Kung i Irland 1760–1801, från 1801 kung i Storbritannien och Irland. Blev 81 år.
1738-05-24 England, London. [1]
1820-01-29 England, Windsor, slottet Windsor. [1]
1761-09-08 England, London, St. James Palace.
Georg III (engelska: George III), George William Frederick, på svenska Georg Wilhelm Fredrik, var kung i Storbritannien och i personalunion kung av Irland 1760–1801, från 1801 kung i Storbritannien och Irland, samt kurfurste av Braunschweig-Lüneburg 1760–1814 och därefter kung av Hannover från 1814. Han var sonson till Georg II av Storbritannien.
På senare år uppvisade Georg III ett alltmer besynnerligt uppträdande, som så småningom klassades som sinnesstörning och gjorde hans regentskap alltmer ohållbart. På hösten 1788 blev sinnessjukdomen så allvarlig att kungen var ur stånd att utöva sitt ämbete. Sedan de ledande politikerna grälat färdigt om med vilken rätt sonen, prins Georg av Wales, skulle få inträda som regent, tillfrisknade fadern i februari 1789. Risken för återfall i sjukdomen fortsatte att hänga som ett mörkt moln över kungen under resten av hans långa regeringstid.. År 1811 antog parlamentet en stadga som gjorde hans son, blivande Georg IV, till förmyndarregent fram till faderns död år 1820. Under sina kvarvarande dagar bodde Georg III i avskildhet på Windsor Castle.
Buckingham Palace var ursprungligen ett privatpalats som införskaffades av Georg III, varefter det byggdes ut betydligt. Sedan 1837 är det den brittiska monarkens officiella residens.