Maria av Ryssland (Pavlovna)
Storfurstinna i Ryssland, prinsessa i Sverige, hertiginna av Södermanland. Blev 68 år.
Maria Pavlovna av Ryssland 1890-1958.
Färglagd med AI - copyright: Engstrand 2023
Far:
Mor:
Född:
1890-04-18 Ryssland, S:t Petersburg.
Begravd:
Tyskland, Mainau.
Död:
1958-12-13 Tyskland, Konstanz. [1]
Begravd:
1958-12-17 Tyskland, Mainau. [1]
Äktenskap med Wilhelm Carl Ludwig Bernadotte (1884 - 1965)
Förlovning:
1907-06-15 Ryssland, S:t Petersburg. [2]
Vigsel:
1908-05-03 Ryssland, S:t Petersburg. [3]
Skilsmässa:
1914-03. [4]
Källan Staffan Skott - Romanovs anger att det svenska hovet redan i december 1913 meddelade officiellt att äktenskapet var upplöst.
Barn:
Äktenskap med Sergej Putiatin (Michailovitj) (1892 - 1966)
Vigsel:
1917-09-06 Ryssland, S:t Petersburg, Tsarskoje Selo, Pavlovsk. [1]
Skilsmässa:
1923. [1]
Barn:
Sambo med Jean Patou (1880 - 1936)
Noteringar
Maria Pavlovna Romanov, 1890-1958, svensk prinsessa, var dotter till storfursten Pavel Alexandrovitj av Ryssland och kusin till Rysslands siste tsar, Nikolaj II. Hon kallades "prinsessan Maria av Sverige". Efter andra äktenskapet blev hon furstinnan Putiatina.
Budskapet om förlovningen med Wilhelm gjorde Marias far uppbragt och hennes morfar, kungen av Grekland, tyckte också att det hade gått alldeles för fort.
1908-1914 var hon gift med diktarprinsen Wilhelm av Sverige, paret hade sonen Lennart Bernadotte. Storfurstinnan Maria Pavlovna hade tidigt blivit moderlös och hon uppfostrades därför av storfurstinnan Elisabet (Ella) som var en nära släkting som bodde i Moskva.
Bröllopet hölls fjorton dagar efter brudens artonårsdag och det ägde rum med all den ståt som det ryska kejsarhovet kunde prestera. I egenskap av rysk storfurstinna måste hon bära den ryska bruddräkten som bestod av silverbrokad och en enorm hermelinsmantel. Hon bar också de berömda körsbärsörhängena som var så tunga att de hängdes i en guldtrådsögla om örat. Ceremonielet var fastställt sedan kejsarinnan Katarina II:s dagar och var en mycket tröttande ceremoni. Bruden nästan kollapsade i den tunga bruddräkten. Bland annat bar hon de berömda rosa diamanterna som också hade tillhört kejsarinnan Katarina II.
Vid kvällens bankett satt bruden mellan brudgummen och tsar Nikolaus II. Bruden hängde då av sig de tunga örhängena och hängde dessa på ett vattenglas vilket tsaren tyckte var mycket lustigt. I ett hörn av bankettsalen stod kortbordet dukat för spel, också en tradition efter kejsarinnan Katarina II:s dagar, men aldrig använt efter hennes död.
På bröllopsresan genom Tyskland, Italien och Frankrike kom det unga svenska prinsparet till slut till Paris, där den nyblivna svenska prinsessan hade sin far och sin bror, Dmitrij, som kommit för att överraska henne.De satt halva natten i trappan och talade. Vad den ensamme prins Wilhelm tyckte i sin säng kan man bara ana...
Efter bröllopet och smekmånad ställdes färden till Stockholm och man anlände dit den 14 juni 1908. Efter att den första bröllopseuforin lagt sig blev svenska folket snart mer kritiskt inställt till den nya prinsessan, eller ”ryskan” som hon kom att kallas. Trots en rekordhög hemgift, dyrbara juveler och fina anor (som väckte misstro i jantelagens Sverige) betedde hon sig föga prinsesslikt. Hon väckte uppseende genom att rida herrsadel, röka cigaretter och åka rutschkana på en silverbricka utför trapporna på Oakhill (nuvarande italienska ambassaden). Villan byggdes på Djurgården åt den unga familjen för tsarryska pengar.
Makarna var allför olika för att trivas ihop och det blev inget lyckligt äktenskap. Den allvarsamme prins Wilhelm förstod sig kanske inte på sin livliga hustru.
I boken "Om mitt liv" beskriver hon sitt olyckliga äktenskap med den tafatte och blyge Wilhelm och hur svårt hon hade att finna sig tillrätta i det stela umgänget i familjen Bernadotte. Den enda hon kom riktigt bra överens med var Gustaf V, som tyckte om sin egensinniga svärdotter och tog med henne på älgjakter och tennismatcher.
I sin dagbok uttrycker prinsessan sin oro inför framtiden. ”En fruktansvärd tanke – år efter år med denne unge gubbe och omgiven av den där idiotiska familjen! Min Gud!”
Vad hon inte med ett ord berör i sina memoarer är den ryssfobi som vid den här tiden grasserade i Sverige. Många såg Ryssland som ett militärt hot och olika skrönor florerade, bland annat om kringvandrande ryska ”sågfilare” som i själva verket var tsarryska spioner. 1912 publicerade Sven Hedin sin skrift ”Ett varningsord” som målade upp en skräckbild av hur ryska soldater skulle invadera Sverige om landet inte genast satsade stort på sitt försvar.
Efter bara några år skildes paret och Maria återvände till Ryssland, där hon blev frivillig sjuksköterska vid fronten. 1917 gifte hon om sig med furst Sergej Michailovitj Putiatin, men paret skildes 1923.
Efter revolutionen flydde hon till Frankrike, startade ett konststickeri och blev vän med Coco Chanel. Buren av sin nya frihetskänsla i Paris inledde Maria Pavlovna en förbindelse med den tio år äldre och förmögne modeskaparen Jean Patou. De sågs ofta tillsammans i Paris luxuösa sällskapsliv, i Biarritz och vid Rivieran, så ofta att ett äktenskapsrykte spreds 1925. Där tog det roliga slut, Patou, en inbiten ungkarl, ville på inga villkor byta livsstil.
Därefter gjorde hon karriär som journalist och fotograf i USA och skrev sina memoarer. Bortsett från några korta möten under ungdomsåren återupptog inte Lennart och hans mor kontakten förrän Lennart var vuxen, då de bland annat fann varandra i en gemensam passion för fotografering. Lennart hade förlorat sin prinstitel när han valt att gifta sig med en borgerlig kvinna, Karin Nissvandt, och paret bodde på det tyska slottet Mainau.
När sonen Lennart gift sig borgerligt, förlorat sin prinstitel och skaffat familj, kom hon ibland på besök till Mainau. Eftersom hon inte skrev brev eller ens svarade på brev, dök hon bara upp, alltid med en symaskin i bagaget. Egentligen tog hon illa upp att sonen inte gift sig kyrkligt. Hon fotograferade flitigt och delade därmed Lennarts intresse för fotokonsten. Småbarn tyckte hon inte om...
Efter 12 år i USA flyttade hon till Buenos Aires i Argentina, där hon bodde i en liten våning med trädgård. Hon ägnade nu sin tid åt att måla. Under olika perioder av sitt liv hade hon ju fått en del konstnärlig utbildning. I Ryssland hade hon deltagit i kyrkorestaureringar och i Paris i den konstnärliga utsmyckningen av en ny rysk kyrka. En och annan tavla sålde hon, ibland skrev hon i pressen om konst och heminredning. Hennes ekonomi var inte lysande.
Maria Pavlovna dog på Luciadagen 1958 och begravdes i Mainaus slottskapell. Lennart Bernadotte lät, enligt sin mammas önskan, också föra dit stoftet av Dmitrij, som avlidit 1942 i Schweiz. De båda syskonens kistor sänktes tillsammans ner i ett gravkor i kryptan – till toner av ryskortodox körmusik.
(Lästips: Gustaf von Platen - Bakom den gyllene fasaden - Gustaf V och Victoria)
Chanels ryske ädling (Marias bror)
(Text: Axel Rollbäck)
Namnet Chanel klingar bekant i de flestas öron. Legendariska parfymer, ikoniska kläder, och eleganta handväskor är alla intimt förknippade med Chanel. Hennes stormande kärleksliv och talrika älskare är också något som gjort att Chanel fortfarande är så väl ihågkommen.
Att Gabrielle Chanel hade många älskare passade väl ihop med bilden av henne som en modern kvinna som tillfullo kontrollerade sin egen tillvaro och inte berodde av en enda mans kärled och ekonomi. Trots sitt eget enkla ursprung hade Chanel en rad ytterst prominenta älskare. Dessa inkluderade den 2:a hertigen av Westminister, som även var sin tids rikaste man i Storbritannien samt miljonären Arthur Capel.
En annan av Gabrielles älskare var den ryske storfursten Dmitri Pavlovich. Dmitri föddes i Sankt Petersburg 1891 och var barnbarn till tsar Alexander II, brorson till Alexander III och därmed kusin till Rysslands siste tsar, Nikolai II. Han var med andra ord en självklar medlem av den ryska kejsarfamiljen och hans far var den ryske storfursten Paul Alexandrovich. Då hans mor, som var född grekisk prinsessa dog i barnasäng i samband Dmitris födsel och hans far tvingades i exil efter ett äktenskap som ansågs opassande kom Dmitri och hans syster Maria Pavlovna, kallad Marie, att uppfostras av sin farbror Sergei Alexandrovich. Sergei Alexandrovich och hans hustru, den tyskfödda prinsessan Elizabeth ”Ella”, hade inga egna barn och tog sig an uppfostran av Dmitri och Marie. Sergei var entusiastisk, Elizabeth var mindre entusiastisk.
Dmitri och Marie växte upp med all tänkbar komfort och i de förnämsta av ryska kretsar. Deras barndom var dock inte utan dramatik och sorg. Det kanske största traumat kom 1905 då Sergei, deras omhändertagande farbror, mördades i samband med ett bombdåd.
Revolutionen drabbade syskonen Marie och Dmitri hårt. Stora delar av den kejserliga familjen mördades, inklusive deras far. Marie hade vid denna tid hunnit gifta sig med och skilja sig från den svenske prinsen Wilhelm, som hon fick sonen Lennart med. Hon hade även gift om sig med en rysk furste och lyckades fly revolutionen. Dmitri undkom revolutionen då han befann sig utanför Ryssland under revolutionens blodigaste skede. Dmitri hade nämligen tvingats i exil efter att ha deltagit i mordet av ”undergöraren” Rasputin, 1916. Rasputin stod den sista kejsarinnan Alexandra Feodorovna nära och ansågs av många inom högadeln utgöra ett politiskt hot med sin makt och sitt inflytande över kejsarinnan.
Dmitri och Chanel lär ha mötts så tidigt som 1911, med andra ord innan både första världskriget och ryska revolutionen. Deras förhållande lär dock ha inletts 1921, efter att de träffats hos gemensamma vänner. Deras förhållande var omtalat och det skvallrades mycket om dem. Dmitri och Chanel rörde sig ledigt mellan Paris och franska Rivieran, där de brukade semestra. Förhållandet var dock inte utan komplikationer då Gabrielle vid förhållandets början redan hade ett stormigt kärleksförhållande med kompositören Igor Stravinsky. Dmitri var dessutom vid denna tid sedd som en potentiell tronpretendent för den ryska tronen. Dimitri själv lär dock inte ha varit intresserad av denna roll.
Att en modeskapare fick röra sig inom aristokratin hade varit otänkbart före första världskriget och vid 1920-talets början var det fortfarande ovanligt. Man skulle kunna säga att Gabrielle var en av de första modeskaparna att accepteras som en jämlike inom Europas aristokrati. Gabrielle lär ha fått många presenter av Dmitri i form av fantastiska smycken. Gabrielle kom sedan att formge bijouterismycken för sitt modehus som var kända för att vara överdimensionerade och i oäkta material. Det är inte omöjligt att de smycken hon fick av Dmitri tjänade som inspiration till Chanels designade modesmycken. Även Dmitris syster Marie kom att påverka modehusets Chanel då hon efter revolutionen försörjde sig med att utföra broderiarbeten på beställning åt Chanels kollektioner. Dessa kollektioner blev mycket framgångsrika.
Gabrielles och Dimitris förhållande lär ha varit en kort affär, men de förblev vänner livet ut. Dmitri gifte sig 1926 med en amerikansk arvtagerska. Äktenskapet slutade dock i skilsmässa drygt tio år senare.