Ludvig XIV (Louis) av Frankrike (Bourbon)
Kung i Frankrike och Navarra. Blev 76 år.
Ludvig XIV av Frankrike(Bourbon) - solkungen 1638-1715.
Copyright: Engstrand 2013
Far:
Mor:
Född:
1638-09-05 Frankrike, Paris, slottet Saint-Germain-en-Laye. [1]
Ludvig föddes i slottet Château-Neuf (det nya slottet) i Saint-Germain-en-Laye. I dag finns bara en liten del av födelseslottet kvar, det mesta förstördes under den franska revolutionen - men det gamla slottet, Château-Vieux, står där det alltid stått med utsikt över Seine.
Döpt:
1643 Frankrike, Paris, slottet Saint-Germain-en-Laye. [1]
Död:
1715-09-01 Frankrike, Paris, Versailles. [2]
Begravd:
1715-09-10 Frankrike, Paris, kyrkan S:t Denis. [1]
Äktenskap med Marie-Thérèse av Österrike (- 1683)
Vigsel:
1660-06-09 Frankrike, Biarritz. [1]
Barn:
Barn med Louise De la Vallière
Barn:
Barn med Francoise Athénais de Rochechouart-Mortemart
Barn:
Äktenskap med Francoise de Aubigné (Scarron)
Vigsel:
omkring 1685-10-09 Frankrike, Paris, Versailles. [1]
Sambo med Marie Angélique de Scorailles de Rousille
Noteringar
Den nyfödde Ludvig visade sig vara en kraftig gosse som vägde över fyra kilo. Inom ett år avverkade han nio ammor. De sade alla hastig upp sig en efter en, för det visade sig att den lille Ludvig var född med två tänder, Men bondkvinnan Perrette Dufour fortsatte sin tjänstgöring som amma och adlades senare för sin uthållighet och sitt mod och stannade i kungens närhet tills han var över femtio år.
Ludvig hade fina anor. Kungahusets egna genealoger menade att den nyfödde härstammade inte bara från den tidige franske kungen Hugo Capet, som levde på 900-talet, och från helgonkungen Ludvig den helige, utan även från vikingakungen Rurik, han som sägs ha grundlagt den ryska tsarfamiljen. Han var också släkt med den store spanske kungen Karl V och med den tysk-romerske kejsaren Fredrik Barbarossa och med finansmannen Giovanni av Medici. Han hade franska, spanska, portugisiska, italienska, engelska och slaviska rötter. Via sina spanska förfäder hade han med största sannolikhet dessutom både judiskt och moriskt blod och till och med några droppar svenskt blod från Olof Skötkonung, vars barnbarn gifte sig år 1051 med Bourbonernas urfader Henrik L
Fram till 1661 styrdes Ludvigs rike inte av honom personligen, utan av kardinal Mazarin. Under denna tid vann Frankrike i Westfaliska freden efter det trettioåriga kriget. När Ludvig personligen tog över regeringen var Frankrike Europas mäktigaste stat. I det vidsträckta tyska kejsarriket hade franske kungen mer att säga till om än vad den tyske kejsaren hade.
Ludvig XIV fick redan som kronprins regelbundet ta emot utländska sändebud. Den förste svenske representanten var den ärrade fältherren Gustaf Horn som kom och bugade för Ludvig i Saint-Germain-en-Laye då gossen bara var drygt tre år. Sen kom det sändebud varje år, men den största uppmärksamheten fick drottning Kristinas utsände Magnus Gabriel De la Gardie, som vid tjugotre års ålder ledde den största och mest påkostade svenska ambassaden någonsin. De la Gardie var den nittonåriga drottningens personliga favorit. Den gamle ambassadören Hugo Grotius hade lämnat Paris och ungefär samtidigt som den svenska delegationen anlände, avled Grotius i Rostock i sviterna av ett skeppsbrott på Östersjön.
Den 7 juni, 16 54 då Ludvig var femton år, kröntes han till kung i staden Reims i Champagne, där de flesta franska kungar krönts sedan Frankrikes förste kung, Klodvig, döptes där på 400-talet. Namnet Ludvig (Louis) kommer av det germanska namnet Klodvig som på latin blev Clovis — Louis.
Ludvigs gemål Marie-Thérése, som hade kommit till honom som infantinna av Spanien, var en okomplicerad och naiv kvinna med stora blå ögon. Hon omgav sig med ett halvdussin dvärgar och drömde om Spanien.
Så länge hon levde uppfyllde Ludvig sina äktenskapliga plikter, kröp ner i hennes säng varje natt och älskade pliktskyldigt med henne två gånger i månaden. Hovet visste alltid när det hade skett, för nästa dag gick drottningen och biktade sig och hon hade ett särskilt skimmer i ansiktet. Men drottningen räckte inte till åt Ludvig. Han var starkt erotisk, ständigt beredd att gå till sängs med varje kvinna som råkade finnas till hands och oförtröttlig i sin uppvaktning. "Kungar som grips av begär suktar sällan länge", sade hovmannen Bussy-Rabutin och det finns inte belagt att Ludvig någonsin blev avspisad. Tvärtom var hovet fullt av vackra kvinnor som skyltade med sin tillgänglighet. De flesta var gifta men ändå ärelystna. De tre Maitresses en Titre (de officiellt erkända kungliga mätresserna) som följde efter varandra. Louise de la Valliére, Madame de Montespan och Mademoiselle de Fontanges var bara toppen på ett isberg, även om det i Madame de Montespans fall var fråga om en het passion som varade i tolv år och resulterade i sju barn. Ingen tog anstöt av dessa arrangemang, utom möjligen markisen de Montespan, som förargade kungen genom att ställa till svartsjukescener och under alla åren omnämna sin hustru som "före detta Madame de Montespan".
Ludvig lät bygga till det av Ludvig XIII påbörjade slottet i Versailles, som blev den stora förebilden för många andra regenter och furstar runt om i Europa när det gällde att skapa arkitektonisk inramning till furstlig makt.
Om palatset i Versailles
– Uppfördes 1624 som jaktstuga åt kung Ludvig XIII.
– Kung Ludvig XIV beslutade att stugan skulle byggas om till ett pampigt slott, dit han även flyttade regeringen och lät adeln bosätta sig i närheten av slottet. Den som ville vara nära makten var tvungen att flytta ut hit.
– 1682 stod slottet klart och kungafamiljen flyttade in. Under åren byggde tronföljarna Ludvig XV och Ludvig XVI till byggnader och utökade parken.
– När den franska revolutionen inträffade 1789 stormades Versailles, kungafamiljen tillfångatogs och avrättades.
– 1792 såldes slottets inredning och konstverken skänktes till Louvren.
– När Napoleon Bonaparte tog över makten lät han inleda en renovering av Versailles, som senare fortsattes av regenterna Ludvig XVIII och Ludvig Filip I, den senare beslutade på 1830-talet att palatset skulle bli ett museum över den franska historien.
– Idag besöker drygt tre miljoner slottet varje år, medan parkområdet lockar sju miljoner besökare.