Caspar Otto Sperling
Överste, generalmajor, Hallands förste guvenör. Blev högst 59 år.
Caspar Otto Sperling 1596-1655, Hallands förste guvenör 1646, Sperlingsholms grundare
Copyright: Engstrand 2019
Far:
Mor:
Född:
1596-05-31 Tyskland, Mecklenburg. [1]
Begravd:
Frötuna, Uppland. [1]
Död:
1655 Rådmansö, Stockholms län. [1]
Barn med ?
Barn:
Noteringar
Caspar Otto föddes i Mecklenburg 31 maj 1596 som son till Jürgen Sperling till Rüstow Zernsdorf och dennes maka Anna Chatarina von Blücher. Han inledde sin militära karriär som musketerare (skyttesoldat) i den svenska armén 1612. Caspar Otto steg raskt i graderna. År 1632 blev han adlad och utnämndes några år senare till generalmajor vid infanteriet. Dessförinnan hade han tjänst som överste och chef för Livgardet.
Som generalmajor deltog han i Gustav Horns fälttåg i Skåne 1644. Som militär ledare lär han ha varit mindre skicklig i att hantera sina underordnade. Han ansågs vara "svår" att samarbeta med. Hans tjänst behövdes emellertid då han var en skicklig administratör. Sperling lämnade sin militära befattning eller tvingades lämna den - det är osäkert vilken den direkta anledningen var.
Caspar Otto Sperling togs i anspråk för nyordningen i Halland. Redan någon månad innan fredsförhandlingarna påbörjades i Brömsebro var han påtänkt att få förordnandet som "landshövding över hela Halland".
Änkan Lisbeth Stensdotter Bille var, liksom andra danska adelspersoner som hade gods i Halland, inte intresserad av att leva under svenskt styre. Godset Vandås, numera Vanås, i det dåvarande danska Skåne, hade hon 1640 överlåtit på sin son Steen Beck och efter Brömsebrofreden var det Snöstorps tur. Kontakten med den svenske guvernören i Halland resulterade i att hon till Sperling avyttrade Snöstorps huvudgård, Frennarp, Klackerup i Övraby socken, 78 bondgårdar inom Snöstorps socken samt ett "Falkefanger Leye'' (område för falkjakt). Avslutet skedde den 15 augusti 1648. Caspar Otto Sperling betalade 18 000 rdr "hälften i goda specieriksdaler och hälften i godt gångbart danskt mynt" Beloppet torde ha motsvarat ungefår 8 000 000 kronor i dagens penningvärde, en förhållandevis ganska blygsam summa med tanke på omfattningen av det som överläts.
Caspar Otto Sperling var en av alla svenska adelsmän som anklagades av bönderna för att förtrycka sina frälsearrendatorer. För Sperlings del kan man ifrågasätta en sådan anklagelse då han vid flera tillfällen tog parti för de halländska bönderna, inte minst när det gällde skatteuppbörden.
I februari 1652 fick Sperling avsked från sin tjänst på grund av ålderdom och sjuklighet. Han lämnade Halmstad och Sperlingsholm och bosatte sig på Rådmansö, ett av sina andra gods i Mellansverige. Han dog 1655 och fick sin grav i Frötuna i Roslagen.
(Källa: Bengt Gärdfors - Sperlingsholm-historien om ett halländskt gods)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om släkten Sperling
Sperling var namnet på två befryndade, svenska adelsätter: en friherrlig och en grevlig.
Ätternas gemensamma förfäder kom från Mecklenburg där de i flera generationer uppehållit olika höga poster och erhållit adelsvärdighet. År 1612 inkom den unge Caspar Otto Sperling (1596–1655) jämte sin bror Henric till Sverige och påbörjade här en lång och framgångsrik militär karriär vilken bland annat gjorde honom till generalmajor och generalguvernör över Halland. Han naturaliserades som svensk adelsman 1632 och introducerades på Riddarhuset 1634. Den 8 juli 1653 blev han friherre och introducerades året därpå som sådan under ättenummer 43.
Caspar Otto Sperlings yngre son, fältmarskalken med mera Göran Sperling (1630–1691), upphöjdes den 10 december 1687 till greve och den grevliga ätten Sperling introducerades på Riddarhuset 1689 med numret 28. Denna ätt utdog på svärdssidan med Görans sonsons son, kapten Göran Casper Sperling (1747–1769), och slutgiltigt med dennes syster Catharina Gustafviana Sperling, gift Leijonhufvud (1748–1819).
Den ursprungliga friherrliga ätten hade utdött redan 1712 med Göran Sperlings brorson, översten och kommendanten i Wismar Carl Gustaf Sperling (1660–1712).
----------------------------------------------------------------------------------------
Godset Sperlingsholm
1650 Godset, som då hör till byn Klockerup, börjar bildas av Hallands förste svenska guvernör, friherre Caspar Otto Sperling. Som guvernör förespråkade han att svenska adelsmän skulle köpa de gods i Halland som ägdes av danska adelsmän.
1655 Caspar Otto Sperling dör. Sonen Göran och dennes änka äger Sperlingsholm till 1747.
1747 Fältmarskalken Georg Bogislaus Staël von Holstein (gift med Görans dotterdotter) tar över godset. Men samma år såldes godset till dennes svåger, sedermera fältmarskalken Carl Henrik Wrangel.
1755 Sperlingholm ärvs av yngste sonen Georg Gustaf Wrangel, kallad "Brännvins-Wrangel". När han lämnar landet 1789 tar brorsonen över. Denna skänker godset 1810 till sin son Gustaf Wrangel.
1812 Huvudbyggnaden uppförs i nyantik stil efter ritningar av P.A Nyström. Godset ligger strax utanför Halmstad, vid Nissan. Bygganden består av mittparti i två våningar och sammanhängande envåningsflyglar.
1866 Sperlingsholm säljs till kammarherre Carl Johan Kuylenstjerna, som 1888 gav egendomen till sin ende son, Carl Sebastian Kuylenstjerna. Släkten finns fortfarande kvar på godset.