Joseph (Giuseppe) Bonaparte
Kung i Neapel och Sicilien 1806-1808, i Spanien 1808-1813. Blev högst 76 år.
Joseph Bonaparte 1768-1844.
Copyright: Engstrand 2008.
Far:
Mor:
Född:
1768 Frankrike, Korsika, Corte.
En annan källa anger att även Joseph föddes i Ajaccio (i samma hus som fadern Carlo och Napoléon föddes i).
Död:
1844 Italien, Florens.
Äktenskap med Julie Clary (1771? - 1844)
Vigsel:
1794-08. [1]
Barn:
Noteringar
Joseph (Guiseppe) Bonaparte, 1768-1844, Napoleon I:s äldre bror, kung i Neapel 1806-08 och i Spanien 1808-13. I Spanien kallad "José Primero".
Joseph gick i skola i Autun i Frankrike och därefter, som sin fader, studerade han juridik i Pisa och återvände därefter till Korsika. Under franska revolutionen tog han med sina bröder ställning för republiken och tvingades fly till Marseille. Där gifte han sig med Julie Clary en förmögen borgardotter; hon var syster till den senare svenska drottningen Desirée, maka till Jean-Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan).
Joseph Bonaparte spelade en aktiv roll vid fredssluten i Lunéville 1801 med Österrike och i Amiens 1802 med Storbritannien. Ett fördrag med påven undertecknades i hans bostad, det eleganta Hotel Marboeuf vid 31 Rue du Faubourg Saint-Honoré. År 1806 insattes han som kung i Neapel men kallades bara två år senare till tronen i Madrid. Efter det långvariga och blodiga kriget i Spanien tvingades han 1813 abdikera vilket väckte broderns misshag.
Familjen bodde i det magnifika slottet Mortefontaine nära Chantilly nordost om Paris. Ägorna omfattade 589 hektar med park, skogar och en sjö. Joseph hade låtit bygga en teater och ett orangeri, komplett med grottor i slottsparken. Makarna Bernadotte var ofta och hälsade på ute på slottet. Samtidigt hade Joseph köpt och totalrenoverat ett hus på Rue du Rocher, nära dagens järnvägsstation Gare Saint-Lazare. I huset bodde tidvis hans mamma, Letizia.
Efter Waterloo och kejsardömets fall emigrerade Joseph Bonaparte till USA. I New York drev han i sjutton år fastighetsaffärer med växlande framgång. Han umgicks i de bästa kretsar, träffade presidenter, politiker och vetenskapsmän. Han blev också invald i det amerikanska filosofsällskapet. Han hade, liksom sin bror Napoléon, litterära ambitionen och skrev bl. a. en usel roman.
År 1830 verkade han för en bonapartistisk restauration. Han återvände till Europa mot slutet av sitt liv, återförenades med Julie och avled i Florens 1844. Hans grav finns i Invaliddomen i Paris.