Carl Piper

I september 1718 anlände ett örlogsskepp till Stockholm. Fartyget var draperat i svart och medförde de balsamerade kvarlevorna av greve Carl Piper, som två år tidigare hade dött i rysk krigsfångenskap. Det var arton år sedan han lämnade Sverige, och tio år sedan grevinnan Christina Piper senast träffade sin make. Änkan hade – i likhet med många andra av stormaktstidens kvinnor – under makens frånvaro ensam ansvarat för familjens affärer.

Men det var få som skötte finanserna med sådan bravur som Christina Piper. Hon var en av sin tids mest framgångsrika entreprenörer. Och delar av hennes livsverk finns kvar än i dag. Christina var 17 år när hon gifte sig med den 43-årige Carl Piper. Ungdomsporträtt av henne visar en behagfull ung kvinna medan maken vid samma tid beskrivs som en ”fet, tjocker herre”. Man kan misstänka att paret inte gifte sig av kärlek, men enligt tidens sätt att se var äktenskapet en idealisk matchning. Han var nyligen adlad och på väg uppåt i karriären som kunglig ämbetsman. Hon var dotter till en av Stockholms rikaste köpmän, Olof Törnflycht.

De nygifta fick tio år tillsammans i familjens palats vid Munkbrotorget i Stockholm, och Christina hann föda sju barn, varav tre dog i späd ålder. 1700 lämnade Carl Piper landet för att delta i stora nordiska kriget. Efter det träffades de bara vid två tillfällen när Christina besökte maken i fält. Det var vid ett sådant besök, 1706, som den yngsta dottern blev till.

Under de svenska framgångarna i Baltikum upphöjdes Carl Piper från friherre till greve och kungligt råd och fungerade som Karl XII:s rådgivare. Hemma i Stockholm uppvaktades hustrun ständigt av personer som med fjäsk och rikliga gåvor ville att hon skulle förmå maken att ordna förmåner för deras räkning. Familjens förmögenhet växte, och med en osviklig näsa för affärer investerade grevinnan pengarna i slott och jordegendomar.

Hennes strategi var att köpa upp gods till ett lågt pris från ruinerade arvingar. De största förvärven gjordes i Skåne. Där rådde köparnas marknad sedan många godsägare hamnat i ekonomiska svårigheter efter att landskapet fallit i svenska händer och härjats av upprepade krig.

Carl var för fred med var ändå tvungen att följa kungen på alla krigståg och ta del i fältlivets alla mödor. Vid Poltava 1709 blev han tillfångatagen och tsar Peter föreslog genast att han skulle utväxlas mot Ivan Mazepa, vilket inte blev av.

Piper tillbringade sina sista år i Moskva och senare Nöteborg där han gick bort den 19 maj 1716 efter sju års fångenskap. Hans lik fördes 1719 hem till Sverige mitt under kriget och begravdes i familjegraven i Engsö kyrka i Västmanland. Varför han inte blev friköpt eller utväxlad vet man inte men kanske ville inte de som bestämde i Sverige under Karl XII:s långa utomlandsvistelse rädda kungagunstlingen.

Engsö slott inköptes 1710 av Christina Piper, maka till greve Carl Piper (1647-1716) då fånge i Ryssland hos tsar Peter.