Major, greve, lantsråd i Estland.
1696-07. [1]
Estland, Kolk. [2]
Enligt tidens sed fick sönerna studera och även företa studieresor till utlandet, Bengt Ludvig och Fredrik Magnus tillsammans med sin informator Nemeitz genom Holland och Belgien till Paris dit de anlände hösten 1712. Samtidigt med deras vistelse där kom underrättelsen om segern vid Gadebusch, och i brev till fadern kunde de stolt berätta att segern var det allmänna samtalsämnet i Paris och Versailles. Under de mest gynnsamma förhållanden kunde alltså de unga grevarna presenteras för Ludvig XIV av hertigen av Noailles och Erik Sparre.
Äldste sonen, Bengt Ludvig, avbröt sin militära karriär sedan han ärvt godset Kolk i Estland, flyttade dit och blev lantråd. Då han inte efterlämnade några söner, övergick Kolk efter hans död i broder Fredrik Magnus ägo. 1741 flyttade Fredrik Magnus Stenbock till Estland, där han blev landsråd.
Efter sin far, Magnus Stenbock, som dog i fängelse 1717 i Köpenhamn, ärvde sönerna Vapnö slott: Fredrik Magnus Stenbock, gift med Edda Margareta De la Gardie, och Carl Stenbock, gift med Vendela Cristina Posse af Säby.
1733 ödelades Vapnö slott totalt vid en brand. Fredrik Magnus hade löst ut sina syskons andelar i Vapnö, men av ekonomiska skäl måste han sälja det halländska godset på exekutiv auktion. Vapnö såldes till Georg Bogislaus Staël von Holstein.
Nutida ättlingar till Magnus Stenbock härstammar från sönerna Fredrik Magnus och Gustaf Leonard. Fredrik Magnus är stamfader för den i Estland kvarlevande ätten Stenbock. Han hade 10 barn.
(Källor: Ingvar Eriksson - Karolinen Magnus Stenbock och Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852)