt - han fick ett ben avslaget av en kanonkula - och avled några dagar senare, den 3 februari, på Mälarens is under transporten hem till Stockholm.
I samband med Stockholms blodbad senare samma år lät Kristian gräva upp Sten Stures lik ur sin grav på Svartbrödraklostret och bränna det tillsammans med övriga avrättade personer. Även den nyligen avlidne sonen, Gustav, grävdes upp och brändes.
Den ljusa bild av Sten Sture som propagandan framvisat har föga motsvarighet med verkligheten. Han var en hänsynslös maktmänniska.
(Källa: Lars-Ove Larsson - Vem är vem i Sveriges historia)
Om Svartsjö i Uppland
Platsen benämndes till en början "Kununxnes", Konunganäs, namnet Svartsjö kom först på 1400-talet. Karl Knutsson Bonde bodde här, liksom hans dotter Magdalena och hennes make Ivar Axelsson Tott. Därefter innehades Svartsjö kungsgård av de tre riksföreståndarna Sten Sture den äldre, Svante Nilsson och Sten Sture den yngre - tre Sturar, egentligen två, för Svante Sture kallade sig aldrig Sture.
Svartsjö var Erik XIV favoritplats och det var här rättegångarna genomfördes 1567, som resulterade i Sturemorden.