Sigurd I (Jorsalafare) Barfot av Norge (Magnusson)

Kung i Norge 1103-1130. Blev ca 40 år.

Barn med Borghild Olavsdottir

Sambo med Blathmin (Bjadmynja) O'Brian

Noteringar

Sigurd Jorsalafare [''Jerusalemsfarare''], ca 1090-1130, kung i Norge från 1103, son till Magnus Barfot. Sigurd var samregent med sina bröder Øystein (död 1123) och Olav (död 1115). Uppgiften att hans mor skulle vara Margareta Fredkulla är inte trolig.

Sigurd hade fram till faderns död 1103 varit hövding över Orkneyöarna och var gift med Bjadmynja, dotter till överkungen av Irland, Muircheartach. Sigurd lät dock sin irska hustru stanna kvar på Irland, när han återvände till Norge för att få sin del av kungamakten. Bröderna delade riket och Sigurd blev kung över den södra delen. Han gynnade kyrkan, införde tionde och grundade Stavangers biskopsdöme.
Mellan åren 1107-1111 var Sigurd på pilgrimsresa till Jerusalem och fick därefter tillnamnet "Jorsalafare" - Jerusalemfararen. Han var bland de första europeiska furstar som personligen ledde korståg till Heliga landet. Med norska korsfarare på sextio skepp seglade han år runt om Medelhavet och utkämpade många strider med muslimer bland annat på Iberiska halvön, på Sicilien och i Palestina.

Legenden säger att han tog med sig ett relikskrin från Jerusalem, som innehöll en flisa från Kristi kors och att han gav detta till staden Kungahälla. Kungahälla ska enligt Snorre Sturlasson under Sigurds regenttid ha växt till att bli en av de viktigaste norska städerna. Skrinet med reliken ska ha plundrats när venderna anföll och brände staden 1135.

Sigurd fortsatte uppbyggnaden av staden Kungahälla (i närheten av nuvarande Kungälv) med början 1116. En bebyggelse fanns då redan på platsen. Sigurd lät även uppföra ett kastell och en träkyrka inom kastellet, förmodligen en vackert snidad stavkyrka - Korskyrkan - invigd 1127. I kyrkan förvarades, i ett vackert skrin, en flisa av Kristi kors, som Sigurd medfört hem från Jerusalem.

Sigurd skall också 1123 ha härjat det hedniska Småland (''Kalmar ledung''), något som framställdes som ett korståg.

Medan Sigurd ännu levde kom en man från Irland och påstod sig vara son till Magnus Barfot, dvs. halvbror till Sigurd. Han kallade sig Gillekrist, men hade även det nordiska namnet Harald. Genom att kunna gå barfota på glödande kol utan att bränna fötterna, ansågs han tala sanning. Han hade därmed rätt att dela makten med sin halvbror Sigurd, som vid den här tiden var ensam kung sedan hans båda bröder dött.

5igurd sägs också ha ingått äktenskap med Malmfrid av Kiev, en av Ingegerds (Anna av Kievs) ättlingar. Sigurds och Malmfrids regeringstid i början av 1100-talet har beskrivits som Norges guldålder. De

Efter Sigurds död blev det en hård strid om enväldet över Norge mellan Sigurds son Magnus och Harald Gille.

Snorre Sturlasson har beskrivit honom som en storvuxen man med brunt hår, inte särskilt vacker men välväxt och snabb, ordkarg och inte särskilt vänlig, men i gengäld vänfast, ärelysten och bestämd.

-----------------------------------------------------------------------------------
Sigurds pilgrimsfärd till Jerusalem

Redan under de sista åren av 1000-talet började skaror av västerländska kristna sitt första krigståg mot Jerusalem. Man nådde staden 1099 och intog den efter en kort belägring.

Det finns belägg för att flera nordbor försökte ansluta sig till det första korståget, men den som återfinns i flesta historiska källor är Sigurd Jorsalafar. Han hade sitt säte i nuvarande Bohuslän, i det som idag är Kungälv, men som då var Kungahälla, längst ner i det strategiskt viktiga gränsområdet mot Danska och svenska kungars landområden.

-Det som är speciellt med Sigurd Jorsalafars resa är att den finns belagd i många olika skriftliga källor, berättar Kristina Bengtsson, arkeolog som har gjort en utställning om Sigurds långa resa. Snorre Sturlasson, den isländske författaren har beskrivit den ingående, och hans berättelse stöd av engelska, tyska och arabiska källor, samtida med Sigurd.

Resan gick över England, Spanien, Portugal, Menorca, Ibiza och Sicilien och tre år efter avfärd kom så Sigurd fram till Det Heliga Landet med sina 60 skepp och cirka 2000 man.

Den kristne kungen Balduin av Jerusalem tog emot honom, och tillsammans gjorde de en pilgrimsfärd till landets heliga platser, varefter de belägrade och intog staden Saida. Sigurd fick en gåva med sig hem av kung Baldwin, en påstådd flisa av Kristi kors.

-Han lovade att den skulle bevaras i Nidaros-domen, men det löftet bröt han, säger Kristina Bengtsson.

Vägen hem gick via Konstantinopel där kejsaren fick de 60 skeppen i gåva. Som motgåva fick han hästar och vägvisare, så när Sigurd ett år senare kom hem till Norden igen var det med all sannolikhet på arabiska hästar. Flisan av Kristi kors förde Sigurd till Kungahälla, där han byggde ett kastal och en stavkyrka som hade rykte om sig att vara oerhört vacker. Dit fördes också en spektakulär altaruppsättning som Sigurd beställt i Konstantinopel.

Alltsammans gick dock upp i rök när Venderna 1135 anföll och brände ner staden Kungahälla.
(Källa: Elisabeth Renström, Sveriges radio - Vetandets värld)

Personhistoria

Källor