Don Carlos av Spanien målning av Sanchez Coello, Prado, Madrid
Copyright: Engstrand 2012
Sonen Don Carlos var det bekymmer med ända från början. Han hade dåliga anlag, föräldrarna var kusiner och dessutom bägge barnbarn till Johanna den vansinniga. Tidigt visade sonen mycket sjuka och grymma egenskaper Han kunae låta flå en häst levande eller grilla harar utan att döda dem först. Då han var 17 år ramlade han så illa att han måste opereras, ett stycke av skallbenet togs bort, vilket inte förbättrade hans tillstånd. Han fick ofta häftiga raserianfall, en gång tvingade han en skomakare att äta upp de stövlar han råkat göra för små för Don Carlos.
Kronprinsen hatade sin far och inledde naiva konspirationer. Med hjälp av trupper i Holland skulle han bryta sig ut och skapa ett eget kungadome. Eftersom han ålder stod kungens andra hustru, Elisabeth av Valois mycket nära, umgicks de ofta. Skvallret gick. Sonen blev alltmer bisarr. Till slut beslöt sig kungen för att låsa in pojken i fästningen i Madrid. Sonen reagerade våldsamt med hungerstrejk och med att i protest stoppa i sig allehanda föremål, bl.a. en dyrbar ring med ädelstenar.
Kort därefter dog han i fängelset, troligtvis av utmattning och umbäranden. Omedelbart spreds rykten om att Filip hade låtit döda sonen. I synnerhet Spaniens fiender i Holland spred den här versionen. Den bidrog starkt till den s.k. svarta legenden. Wilhelm av Oranien, holländarnas upprorsledare, utnyttjade skickligt ryktena och skrev sin "Apologia" där Filip anklagades för mord. Bland annat. Ryktena och smutskastningen av Spanien fortsatte sedan i Europa i tvåhundra år, vilket bl.a. avspeglas i Verdis opera "Don Carlos" och i en pjäs av Schiller.
Källa: Herman Lindqvist - Historien om Spanien