Markgreve i Baden-Rodemachern. Blev högst 35 år.
1565-09-14 England, London. [1]
Sonen Edvard föddes två dagar efter att Cecilia träffat den engelska drottningen Elisabet.
England, London, St. Paulskatedralen.
1600.
1591-03-13 Belgien, Bryssel.
Cecilia födde en son två dagar efter att ha träffat den engelska drottningen Elisabet för första gången.Det var också drottningen som bestämde namet på Cecilias son, Edvard Fortunatus.
Edvard var ett anrikt kunganamn i England och senast var det drottningens bror, Edvard VI, som burit namnet. Fortunatus betyder "den lyckosamme" och anspelade både på Cecilias lyckliga ankomst till England och på att hennes förlossning gått bra. Drottningen, som var gudförälder tillsammans med hertigen av Norfolk och ärkebiskopen av Canterbury, gav barnet dyrbara gåvor vid dopet i det kungliga kapellet i Westminster. Den två veckor gamle Edvard Fortunatus var iförd en dräkt som var så tung av alla juveler och broderier att man för säkerhets skull hade utsett två hovmän som vid behov kunde avlasta den hovdam som höll barnet.
Vid faderns död 1575 blev han markgreve av Baden-Rodemachern, och fick sin förmyndares, hertig Vilhelm V av Bayern, agerande en katolsk uppfostran. 1584 gick han så över till katolicismen. 1587 besökte han sina släktingar i Sverige, åtföljde samma år kung Sigismund till Polen och blev av honom 1588 utsedd till chef för Polens tullar och bergverk. Samma år ärvde han Baden-Badens område.
Edvard Fortunatus gifte sig med Maria van Eycken, som var dotter till Vilhelm av Oraniens hovmästare och guvernör i Breda, uppfattades det allmänt som att han gifte sig under sitt stånd. Detta tog ledaren för den protestantiska familjegrenen, Ernst Fredrik av Baden-Durlach, som förevändning för att 1594 ockupera parets besittningar i Baden vid 1590-talets mitt. Han krävde också att Edvard Fortunatus barn inte skulle ha någon arvsrätt till grevskapet. På grund av ockupationen stod Cecilia och för övrigt resten av familjen på nytt utan inkomster.
Sina besittningar vanvårdade Edvard Fortunatus emellertid och inkomsterna därifrån slösade han bort på dyrbara resor. Edvard bodde efter 1594 mest i Bryssel. Han sändes 1597 på uppdrag av Spaniens regering till Tyskland för att värva legosoldater. 1598 åtföljde han sin kusin, Sigismund, på dennes härjningar i Sverige och omtalas såsom närvarande i slagen vid Stegeborg och Stångebro. Sina sista år var han ett redskap i jesuiternas händer; hans död år 1600 förorsakades av ett fall utför en stentrappa, enligt uppgift under rusets inflytande.
Liksom sin mor blev Edvard Fortunatus katolik och trots att han misskötte sitt grevskap Baden-Baden fick sonen Vilhelm senare ärva titeln. Ättlingar till Vilhelm spreds senare till flera olika europeiska adelsfamiljer och bland dem finns den förre brittiske premiärministern Boris Johnson, nuvarande svenske kungen Carl Gustav och det spanska kungahuset.