Karl X Gustav av Pfalz
Kung i Sverige 1654-1660. Blev 37 år.
Karl X Gustav av Pfalz 1622-1660. Målning av den franske konstnären Sébastien Bourdon.
Copyright: Engstrand 2006.
Far:
Mor:
Född:
1622-11-08 Nyköping, Nyköpingshus (Nyköping slott), Södermanland. [1]
Döpt:
1622-11-24 Nyköping. [1]
Död:
1660-02-13 Göteborg. [2]
Begravd:
1660-11-04 Stockholm, Riddarholmskyrkan. [2]
Barn med Märta Allertz (1628 - )
Utomäktenskaplig förbindelse:
Barn:
Äktenskap med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp (1636 - 1715)
Vigsel:
1654-10-24 Stockholm, Slottet Tre Kronor. [2]
Barn:
Barn med Ludmilla Jankowska von Lazan
Barn:
Barn med Walbor Staffansdotter
Barn:
Barn med ?
Barn:
Barn med Sidonia Johansdotter
Barn:
Noteringar
Karl X Gustav, 1622-60, svensk kung 1654, son till Johan Casimir av Pfalz-Zweibrücken och Karl IX:s dotter Katarina.
Karl Gustav utnämndes 1648 till överbefälhavare över de svenska arméerna i Tyskland och blev med sin kusin drottning Kristinas hjälp tronföljare 1649. Efter hennes abdikation 1654 besteg han tronen.
Karl Gustav var en av Sveriges genom tiderna mest belästa och välutbildade regenter.
Karl Gustav var yrkesmilitär och hans regering var i hög grad betingad av detta. Då ett svensk-polskt förbund mot Ryssland inte kunde förverkligas, anföll han Polen 1655 och vann en rad snabba men inte avgörande segrar. Genom andra makters inblandning och Danmarks krigsförklaring 1657 tvingades han lämna Polen men tågade i stället mot Danmark, som genom tåget över Bält överrumplades och tvingades till freden i Roskilde 1658. Redan samma år angrep kungen på nytt Danmark och hyste nu planer på en fullständig erövring av landet, men avled plötsligt i Göteborg, dit en riksdag sammankallats, innan kriget slutförts. Dödsorsaken var en förkylning med påföljande lunginflammation.
Karl X Gustav anses ha varit en utomordentligt skicklig fältherre, och det bestående resultatet av hans erövringspolitik blev de skånska provinsernas införlivande med Sverige. Han saknade inte insikter rörande de inrikespolitiska problemen men fick inte tid att här göra en verklig insats.
Karl Gustav gifte sig 1654 med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp (1636-1715), med vilken han hade sonen Karl (XI).
Eftersom Karl Gustav var enormt begiven på kvinnor, fanns det många barn efter honom. Speciellt när han satt som länsherre på Borgholms slott levde han livets glada dagar med ständiga fester, jakter på hjort och rådjur och självfallet - kjoltyg. I öländska kyrkoböcker nämns barnen Anna Carlsdotter och Samuel Carlsson, till vilka han erkände faderskap. Anna gifte sig med en sjöman, och Samuel blev kapten i flottan. Tidigare hade Karl Gustav fått ett barn under fälttåget i Böhmen med adeldamen Ludmilla von Lazan.
Mest känd är hans kärleksaffär med rådmansdottern Märta Allertz, som 1647 nedkom med sonen Gustaf. Denne ägnade sig åt militäryrket under namnet greve Gustaf Carlsson och deltog bland annat - med utmärkelse - då hans halvbror Karl XI kämpade mot danskarna vid Lund 1676. Slutligen gick han i holländsk tjänst, avancerade till generallöjtnant och landsteg med Vilhelm av Oranien när denne övertog makten i England genom den så kallade "ärofulla revolutionen" 1688-89. Tack vare rikt gifte blev han ägare till slottet Ter Hoorne i Friesland, där han avled barnlös 1708.
(Lästips: Den oövervinnerlige av Peter Englund, förlag Atlantis ISBN 91-7486-999-x)
--------------------------------------------------------------------------------------
Tåget över Bält
Ibland kan en enda människas ja eller nej förändra livet för miljoner andra. Det kan vara beslut som antingen leder till triumf eller till total katastrof, beslut där det inte finns någon kompromiss eller medelväg.
Den 5 februari 1658, satt Sveriges kung Karl X Gustav i sitt högkvarter på den danska ön Fyn. Hans mål var att nå Köpenhamn så fort som möjligt. Han hade kommit söderifrån och besegrat alla danska styrkor fram till Fyn. Kriget mot Danmark hade börjat på sommaren 1657, då kungen och huvuddelen av den svenska armén befann sig i Polen där de hade stött på svårigheter. Danskarna ville då passa på att angripa Sverige och återerövra bland annat Jämtland, som svenskarna tagit.
Karl X Gustav lämnade genast Polen och marscherade mot Danmark. Den 5 februari 1658, var det bara några sund mellan honom och Köpenhamn. Det var vinter, isarna hade lagt sig. Det betydde att inga fartyg kunde användas för trupptransporter. Skulle svenskarna bli tvungna att slå vinterläger på Fyn? Kungen skickade ut spejare att pröva isarna mot Själland, där Köpenhamn ligger. Var det en framkomlig väg? Eller skulle armén ta den lite längre vägen över Langeland och Lolland och sen till Själland?
Denna dag, den 5 februari, fick kungen sina israpporter. Inga större truppenheter kunde gå direkt till Själland, där höll inte isarna, men mot Langeland skulle det gå bra. Kungens generaler tvekade men isspejarna var säkra, bland dem den energiske arkitekten, tecknaren, sedermera generalguvernören och greven med mera Erik Dahlberg, som skrivit en berömd dagbok om dessa händelser. Dagens historiker vill tona ner Dahlbergs betydelse det här dygnet, men faktum är att han var med och att han testade isarna ända till Lolland – och att han var säker på sin sak.
Då bröt en orkanliknande storm ut, vädret verkade slå om till tö. Generalen Wrangel och andra erfarna höga militärer avrådde bestämt från ismarschen. Kungen gick och la sig, men hade svårt att somna. Mitt i natten kallade han till sig Dahlberg igen och frågade om han var säker på att isarna skulle hålla. Det var han.
Karl X Gustav var en spelare. Han brukade ofta säga ”Man må hasardera allt”. Nu stod verkligen allt på spel. Han riskerade sitt eget liv och eliten av den svenska arméns liv. Gick de under, kunde vad som helst hända med Sverige. Då hade vi i alla fall aldrig haft de syd-svenska landskap vi har nu, kanske vi i stället hade tvingats att ge från oss stora delar av vårt land. Armén kunde kanske klara isen så att en liten del kommer över till en av öarna, för att sedan bli stående där, generat vinkande till danska flottan som kunde hämta dem då maten tog slut.
De svenska 1800-talshistorikerna brukar sväva i taket av patriotisk eufori då de skildrar vad som hände. Grimberg till exempel talar om ”det svenska mannamodets stora bragd utan motsvarighet i världshistorien”.
Kungen ledde personligen den första gruppen på 2 000 man som natten till den 6 februari gick över till Langeland. ”Det var något förskräckligt att tåga om natten över detta frusna hav där trampet av hästar hade upptinat snön så att vattnet stod en halv meter högt på isen” skrev den franske ambassadören som var med.
Kungen ryckte vidare med sin förstyrka över till Lolland och sedan, efter diverse skärmytslingar med danska trupper, nådde han Falster där hela armén samlades innan kungen gick över till Själland den 11 februari. Han satte sig i en släde och eskorterad av 200 finska hakkapeliter, en elittrupp av finska kavallerister, stannade han inte förrän ett par mil från Köpenhamn. Där inleddes förhandlingar.
Freden den 26 februari 1658 i Roskilde kom att bli den som betytt mest i Sveriges historia. Nu blev Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän svenska landskap. Sverige fick dessutom Bornholm och Trondheims län i Norge. Med freden i Roskilde fick Sverige sina ”naturliga gränser”. Större än så här skulle Sverige (med Finland) aldrig bli, dubbelt större än i dag men med bara cirka en fjärdedel av dagens befolkning. Sverige sträckte sig nu från Atlanten i väster till Ladoga i öster, från Finlands nordspets till Kirkholm i sydligaste Livland, dessutom med rejäla basområden i Nordtyskland. Karl X Gustav hasarderade allt och vann allt.
Karl X Gustav dog i Göteborg den 13 februari 1660.klockan 2 på natten. Han hade drabbats av hosta den 8 januari och fick feber och besvär i luftvägarna. Sjukdomen gav inte med sig och ledde till döden. Han blev 37 år gammal.