Katarina Ulfsdotter
Vadstenaklostrets första abbedissa, saligförklarad. Blev högst 50 år.
Katarina Ulfsdotter 1331-1381 avbildad med gloria, eftersom hon blev saligförklarad (1482). Hon avbildas ofta med en hjort, men på denna målning håller hon en liljestängel och lampa.
Copyright: Engstrand 2007
Far:
Mor:
Född:
1331 Ulvåsa, Östergötland. [1]
Begravd:
Vadstena, Vadstena klosterkyrka, Östergötland.
Död:
1381 Vadstena, Östergötland. [1]
Äktenskap med Egard (Eghard) van Kyren (Lydersson) (1326? - )
Vigsel:
1344. [1]
Noteringar
Den heliga Birgitta hade åtta barn, ett av dem var Katarina. Hon föddes 1331 och dog 1381, och blev således 50 år gammal.
Katarina blev bortgift med riddaren Egard van Kyren mot Birgittas vilja. Men äktenskapet fullbordades aldrig och Katarina förblev jungfru livet ut. Som nygift ska hon ha försökt att få sin man att leva samma enkla och späkande liv som hon själv blivit uppfostrad till. Katarina är således ett av de få helgon som på en och samma gång tituleras Virgo et Vidua (jungfru och änka). Hon var sin mors flicka och blev därför hånad av sin storebror Karl, livsnjutaren, för sitt fromma och uppoffrande liv.
År 1349 reste Katarina och hennes mor Birgitta till Rom för att få påvens tillstånd att grunda en ny klosterorden i Vadstena. Väntan i Rom blev lång. Katarina fick aldrig se sin man igen. Han dog när hon hade varit några år i Rom.
Det tog ungefär 20 år innan Birgitta fick sin nya klosterorden godkänd. När Birgitta fått sin klosterregel godkänd 1370 begav sig Birgitta och hennes barn Katarina och Birger på pilgrimsfärd till det heliga landet Palestina och Jerusalem.
När de kom tillbaka till Rom dog Birgitta 1373. Då tog Katarina och hennes bror Birger Birgittas kvarlevor till Vadstena.
Katarina återvände 1375 till Rom, där hon senare kunde bevittna påvens definitiva återkomst från Avignon. Katarina hade en viktig roll i moderns kanonisationsprocess.
Efter moderns död blev Katarina Vadstenaklostrets första abbedissa, men hon var varken nunna eller vald abbedissa. Efter sin död blev Katarina saligförklarad, 1475 (en källa anger 1482). Hon är inte kanoniserad men räknas ändå som helgon och har egen festdag (22 mars). Hennes attribut (kännetecken) är hinden och lampan. När man avbildar Katarina brukar hinden och/eller lampan finnas med, så att man lättare ska känna igen henne.
I augusti 1489 skrinlades hennes kvarlevor. De förvaras nu tillsammans med Birgittas i Vadstena klosterkyrka. Kistan är röd med förgyllda vapensköldar och står i munkkoret längst in i kyrkan.