Carl Axel Löwenhielm

Greve, statsråd, diplomat, ombud vid Wienkongressen 1814-1815. Blev 88 år.

Sambo med Ebba Augusta Sophia de Geer (- 1822)

Sambo med Lovisa (Louise) Henrietta Renata Augusta av Schönburg-Wechselburg

Noteringar

Carl Axel Löwenhielm, son till Karl XIII och hans älskarinna Augusta Löwenhielm, kom att spela en betydande roll i Sveriges historia. Han var svenskt ombud vid Wienkongressen 1814-1815 och tillhörde senare som statsråd Karl XIV Johans innersta krets.

Löwenhielm deltog i krigsoperationerna i Finland åren 1788-1790, i Pommern 1807, vid norska gränsen och på Åland 1809, samt avancerade till överstelöjtnant vid Kronobergs regemente 1808. År 1811 utnämndes han till chef för Västgöta-Dals regemente, 1812 till generaladjutant och 1814 till generalmajor. 1815 fick han generallöjtnants namn och förde 1816-1824 befälet över 8:e infanteribrigaden och 1816 blev han överstekammarjunkare.

Under åren började han sitt diplomatiska arbete som legationskavaljer i Konstantinopel och gjorde betydelsefulla insatser som envoyé i Petersburg åren 1812-1818, under vilken tid han slöt det betydelsefulla fördrag med Ryssland (5 april 1812), som lade grunden till "1812 års politik" genom att garantera Sverige Rysslands bistånd vid förvärvet av Norge.

Därefter följde han kejsar Alexander under hela kriget mot Napoleon i Ryssland, Tyskland och Frankrike (1812-1814) och deltog som Sveriges ombud i kongresserna i Châtillon (1814) och Wien (1814-1815).

Först efter Karl XIV Johans tronbestigning år 1818 öppnades den civila ämbetsmannabanan; han blev 1819 president i Krigskollegium och var statsråd från 1822 till sommaren 1839, då han avgick på grund av ålder och sjukdom. Åren 1825-1826 tjänstgjorde han som ordförande i Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket och var från 1838 till sin död ordförande i Tabellkommissionen. 1807 invaldes han till ledamot i Krigsvetenskapsakademien. År 1857 var han ståthållare på Drottningholms och Svartsjö slott.

Personhistoria

Källor