Kristina Gyllenstierna (Nilsdotter)

Gyllenstierna Kristina Nilsdotter, 1494-1559, adelsdam, gift från 1511 med Sten Sture d.y. År 1519 kallades hon av Stockholms stadsskrivare för "vår kära furstinna"

Fyllda 15 år trolovades Kristina med en danskvänlig frälseman vid namn Nils Gädda, ett vad det tycktes lovande parti. Men på grund av hans tidiga frånfälle (år 1508) fick modern Sigrid fiska efter en annan man åt sin dotter Kristina. Tyvärr hade ätten Gädda dött ut på manssidan med Nils, varför hon blev tvungen att söka sig till andra vatten. Lyckan stod henne bi, det fanns en systerson till Nils vid namn Sten Svantesson Sture. Den 16 november år 1511 vigdes Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) med Sten Sture; hon var 17, han 18 år.

Kristina Nilsdotter Gyllenstierna är en av få kvinnor från senmedeltidens Sverige som vi vet mer om än korta biografiska data. Hon är den ena av Stockholms slotts två kvinnliga kommendanter genom tiderna (den andra är Mette Iversdatter, riksföreståndaren Svante Nilsson Stures hustru), och hon undgick med knapp nöd att bli det enda kvinnliga offret för Stockholms blodbad. Dessutom var hon - vid sidan av danska drottning Margareta och norska Sigbrit Willomdatter (mor till Kristian II:s älskarinna Dyveke) - den enda kvinna som vann politiskt inflytande under den nordiska trestatsunionen 1397-1521. Kristina Gyllenstierna var på många sätt en både märklig och unik personlighet i det tidiga 1500-talets Sverige. Sin framstående sociala ställning till trots delade hon det öde som drabbade otaliga kvinnor i senmedeltidens Sverige, oavsett samhällsställning: först som änka kunde hon fullt ut stiga fram i ljuset.

Efter makens död i februari 1520 ledde Kristina Gyllenstierna försvaret av Stockholms stad och slott mot Kristian II:s trupper. Trots sitt tappra försök att försvara Stockholm fick svenskarna till slut se sig besegrade. Hon försökte samtidigt brevledes egga sturarnas trogna ute i landet till motstånd.

I förhandlingarna med Kristian tillförsäkrades Kristina Tavastehus slott och län, Kumo gård, Mörkö socken, Västa härad och Södra Vedbo samt Askers socken i Åbo.

Trots att Kristian II vid Stockholms kapitulation i september 1520 utfärdade långtgående löften om amnesti ställdes Kristina Gyllenstierna liksom flertalet av Sten Stures gamla anhängare inför rätta i den kätteriprocess som föregick Stockholms blodbad. Genom att förete 1517 års ständerbeslut om Gustav Trolles avsättning gav Kristina Gyllenstierna ofrivilligt underlag för den fällande domen.

Kristina och hennes mor, Sigrid Eskilsdotter Banér löpte stor risk att bli avrättade vid Stockholm blodbad. Kristian II ska ha kallat till sig Kristina och gett henne tre alternativ: att bli bränd, att bli dränkt eller att bli levande begravd. Kristina blev naturligtvis förfärad, men klarade sig med fängelse sedan hon lovat att böta med sina gods samt att se till att hennes son kom hem från sin uppehållsort Danzig.

Hon hölls därefter fängslad först på Stockholms slott, senare (1521-1524) i Danmark. Alla hustrur till de främsta av de avrättade herrarna i Stockholms blodbad fördes nämligen till Köpenhamn och sattes i fängsligt förvar. De andra fruarna var bl. a. Gustav Vasas syster Margareta Eriksdotter Vasa och hans mor Cecilia Månsdotter Eka samt hans mormor Sigrid Banér. De hölls fångna i det Blå Tornet i Köpenhamn. Kristina frigavs i januari 1524 och den 28 januari kommer hon till Linköping.

Efter tid efter hennes frigivning ryktades det att hon var villig att äkta Søren Norrby mot att han hjälpte henne och hennes barn till makten; hon förnekade dock detta och tycks 1525 ha försonats med Gustav Vasa, sin halvsysters son. Kort därefter, 1527, ingick hon nytt äktenskap med kungens kusin Johan Turesson (Tre rosor) och ingrep inte vidare i rikspolitiken.

Kristina Gyllenstierna avled den 5 januari 1559 på sin gård Hörningholm i Mörkö socken i Södermanland. Bara tre veckor senare, den 25 januari, gick den gamle Kristian II ur tiden i sitt fängelse på Kalundborgs slott - mannen som låg bakom att 1520 hade blivit ett fasans år för Kristina och hennes familj. Hon slapp uppleva hur hennes enda överlevande son från första äktenskapet, Svante, tillsammans med sina söner Nils och Erik, år 1567 mördades på Erik XIV:s föranstaltan under Sturemorden på Uppsala slott.