Stanislaw I av Polen (Leszczynski)
Kung i Polen 1704-1709 och 1733-1736. Blev 88 år.
Stanislaw I av Polen (Leszczynski) 1677-1766
Copyright: Engstrand 2020
Född:
1677-10-20 Polen, Lwów. [1]
Död:
1766-02-23 Frankrike, Lunéville. [1]
Äktenskap med Katarina Opalinska (1680 - 1747)
Vigsel:
1698-05-10 Polen, Kraków.
Barn:
Noteringar
Stanislaw I Leszczynski, född 20 oktober 1677 i Lwów, dåvarande Polen, död 23 februari 1766 i Lunéville, Frankrike, kung i Polen 1704-1709 och 1733-1736.
Stanislaw (Stanislav) Leszczynski var vojvod av Poznan. Vid ett besök i det svenska högkvarteret i Polen under det stora nordiska kriget vann han Karl XII:s förtroende som i honom såg en kandidat för den polska tronen istället för den sittande kungen August II (den starke). Men han accepterades inte av den polska adeln, som såg honom som en svensk lydkonung.
Efter svenska påtryckningar och vapenskrammel valdes han dock till polsk kung i juli 1704 med följd att ett polskt inbördeskrig utbröt utöver konflikten med svenskar och ryssar. Efter Karl XII:s nederlag vid Poltava 1709 tog August II (den starke) tillbaka tronen med Peter den stores och majoriteten av den polska adelns stöd. Stanislaw Leszczynski måste lämna Polen. Hans familj bodde under 1709-1720 i Svenska Pommern och Sverige, varav tre år i Kristianstad. Adressen var Västra Storgatan 39 - huset kallas än i dag för Kungahuset.
Under åren 1714–1720 förvaltade Stanislaw Leszczynski den pfalziska ättens hertigdöme Zweibrücken. Sedan August II hade avlidit valdes Stanislaw Leszczynski åter till polsk kung 1733 med stöd av sin svärson Ludvig XV av Frankrike, gift med Stanislaws dotter Marie Leszczynska . Han drevs dock iväg av ryssarna under det polska tronföljdskriget. Han abdikerade år 1736 men fick behålla kungatiteln sedan detta klargjorts i villkoren för freden i Wien 1735, som bekräftades 1738. Han fick dock Lothringen på livstid som hans svärson Ludvig XV erövrat från Österrike under det polska tronföljdskriget.
(Källa: Wikipedia)
När Karl XII störtade sin kusin och fiende August II från den polska tronen lät han installera sin vän Stanislaw Leszczynski som kung. Sedan kom nederlaget vid Poltava 1709, svenskarnas fiender återsamlades och Stanislaw blev tvungen att fly. Vart? Till Kristianstad, av alla platser. Den skånska orten var under tre år polsk exilhuvudstad, något som resulterade i en märklig språklig bieffekt
Stanislaws dotter Maria lärde sig bygdens tungomål i Kristianstad och glömde det aldrig. Sedermera gifte hon sig med Ludvig XV och blev fransk drottning. Ulla Sparre, hustru till den svenske ambassadören Carl Gustaf Tessin, har berättat om ett möte med Maria i Versailles. Drottningen hälsade henne med orden ”god morgon, kära hjärtans”. Ulla Sparre konstaterade att Maria uttalade orden ”på ett naturligt och behagfullt sätt och med den charmanta röst som är hennes”. Det vill säga på skånska.
(Text: Dick Harrison - Svenska Dagbladet 2019-11-17)
Stanislaw Leszczynski, som levt ett så långt och spännande liv och överlevt så många farliga situationer, fick själv en tragisk död. Vid åttioåtta års ålder hade han fått en ny sidenmorgonrock av sin dotter. Tidigt en morgon satt han ensam vid den öppna spisen i sovrummet för att röka sin morgonpipa. Han slumrade till i den sköna värmen och märkte inte att en gnista flög ut ur brasan och antände hans morgonrock. Då lågorna slog upp vaknade han och försökte tillkalla hjälp, men då hjälpen kom var han avsvimmad och illa bränd. Han dog efter 18 dagars lidande och blev begraven i Notre-Dame de Bon Secours i Nancy, kyrkan som han själv lät bygga.
Men någon ro i graven skulle han inte få. Under franska revolutionen 1789 öppnades alla kungliga kistor och benen slängdes ut på golvet. Samma öde drabbade de polska ex-kungligheternas kvarlevor i Nancy. Deras sarkofager skändades och Leszczynskis skalle bars omkring i triumf genom staden. År 1803 hade allt lugnat sig så pass att Stanislaw Leszczynskis och hans gemåls ben kunde läggas tillbaka i en lite mindre kista, som några år senare fördes till Warszawa, där den togs om hand av Sällskapet för vetenskapens vänner.
1830 utbröt ett uppror mot Ryssland och kistan tillsammans med Sällskapets samlingar hamnade i Petersburg. 1857 upptäcktes den bland annat bråte. Ryska myndigheter beslöt att den polske kungens kvarlevor skulle flyttas till den romersk-katolska Katarinakyrkan. Där låg de fram till slutet av första världskriget för att 1924 plötsligt dyka upp i Kungliga slottet i Warszawa, mirakulöst räddade och utsmugglade från det nybildade Sovjetunionen till det då återupprättade fria Polen. Kistan, i väntan på ett beslut, gömdes i ett skåp, där en journalist upptäckte den och skrev en sensationell artikel om »Kungen i skåpet«. Det blev ramaskri i hela Polen och 1928 fördes kungens stoft till slottet Wawel i Kraków där kistan fick en diskret plats i slottskapellet.
Efter kriget ställdes den i en nisch i kung Stefan Báthorys krypta. En dag 1973 bröt sig en okänd brottsling in, förmodligen i tron att kistan innehöll skatter. Besviken slängde han innehållet på golvet. Efter den incidenten beslöt man att placera kungens kvarlevor i ett vackert relikskrin och ställa den bakom galler mellan Sigismund Augusts och Anna Jagellonicas sarkofager. Där har den stått sedan dess. Nu tog kung Stanislaw Leszczynskis långa vandring äntligen slut.
Den polske kungen var mycket intresserad av mat och var ofta i köket för att själv krydda maten och ge den en personlig touch. Han införde många polska rätter i det franska köket. Det mest berömda är nog ”baba au rhum” -ett i Frankrike fortfarande mycket populärt bakverk. Vissa historiker hävdar att fransmännen har Leszczynski att tacka även för den legendariska Madeleine-kakan, men det finns inga säkra belägg för detta påstående.
(Källa: Herman Lindqvist - Sverige - Polen)