Kung i Danmark 1481-1513, i Norge 1483-1513, i Sverige 1497-1501. Blev ca 58 år.
omkring 1455-01. [1]
Danmark, Odense. [2]
1513-02-20 Danmark, Ålborg. [2]
Källan David Lindén - Stockholms blodbad anger att kung Hans dog i Ribe
1477. [2]
1478-09-06 Danmark, Köpenhamn. [2]
Hans kallades även Johan II. Kung i Danmark och Norge 1481 resp 1483, i Sverige 1497-1501, son till Kristian I.
Sten Sture d.ä. hindrade hans tronbestigning i Sverige i fjorton år. Hans segrade vid Rotebro 1497 och höll sitt intåg i Stockholm, där han kröntes. Med sig hade han både sin maka Kristina av Sachsen och sin frilla Edele Jernskaeg. Då hans svenska tron efter några år började vackla, återvände han till Köpenhamn. Han fördrevs 1501 av Sten Sture, som åter blev riksföreståndare.
Frillan tog han med sig till Danmark, medan makan Kristina lämnades kvar med en liten truppstyrka för att försvara Stockholm. Endast några månader kunde hon hålla stånd mot Sten Stures trupper och tvingades efter kapitulationen att som pant stanna kvar i Sverige. Kung Hans tycktes inte ha haft någon brådska att få hem henne till Danmark. Men han gav inte upp sina svenska anspråk och kampen fortsatte till 1512, då fred slöts.
Hans led nederlag mot en tysk bondehär i slaget vid Hemmingstedt (Ditmarsken) i februari 1500.
Hans dog 1513, sedan han skadat sig svårt genom att falla från sin häst under en ridtur. En annan källa anger att Hans dog i lunginflammation efter att ha gått ner sig i ett kallt kärr utanför staden Ribe, och trots att han var dyblöt envisades med att rida vidare till Aalborg.
Men hur fick han de hål, som senare tiders forskare konstaterat i hans kranium? Kanske drämde hans följeslagare, sonen Kristian och några adelsmän, en spikklubba i huvudet på honom för att vara säkra på, att han var död på riktigt? Så säger i alla fall ryktena om hans död...
Som politiker har han bedömts som klok och energisk. Han skapade Danmarks första örlogsflotta och bekämpade hanseaternas inflytande på de nordiska ländernas ekonomi.