Riddare och riksråd. Blev högst 55 år.
1436.
1491-03-20 Strängnäs, Södermanland. [1]
Efter brodern, Kettils död 1465, blev Erik ättens portalfigur under de följande årens turbulenta och blodiga maktspel. Med flera slottslän i sin hand, främst Stäkeholm och Rumlaborg i norra Småland, hade Erik en stark ställning. Sedan Karl Knutsson Bonde åter blivit insatt som kung lierade sig Erik med Kristian I, som gjorde en samlad aktion för att återta den svenska kronan. Men i och med nederlaget i Brunkebergsslaget i oktober 1471, så stod även Erik på den förlorande sidan. Han ingick därför en förlikning med den segrande riksföreståndaren Sten Sture. Erik behöll sin plats i riksrådet, men blev aldrig dubbad till riddare.
Under 1470- och 1480-talen var Erik Karlsson, tillsammans med Erik Axelsson Tott, en av de främsta befälhavarna i försvaret av Finland mot ryssarna.
Erik fick en blodig död 1491; under resa våldgästade han med sitt följe en präst utanför Strängnäs. I handgemänget med prästen och hans folk blev Erik själv dödligt sårad.
(Källa: Lars-Olof Larsson - Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?)