Dag Hjalmar Agne Carl Hammarskjöld
Generalsekreterare i Förenta Nationerna (FN) 1953-1961. Blev 56 år.
Dag Hjalmar Agne Carl Hammarskjöld 1905-1961.
Foto UN/DPI
Far:
Mor:
Född:
1905-07-29 Jönköping. [1]
Död:
1961-09-18 Zambia (Nordrhodesia), Ndola. [1]
Noteringar
Dag Hammarskjöld, född 29 juli 1905 i Jönköping, död 18 september 1961 i Ndola, Zambia.
Dag Hammarskjöld räddade Förenta Nationerna som självständig världsorganisation under det kalla krigets stormaktskonflikt. Han skickade fredsbevarande trupper för att lösa Suezkrisen 1956. Han fick tillfångatagna amerikanska flygare frigivna i Kina efter Koreakriget. Han vann verbala dueller med sovjetledaren Nikita Chrusjtjov och han sopade ut snokande FBI-agenter ur FN-byggnaden i New York. Som generalsekreterare uppfann han både den tysta diplomatin och FN:s blå baskrar – två fenomen som åtminstone i svenskarnas medvetande har varit av världshistorisk betydelse.
Dag föddes i Jönköping men växte upp i Uppsala, där fadern Hjalmar då var landshövding. Många i släkten Hammarskjöld hade under åren gjort karriär inom politiken och det militära, och kraven på Dag var därför högt ställda. Släktens rötter fanns i Tuna socken, Kalmar län, där släkten funnits i närmare 400 år. Släkten Hammarskjöld har haft Tuna gård (två mil utanför Vimmerby) sedan 1610.
Efter studier i juridik och ekonomi arbetade Dag först i finansdepartementet och senare i utrikesdepartementet. Han var docent i nationalekonomi vid Stockholms högskola 1933-1941, statssekreterare 1936-1945, riksbanksfullmäktiges ordförande 1941-1948, envoyé och finanssakkunig i utrikesdepartementet 1945-1949, kabinettssekreterare 1949-1951, konsultativt statsråd 1951-1953, FN:s generalsekreterare från 1953; ledamot av Svenska Akademien från 1954.
Dag Hammarskjöld var bosatt i Stockholm och köpte 1957 gården Backåkra (öster om Ystad). Den ägs sedan 1961 av Svenska turistföreningen och har öppet för allmänheten på sommaren. På gården finns bland annat möbler, konstverk och böcker som tillhört Dag Hammarskjöld.
Dag Hammarskjöld tilldelades postumt Nobels fredspris.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om släkten Hammarskjöld
Ryttmästaren Peder Michilsson mottog 6 juli 1610 av Karl IX adlig sköld och privilegier samt, för att han skulle kunna hävda sig som adelsman och ställa upp med ryttare i kungens tjänst, ett stort antal gårdar i nordöstra Småland samt några på Öland. Peder Michilsson blev Peder Hammarskiöld, med vapensköld 135.
Peder Michilssons ursprung är helt okänt. Han antas vara född kring 1560, var troligast ölänning och han hade 1579 rekryterats till Smålands ryttare. När han dog 1646 måste han ha levat ovanligt länge. Han kom att göra tre karriärer: två som militär och så en som familje- och förmögenhetsbildare. Han var länge nästan konstant mobiliserad för tjänst i de baltiska provinserna och avancerade där från enkel ryttare till kvartermästare.
Under inbördeskriget på 1590-talet var han kung Sigismunds man och deltog med Smålands ryttare på kungens sida i slaget vid Stångebro, blev kunglig fogde på Öland och deltog i en kunglig militär flottexpedition mot Älvsborg. I januari 1600 kom han dock att ställas inför hertig Karls domstol och dömas till förlust av liv och egendom för att ”ha fört avog sköld mot fäderneslandet”. Han togs dock till nåder för ny tjänstgöring i Baltikum. 1606 blev han chef för en fana Smålands ryttare, kallades därefter till riksdagar med mera.
Under Kalmarkriget 1611-1613 hade Peder Michilsson viktiga självständiga militära kommenderingar som försvarare av Kalmar, senare av Öland och östra Småland. Efter kriget gifte han sig med Christin Stierna ur den gamla smålandsadeln och fick med henne fem söner och fyra döttrar.
När Peder Michilsson lämnade en stor familj efter sig kunde utsikterna att han skulle bli stamfar för en livskraftig ätt förefalla goda men ätten Hammarskjöld har aldrig varit stor och till synes vitala släktgrenar har ibland tynat bort. I tredje generation var ättens överlevnad beroende av en mans och hans makas fertilitet på olika jämtländska officersboställen.
Medan huvudmannen bedrev lantbruk på Tuna, har släktens övriga medlemmar genom seklen huvudsakligen ägnat sig åt Rikets tjänst som officerare och ämbetsmän. Inom de yngsta generationerna överväger dock numera verksamheter inom näringslivet.
I mitten av 1800-talet föddes två brödrapar Hammarskjöld, som inbördes var kusiner. Alla fyra blev statsråd. Bröderna Carl-Gustaf och Hugo var ecklesiastikministrar. Av de två andra blev Hjalmar professor, hovrättspresident, statsminister och landshövding. Han var serafimer-riddare och ledamot av Svenska Akademien. Brodern Carl-Gustaf blev försvarsminister, och var chef för Generalstaben.
I samma generation blev Ludvig Hammarskiöld generallöjtnant och Generalfälttygmästare. Hans son Sven blev hovrättsråd och VD för Sockerbolaget.
Av Hjalmars söner blev Bo landshövding och serafimerriddare, Åke framstående folkrättsjurist och ledamot av Haag-domstolen, samt Dag generalsekreterare i FN. Han efterträdde också sin far i Akademien.
Efter 400 år använder cirka 125 personer släktnamnet. De är fördelade på tre grenar, som fått ytterligare förgreningar. Alla är ättlingar till en familj som vid 1800-talets början levde på Peder Michilssons huvudgård Tuna. Gården ägs sedan 13 generationer och mer än 400 år av ättens huvudman.
(Text från släktföreningen Hammarskjöld)