Kung i Norge 1093-1103. Blev ca 30 år.
omkring 1073. [1]
1103-08-23 Irland, Ulster, slottet Tipperary.
1101 Kungälv (Kongahälla), Bohuslän. [1]
Magnus Barfot (norska Berrføtt), Magnus III, ca 1073-1103, norsk kung 1093-1103.
Magnus Barfot var utomäktenskaplig son till kung Olav Kyrre (den fredlige) av Norge och dennes frilla Tora Jonsdatter. Hans far var troligtvis den förste skriv- och läskunnige norske kungen. Olav dog av sjukdom den 22 september 1093 på gården Haukbø (numera Håkeby) i nuvarande Tanum kommun i Bohuslän efter att ha regerat i 26 år. Denna långa regeringstid till trots var Olav bara runt 45 år när han dog. Olav Kyrre fördes till Trondheim (Nidaros) och begravdes i Nidarosdomen. Olav var gift med kung Sven Estridssons av Danmark dotter Ingrid, men äktenskapet blev barnlöst. Olav Kyrres ende son föddes istället av hans frilla Tora Jonsdatter (cirka 1045–cirka 1070), och som tidens sed var uppfostrade inte föräldrarna sonen själva.
Magnus Barfot sägs ha fått sitt namn efter en härfärd till Skottland, där han övertog den skotska seden att gå barbent klädd i kilt. Han fick tillnamnet efter att ha använt en kort tunika och en övre kappa. Det var inte "the belted plaids, the philabeg", en form av kilt 16 x 5 fot, utan "leine croich", en saffransgul "skjorta" som var vanlig bland irer och skottar vid denna tid.
Magnus företog krigståg till England och Sverige och befäste Norges välde över Orkneyöarna, Hebriderna och Isle of Man. Magnus ställde anspråk på bl. a. Dalsland, vilket skapade missämja med Inge d. ä. Stenkilsson. Han befäste Kållandsö, men led nederlag i åtminstone en drabbning mot Inge vid "Foxerna", Lilla Edet. Magnus, som även härjat i Danmark, önskade efter en tid fred med sina motståndare Inge d. ä. samt Danmarks kung Erik Ejegod ("den ständigt gode").
Magnus Barfot deltog år 1101 tillsammans med kung Inge d. ä. Stenkilsson av Sverige och kung Erik Ejegod av Danmark i trekungamötet i Kongahälla (nuvarande Kungälv) för att sluta fred mellan länderna. Magnus gifte sig med Margareta Fredkulla under trekungamötet.
Magnus Barfot dog under ett vikingatåg till Irland. Enligt en källa blev han dödad på slottet Tipperary (Tiobrad Arran) 1103. Han fick ett spjut i båda benen (benspärr) och ett yxhugg i halsen. Annals of Ulster förtäljer däremot: "Magnus, king of Lochlann, was killed on a raid in Ulaid".
-------------------------------------------------
---------------------------------------------
År 1066 ägde två stora fältslag rum i England: slaget vid Stamford Bridge den 25 september och slaget vid Hastings den 14 oktober. I det första slaget besegrade anglosaxarna den norske kungen Harald Hårdråde. I det senare slaget led de nederlag mot normanderna under hertig Vilhelm.
Slagen föranleddes av att kung Edvard Bekännaren av England avlidit i januari 1066. Den man som lät utropa sig till kung efter Edvards död, Harold Godwinson, tvingades ta itu med först norrmännen och därefter, när dessa hejdats, hasta tvärs genom England till Hastings, där han stupade mot Vilhelm Erövraren.
Det fanns flera potentiella tronkrävare, bland annat den danske kungen Sven Estridsson, varför det lätt hade kunnat bli ännu fler drabbningar redan 1066. Sven bidade dock sin tid och anföll England vid ett senare tillfälle, när han bedömde Vilhelm Erövrarens situation som så svag att en invasion hade goda chanser att lyckas. I slutet av sommaren 1069 fick den anglosaxiska oppositionen i England kraftigt stöd av en dansk flotta, utsänd av Sven, som härjade i södra och östra England och förenade sig med de upproriska i norr.
Stora delar av regionen Northumbria gick förlorade för Vilhelm, och på många andra håll i England reste sig förbittrade anglosaxare mot främlingsväldet. I slutänden var dock normanderna överlägsna på samtliga fronter. I syfte att en gång för alla tämja Northumbria for Vilhelm fram med stor våldsamhet under ett vinterfälttåg 1069–1070, refererat till som Harrying of the North. Sven Estridsson köptes bort med en större penningsumma 1072.
Därmed gick ridån ned för de danska vikingatågen. Svens son Knut förberedde visserligen en stor invasion av England i mitten av 1080-talet, men krigståget blev aldrig av, och kungen dödades innan han hunnit förbereda en ny expedition.
För Norges del kan man dock räkna med ytterligare några kungliga krigståg med vikingaprägel. I synnerhet Harald Hårdrådes sonson Magnus Barfot framstår i källorna som en typisk vikingakung – han härjade ofta i Skottland och på Irland och stupade på sistnämnda ö.
Text: Dick Harrison Svenska Dagbladet 30 mars 2019