Bengt Oxenstierna (Gabrielsson)
Kanslipresident, ämbetsman, riksråd, diplomat och guvenör i Thorn. Blev högst 79 år.
Bengt Oxenstierna (Gabrielsson) 1623-1702.
Copyright: Engstrand 2008.
Far:
Mor:
Född:
1623. [1]
Död:
1702-07-12 Stockholm. [2]
Äktenskap med Magdalena Stenbock (Eriksdotter) (1649 - 1727)
Vigsel:
1667. [3]
Barn med ?
Barn:
Noteringar
I slutet av 1600-talet stod Bengt Oxenstierna på höjden av makten i Sverige. Han hade en lång karriär - han hade deltagit redan vid fredsförhandlingarna i Westfalen 1648, tjänstgjort som president vid tribunalen i Wismar - högsta appelationsrätten för kronans undersåtar i Tyska riket, och även verkat som svensk envojé vid det kejserliga hovet i Wien. Han blev riksråd 1654.
Utrikespolitiskt var han en av dem som allra tydligast hade vänt sig mot Magnus Gabriel de la Gardies franskvänliga linje och det var i högsta grad hans förtjänst att Sverige efter skånska kriget hade ingått ett försvarsförbund med Nederländerna.
Bengt Oxenstierna stöttade även svärsonen Magnus Stenbocks karriär under alla år och en djup vänskap och respekt fanns dem emellan.
Privat var Bengt Oxenstierna ökänd för sin omständliga och högdragna stil. Det har talats om en titelsjuka som också för denna ceremonimättade tidsålder var uppseendeväckande. Han insisterade på att tilltalas "Ers Excellence" av alla i sin närhet, inklusive högt rangerade diplomater och militärer. Han hade många personliga fiender, bland annat kungagunstlingen Nils Bielke.