Holmger Knutsson
Holmger Knutsson (död ca 1248) -gravtäcke på Historiska muséet.
Copyright: Engstrand 2012
Far:
Mor:
Född:
Begravd:
Skokloster, Sko klosterkyrka, Uppland. [1]
Död:
1248. [2]
Äktenskap med Helena Filipsdotter (- >1282)
Vigsel:
omkring 1240. [3]
Noteringar
Helena var dotter till Filip Petersson. Hon gifte sig troligen tidigt på 1240-talet med Holmger Knutsson på stormannagården Sko. Holmger Knutsson var son till klostergrundaren och kungen Knut Holmgersson Långe. Efter fadern Knuts död fick Holmger en fosterfar, nämligen Filip Larsson, farbror till Filip Petersson.
Holmger Knutsson övertog ägandet av Sko. Han övertog även omsorgen av det kloster som fadern grundade. Holmger byggde färdigt klostret och kallades därför för klostrets andre grundläggare.
Holmger tog sig kunganamn och kanske var han på väg att bli kung vid faderns död 1234. Denna gissning grundar sig på att det finns kungamynt utgivna med Holmgers inskription. Några mer tydliga tecken på att han verkligen var kung finns inte. Det fanns olika grupperingar i landets maktelit. Den ena förde fram Erik Eriksson som kung och den andra bestod av folkungar som förde fram Holmger som kung. Ulf Fase fortsatte att vara jarl efter Knuts död och han var tydligen den skicklige balanskonstnären som förhindrade inbördeskrig. Det var ju en gammal tradition sedan Birger Brosas tid att man skulle turas om att vara kung om en mycket stark konkurrens om kungakronan uppstod. Jarlen var ju ändå den starkaste på denna tid. En annan jarl var på väg att göra karriär: Ulf Fases kusin Birger Magnusson, i dag mer känd som Birger Jarl. Hur läget var mellan kusinerna är inte helt klarlagt.
Holmger Knutsson ledde det uppror, som utbrutit efter jarl Ulf Fases död. Hans lilla här, som mest bestod av uppländska bönder, besegrades 1248 vid Sparrsätra av Birger Magnusson, som då var jarl. Platsen för slaget, Sparrsätra, ligger utanför Enköping. Holmger flydde efter slaget mot Gästrikland, men lyckades inte undkomma utan blev infångad. För att visa att han inte tillät någon opposition lät Birger Magnusson halshugga den besegrade Holmger och han begravdes i Sko klosterkyrka.
Efter Holmger uppstod en helgondyrkan med många berättelser om den helige Holmger, även kallad sankt Hollinger. I Erikskrönikan står det: "Gud gav honom nåd och gjorde honom helig." Om folkungarna vunnit slaget vid Sparrsätra hade historieskrivarna säkert hyllat Holmger och gjort honom till en central hjälte. Det blev inte så, men han blev ändå hyllad av uppländska folket som martyr. Ett litet monument finns i Spånga "Herr Holmgers limpa och smörask". På Björklinge hed byggdes Sankt Holmgers kapell till hans minne och där fanns också en träskulptur av honom. Skulpturen finns nu i Björklinge kyrka. Ett annat kapell byggdes i Valö i Östhammar. Där kallades han "Sankt Hångel".
Birger Jarl lät trots allt Holmger få en ståtlig begravning på sin gård i Sko, som då sköttes av Helena. Hans kropp förvarades sedan i en grav i cistercienserklostret i Sko och nunnorna gjorde under Helenas tid ett gravtäcke som lades över hans kropp i sarkofagen. (Gravtäcket, med en broderad bild av Holmger, finns i dag att se i Historiska muséets textilkammare.)
Det fanns många berättelser om underverk som lär ha skett vid Holmgers grav (t ex botande av sjuka). Dessa berättelser har troligen förts vidare bland efterlevande till de bönder som ställde upp under Holmger i upproret. Sannolikt lar de sammankopplats med sägnerna kring kung Erik den helige.
Holmgers grav förstördes dock av ärebiskop Abraham Angermannus som ett led i jakten på allt som han ansåg inte stämma med lutherdomen. Ärkebiskop Abraham blev dock några år senare placerad i fängelse av kung Karl IX.
(Källa. Mats Lejdeby - Kampen om bygdemakten)