Carl Fredrik Piper (Carlsson)

Carl Fredrik Piper var greve till Sturefors och Viggebyholm, friherre till Krageholm, Högstad och Baldringe, herre till Ängsö m.m. Han fick sin utbildning av Steuch i Uppsala.

Med samma fasta hand som hon skötte sina företag och gods, administrerade Christina Piper sin stora familj. Hon handplockade högadliga makar till de fyra döttrarna och ordnade prestigefyllda befattningar åt svärsönerna. Den ende sonen, Carl Fredrik, fick en gedigen universitetsutbildning och uppfostrades till att efterträda sin mor som familjeöverhuvud. Hon såg det också som sin uppgift att staka ut framtiden för de 35 barnbarnen.

I ett brev från 1748 berättar hennes kamrer att grevinnan oroar sig för att ”allt vad hon släpat för skall efter hennes död bli förtärt”. För att säkra att tillgångarna skulle stanna kvar inom familjen lät hon grunda flera fideikommiss, varav tre än i dag finns kvar i ättlingama Gyllenkrok, Bielke och Pipers ägo. Arrangemanget innebär att godsen odelade går i arv till äldste sonen, som varken har rätt att sälja eller pantsätta egendomen. Döttrar kommer endast ifråga som arvingar om det inte finns några söner.

Christina Piper avled på Krageholm i mars 1752, vid 79 års ålder. Alumbruket i Andrarum fortsatte att blomstra under sonen Carl Fredriks ledning och lades inte ned förrän i början av 1900-talet.

Engsö slott inköptes 1710 av Christina Piper, maka till greve Carl Piper (1647-1716) då fånge i Ryssland hos tsar Peter. Engsö fick sitt nuvarande utseende och sin inredning under 1740-talet av dåtidens främste arkitekt Carl Hårleman. Han skapade en ståndsmässig och tidsenlig boning åt vännen Carl Fredrik Piper och hans maka. Slottet fick en fjärde våning, man byggde nya flyglar av sten och anlade parken med lindalléerna. Carl Fredrik Pipers huvudsakliga intresse låg på det intellektuella planet. Under hans tid skapades ett stort och dyrbart bibliotek på Engsö med tonvikt på svensk historia.
Källa: bl. a. Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852